Mobbing på Förskolorna

Jag tycker att det är oerhört viktigt att föräldrar tar sitt  ansvar för att läsa sina barn hemma hur man beter sig i ”sociala” sammanhang. Vare sig det är med vuxna, andra barn elelr syskon så måste man tillrättavisa och berätta för barn vad som är ok och inte ok för de tar det med sig till förskolorna. Jag tycker det är superviktigt att man lär sina barn att vara snälla, dock utan att mena på att de inte ska få lära sig att försvara sig om det behövs.

Det finns t.ex. en liten pojke på Elle’s förskola, han är näst yngst, fyllde 2 år för ca en månad sedan. Han är verkligen ”mobbad” på förskolam, han kan sitta och barn sätter sig i en ring runt honom (bl.a. pojken som trampade på Elle), sedan börjar de småslå på honom och knuffa på honom tills han gråter, och pojken gör ingenting för att försvara sig, utan en ”lärare” måste komma dit och säga åt baren att så gör man inte. Jag tycker först och främst att det är jättehemskt att mobbingen börjar i en så tidig ålder, barnen på Elle’s avdelning är bara 2-3år gamla! Att de barn som utför mobbingen inte vet att man gaddar ihop sig emot en person är lika dålig, men vad jag samtidigt tycker är lite skrämmande är att den mobade pojken inte har blivit lärd att man måste säga emot/försvara sig på något sätt. Han satt alltså där i mitten, medan han blev runtknuffad utan at ens säga nej tills han tillslut började gråta, men inte en endaste gång gjorde han något motstånd, det tycker jag är skrämmande.

Vi har varit väldigt nogrnna med att lära Elle här hemma att säga nej när hon inte tycker om något. E kan ha rufsat henne i håret, eller liknande, bland slutar han direkt när hon säger nej och svarar ”okej”, så att hon ser att en ifrånsägning visar att hon inte gillar något, och ibland fortsätter han ett tag till, efter 2-3 nej blir hon arg och ”slår” på honom, då slutar han.

Vissa kan kanske inte hålla med mig, men jag tycker det är SUPERVIKTIGT i dagens samhälle att vi lär våra barn att ”inte vara offer”. Att gå ifrån en situation är lättare sagt än gjort, speciellt i en sådan låg ålder, så man måste ge barnen andra verktyg för att själva kunna stoppa något som går åt fel håll. Situationen som hände med Elle ute på dagisgården tycker jag visar ett perfekt beteende för att just stoppa ett påbörjat mobbingbeteende:

Elle satt i gruset och lekte så kom en av de större pojkarna och trampade henne på foten, hon säger och visar då till honom ”nej nej nej”. Han gick iväg, men kom tillbaka efter en stund och gjorde samma sak, ännu en gång säger hon argt ”nej nej nej”. Pojken gick, men efter en stund kom han tillbaka igen och trampar på henne, då blev hon arg och slog honom i ansiktet, så var det bra med det. Han gick iväg och gjorde inte så igen. Känns skönt att hon är så ”stark” i sig själv att hon kan försvara sig och lösa ”problem” själv. Kan tillägga att Elle är yngst på avdelningen.

Jag tror personligen att hade man lagt mer tid på att lära barn, från det att de är små hur vi bemöter ”mobbingbeteende” så hade mobbningen minskat markant. För mobbare vill bara ha offer som beter sig som offer.

Mitt ansvar som mamma är att lära MITT barn att vara snäll, men likamycket är det mitt ansvar att lära henne att kunna försvara sig mot de barn som inte är det.

Vad tycker ni om ämnet?

xoxo,

Vicky

Share

6 reaktion på “Mobbing på Förskolorna

  1. Karoline

    Jag tycker det är ett jätte bra ämne att ta upp. Min son har blivit utfryst också av endel barn på fsk , nu har han precis slutat där och ska början skolan till hösten , men är rädd för att barn alltid kommer vara elaka mot varandra då dom inte förstår riktigt att kalla någon för ”ful” faktiskt är mobbning…

    Svara
    1. Vicktoria Inläggsförfattare

      usch vad hemskt, hoppas det går bättre på den nya <3 Absolut, barn förstår inte att ord "sårar", dock är barn också väldigt ärliga och de har tyvärr inget filter som man får när man blir äldre. De kan fråga saker "varför är du tjock, elelr du är tjock" och ite förstå. Jag tror därför att det är viktigt att lära sina små barn att vissa barn/vuxna säger saker som "inte är sanna", eller att lära de att säga emot i stil med "det var elakt sagt, elelr så säger man inte" och på detta sätt skifta barnets koncentration från att det faktiskt precis har blivit kallad något dåligt, utan istället ta "kontroll" över situationen. Visst borde det vara varje förälders ansvar, elelr fsk läraren, men tyvärr ser inte verkligheten ut så, då måste vi som föräldrar ge våra barn så många redskap som mycket som möjligt hemifrån. Det är så himla svårt det där när det kommer till så pass små barn 🙁

      Svara
  2. Fillifjonka

    Usch, barn kan verkligen vara så elaka!
    Jag håller med dig, det är varje förälders ansvar att lära barn rätt och fel i alla avseenden. Dock blir tyvärr många barn påverkade av det våld som förekommer på tv, i filmer och i videospel. Där måste också fler föräldrar engagera sig i vad det är dem låter sina barn titta på eller spela. Jag vet många av mina stora barns kompisar som sitter och spelar tex GTA och andra spel som det är 18-årsgräns på. Och detta är alltså barn mellan 5-15 år.. helt galet!
    Likadant med YouTube, där finns hur mycket skit som helst som först ser ut som gulliga barnprogram men som bara går ut på att slakta varandra. Hemskt!!

    Svara
    1. Vicktoria Inläggsförfattare

      håller helt med dig, spelen tycke rjag är hemska, speciellt ”killspelen”. Men även en massa ”barnprogram” innehåller saker precis som du säger som är helt åt pipan och så sitter folk och klagar på att saker som negerboll, elelr negerkung i Pippi, som för att vara ärlig barnen inte ens noterar, när man istället borde titta på en massa annat som stannar i barnenes minne och är så mycket värre.

      Svara
  3. ida

    WOW Vad bra skrivet!
    Jag har undrat hur man ska lära barn att slå tillbaka.

    Har ni några fler tips än att rufsa i håret och lära de säga nej?

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.