Värsta Tantrum-dagen Sedan Elle Föddes

Mammaliv… Ja det har sina berg och dalar, MEN jag kan ärligt säga att jag ALDRIG har upplevet något sådant som jag upplevde igår. Det som är lite lustigt är att jag och Linda pratade just om detta på Beyond Burger lanseringen som vi var inbjudna till, mer exakt om det kända 2-årstrotsen, hur Elle varit så jobbig att klä på och hur hon var så bestämd med mat etc med att säga nej, och Linda berättade då om hennes äldsta pojke att de var iväg på ett köpcentrum och han bara lagt sig ner och skrikit och sparkat på marken för att han inte fick som han ville och att hon liksom inte kunde göra något än att vänta ut det. Då för ca 2 veckor sedan kände jag inte igen mig, Elle har nämligen aldrig gjort något sådant varken hemma eller ”in public”. Visst hon har kunnat bli riktigt arg och börjat gråta ysteriskt, men vi har då liksom bara antingen tagit upp henne och burit henne eller satt henne i vagnen så har hon slutat efter 10-15sekunder…

Inte igår, då fick jag känna på det som man ofta ser i butikerna, barn som ligger på marken och skriker och föräldrar som ”inte gör något”, eller försöker med all sin makt lugna ner barnet utan resultat. Jag har absolut inte dömt dessa föräldrar, men jag har heller aldrig varit med om det själv.

Igår så gick jag och min mamma och hämta Elle på förskolan. All frid och fröjd..typ. Ja, hon ville inte klä på sig skor och overall och sprang ut i bara strumpor till lekplatsen/sandlådan. -min mamma gick och hämtade henne. jag fick på henne overallen trots att hon var jättearg, men skor skulle hon absolut inte ha. FINE, då få hon sitta i vagnen, hon spjärnar emot och totalvägara, trots att jag trycker ner henne, tror aldrig hon varit så stark och arg, inget hjälper varken att bli arg, säga till på skarpen eller skrika på henne att nu är det nog (ni får tycka vad ni vill, men att höja rösten för att visa ett barn att något är fel är något jag tycker är ett väldigt bra sätt att ta till), men inget hjälpte nu. Hon drar mig i håret, river mig (någon hon höll på med för ett tag sen, men som vi lärt av henne med), det var rena kaoset. Tillslut tvingar jag ner henne i vagnen och spänner fast henne, men hon skriker och försöker ta sig loss och efter 2-3 minuter lyckas hon gå ur. Hon skriker och gråter som en galning, så folk som går förbi undrar om de ska hjälpa till, hon kanske har ont. Nej, hon har inte ont, hon får bara inte som hon vill. Vi väntar ett tag, men hon lugnar ite ner sig. Tillslut blir jag trött och lyfter upp henne för att bära henne, men hon är galen och vill inte, vi försöker muta med glass, godis, verkligen ingenting, hon är helt vansinnigt arg, vi börjar gå, men det går inte att bära henne för hon verkligen river drar i håret, och hon är stark. efter ca 100meter ger jag upp, för såhär kan jag inte få hem henne den dryga 1km som vi har att gå. Jag ställerner henne på marken, eller hon lägger sig ner och där ligger hon och sparkar och slår, skriker och gråter hysteriskt, jag hade inget kvar att göra, det vara bara att stå och titta på henne…hon slängde iväg sin snuttefilt och sin napp, ville int eha något, efter 10 minuter ungefär (och jag skojar inte om tiden, vi stod där i 10 minuter medan hon hade sitt tantra), en gammal kvinna gick såklart förbi och var tvungen att inflikna, att barnet kanske behövde lite omtanke och kram – vill man döda en sådan kärring eller?! Jag var dock trevlig och sa åt henne att hon fick gärna testa att ens komma i närheten… hon svarade att hon har 3 barnbarn så det är omtanke hon behöver. F…Y…. sa jag inte, ajg bara ignorerade henne och tänkteatt jag hoppas att något av hennes barnbarn ger henne en sådan behandling någon dag och att hon då minns Elle liggande på marken. Men som sagt 10 minuter så började hon någorlunda lugna sig minimalt, jag testade att ge henne nappen och hennes snuttefilt som hon tog emot, trots att hon fortsatte att skrika och gråta, men sparkarna hade slutat. Efter ytterligare 2-3 minuter testade jag med att ta upp henne, något motstridigt, men utan att riva eller dra mig i håret denna gång, dock fortfarande gråtandes, efter ett 20-tal meter började hon dock lägga sig tillrätta på min axel för att sk försöka sova, hon hon ”somnade”, det är tungt att bära så ville lägga ner henne i vagnen, men det var ett no no, gråt igen, så fick ta upp henne. Mina armar höll på att gå av så försökte iaf ge henne till min mamma, nej, det dög inte heller, det var bara mamma som fick bära, så halvvägs när mina armar lagt av helt fick vi sätta oss på Gateaux för en paus, spagetti armar. Vi  gick in, köpte en kardemumma bulle och Elle ville gungas i famnen, men övergick till att hon ville gå runt lite där inne – fortfarande utan skor. Efter ca 15min skulle vi gå hem, vagnen ville hon fotfarande inte sitta i, hon ville gå…utan skor. Det fick hon inte, men då hon lugnant ner sig så gick det att muta med godis… 4st Marianne ville hon dock ha för att sätta sig i vagnen (och inte en endaste mindre…hon är alldeles för bra på att räkna), men åkpåsen fick int evara i vagnen, så den fick jag snällt knäppa loss från alla selar.

När vi kom hem knappa 10min senare var hon som vanligt, som om inget hade hänt, glad och sprallig medan hennes mamma var helt slut. Hon t.o.m. åt den mat som serverades utan att klaga på något (hon är väldigt bestämd med vad hon vill äta och vilken dag).

Kan tilläggas att ja, hon var trött efter förskolan så det gjorde sitt också eftersm hon ej sovit (men hon sover inte på förskolan ca 4 av 5 dagar utan somnar först på väg hem, lite senare hemma eller inte alls). Klockan 19 ville hon att jag skulle sätta på ”Elsa”, filmen som går på varje kväll här hemma. 19.38 sov hon framför filmen och hon vaknade först 12h senare, d.vs. 7.30 i morse.

Det var ett långt inlägg, men välkommen till verkligheten som mamma till en snart 2,5åring. Det är inte rosa moln som alla verkar vilja visa upp på sina Instagramkonton, med überglada barn, perfekt städade rum etc. 😉

xoxo,

Vicky

Share

En reaktion på “Värsta Tantrum-dagen Sedan Elle Föddes

  1. Anna Malmberg

    ”Mommy when I grow up I want to be a total bitch like you!”

    Hahaha Bästa citatet!

    Jag blev så irriterad när du skrev om kärringen som stack hennes näsa in i den här situationen.
    Ärligt talat så beundrar jag dig som klarade av att vara classy och lugn ♥
    Jag hade nog lagt bredvid barnet och börjat min egen tantrum och skrika. (Skrämmer säkert både kärringen och barnet.)

    Kram

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.