Förlossningsberättelse – Kejsarsnitt

Då var det äntligen dags för min förlossningsberättelse. Ganska exakt 7 veckor efter att Elle föddes. Trodde verkligen jag skulle få ihop den tidigare, men helt ärligt så har jag inte direkt haft tiden för det och på ett sätt tycker jag det är lite synd då jag säkerligen glömt lite saker som hade kommit med annars.

Vi börjar med kvällen innan. Jag duschade, men den där äckliga desinficerade svampen över hela kroppen. Tvättade håret – med mitt eget schampoo och balsam, vägrade använda det där man fick på sjukhuset, t.o.m. BM sa att det var frivilligt. Händerna kändes som svinto av det där desinficerande medlet på svampen. Åt en frukt runt 22 på kvällen, sedan var det fasta som gällde, men vi gick också och la oss, så det var inga problem.

14466883_10155304975724129_413279120_oVi vaknade 6 på morgonen, jag duschade igen med en desinficerande svamp, tvättade ej håret, kändes helt onödigt inte precis som de ska vara där uppe och grejja. Vi tog en taxi in till BB, skulle infinna oss klockan 7, trots att jag var nr.2 i kön för det planerade kejsarsnittet.

Vi blev visade till mitt rum som jag skulle dela med en annan mamma som redan var på plats. Där stod en sån där plastkorg/vagga som vår bebis skulle ligga i, en handduk/filt och en mössa. I skåpet där jag skulle hänga in mina saker och låsa in de fanns ett paket blöjor och sedan megabindor och ”sjukhustrosor” till mig. Jätteobekvämt kändes det att komma in där 7 på morgonen när både mamma och bebis sover och så ska man packa upp sina saker och byta om till sjukhus”klänningen” och trosorna. BH:n behöll jag på. Sköterskan lämnade oss och sa att hon skulle komma tillbaka om ett tag, men innan hon gick lämnade jag mitt förlossningsbrev till henne, superbra sak att göra tycker jag, ska skriva mer om det i ett inlägg under veckan. Strax efter 8 på morgonen kom läkaren som skulle operera mig in, Annie Lööf, supertrevlig. Hon frågade om jag hade några frågor, vi gick igenom var snittet skulle läggas och så tog hon upp saker som jag skivit i mitt förlossningsbrev om vad jag önskade uner själva förlossningen. Bl.a. ville jag se allt, dvs jag ville ej ha något skynke. Detta berättade hon att de tyvärr inte kunde göra i Sverige då det inte blir tillräckligt sterilt, men att om jag verkligen ville se hela proceduren så har de tv-aparater som de kan titta på under tiden de opererar, så de kunde ställa in de så att jag kunde se allt under hela tiden vilket jag tyckte lät jättebra. Hon förklarade att man iaf får följa när bebisen tas ut i det andra rummet och vägs etc. via monitorerna, så hon försäkrade sig om att det inte var denna ”procedur” jag menade, men nej, jag ville se ALLT från snitt till slut. Jättetrevligt och givande samtal och jag var verkligen glad och lycklig när hon lämnat rummet.

14488845_10155304972554129_1314146276_oStrax därefter kom sköterskorna tillbaka, att sitta där och vänta för ingenting i över en timme kändes helt onödigt, hade kunnat sova under tiden hemma istället. När de kom tillbaka fick jag knähöga strumpor att sätta på mig och ett armband med mitt personnr. och en scan och de sa att nr.1 skulle åka in på OP snart, så det var inte så lång tid kvar tills det blev dags för oss sedan om allt gick som planerat. Jag hade både skrivit i mitt brev och fått en notis från narkosläkren att jag ville ha katetern isatt efter bedövningen var lagd uppe på OP, detta kommenterade de båda sköterskorna och frågade om jag var säker. Jag sa att katetern är det som jag oroar mig mest över egentligen och de sa till mig att de föreslår att vi sätter in den här nere i rummet, de sa att många blivande mammor ångrar sig efteråt att de valde att få den isatt först på OP då det finns så mycket folk där uppe och där ska man ligga och ”fläka upp sig”, samtidigt som 9 personer finns i rummet och man har ”strålkastarna” på sig som är väldigt ljusa. Samtidgt sa de att obehagskänslan är samma även efter bedövning så att det egentligen nite gör någon skillnad rent känslomässigt var man får den. Jag sa att jag inte brydde mig om folket (jag menar jag ska väl ändå fläka upp mig där uppe och sen är jag inte känslig för sådant när det är ”i rätt sammanhang”), men de fortsatte trycka på att  det är bättre här nere och att allt går snabbare då och att som sagt det jag oroade mig över, dvs obehagskänslan, var samma iaf. Så jag gav med mig och så, jaja, men gör det här då. E var kvar med mig när katetern skulle sättas i, men när de började köra in den och han såg hur obehagligt det var för mig och min reaktion i ansiktet så var han tvungen att gå ut. Jag ska vara ärlig, katetern var hemsk att få i, men från den positiva sidan sett så gick det väldigt fort. Det som var värst var efteråt. Känslan av att ha den inne i urinröret är makaber. Tänk er att ha en superkraftig urinvägsinfektion hela tiden och det enda man vill göra är att gå iväg till taletten och sätta sig på toastolen och kissa, MEN det kan/får man inte. Man har ju en påse och katetern i och man ska väl inte gå runt med den heller. Klockan var 08.40…obehagskänslan avtog inte och klockan blev 9, 10, 11 kom sköterskan in och sa att de tyvärr fick in ett akut KS, så det drog ut på tiden, men att nr.1 nu höll på att avslutas, så snart skulle det bli min tur, om det inte dök upp något mer….Under hela denna tid känner jag ingen nervositet, som om detta inte händer mig, som om inget ovanligt ska hända, jag är bara uttråkad…och irriterad.

14424195_10155304975579129_358324784_oVille slita ut den j*vla katetern, ångar så att jag lät de sätta i den då den plågat mig så och nu vet jag fortfarande nte hur länge till den kommer vara i…klockan 11.40 kommer sköterskorna in igen och nu är det dags att köra upp mig. E får köra efter med ”bebisvaggan”, jag körs genom korridor och sedan i en hiss en våning upp. När jag kommer upp i rummet innan OP får jag först träffa sjuksköterskan Jonas som ska vara med under förlossningen. En fantastisk människa som det första han gör är att ”make fun off” min satinklädda kudde som jag har med mig, han lättar upp den lite spända stämningen från början, frågar om jag vill ha någon speciell musik under tiden, oj musik det hade jag helt glömt bort. Han undrar om love songs funkar..haha..  Allt funkar så länge jag slipper hårdrock säger jag 😀 Jag får en sexig mössa att ta på mig, jag får ta av min BH och jag får även vaselin att sätta på läpparna. E får också en mössa och en rock att sätta på sig. Vi blir inkörda till OP-rummet och nu börjar jag bli nervös, jag känner det i magen, men fortfarande irriterar den j*vla katetern mig mest och jag ångrar så att jag lät de sätta i den nere i rummet ”note-to-self” – NEVER AGAIN – inför nästa baby.

Fortsättning kommer under de närmsta dagarna.

Läs Del 2 HÄR

Läs Del 3 HÄR

xoxo,

Vicky

Share

3 reaktion på “Förlossningsberättelse – Kejsarsnitt

  1. Marie

    Intressant att läsa hur andras snittupplevelser har varit, helt annorlunda mot mitt kan jag ju säga! Fast alla sjukhus har ju sina rutiner, så det är nog inte så konstigt =)

    Svara
  2. Pingback: Förlossningsberättelse, Kejsarsnitt – del 3 | Confessions of a Shopaholic | Vicktoria Murawska

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.