Såhär var mitt Kejsarsnittsamtal på Kvinnokliniken

För att inte behöva dra allt om mina tankar och bakgrund igen, så hittar ni mitt inlägg inför samtalet HÄR.

Jag kommer till Kvinnokliniken där en ung barnmorska vänatr på mig. Jättegullig och trevlig, frågar mig på väg till samtalsrummet om det är första barnet och om jag varit på förlossningen innan och visar mig att det är då här man kommer in, innan vi går in i ett samtalsrum. Hon läser därefter upp remissen som min egna barnborska har skrivit för mitt samtal och frågar om det stämmer och därefter får jag berätta lite. Hon ställer inte direkt några frågor under tiden utan låter mig få pata och utveckla på egen hand det som jag känner för. Samtigt säger hon att hon tar lite anteckningar då hon måste skriva i en journal om vårt möte. När jag är ”klar” så ställer hon några enkla följdfrågor och berättar sedan för mg vad kriterierna är för att få ett snitt i Sverige och att de främst går på medisinska skäl, men att såklart kan man även få det p.g.a. humanitära som de kallar det.

Jag skrev inför samtalet att jag inte var det minsta nervös och det var jag inte heller när jag kom dit, men på något sätt under tiden jag berättade/förklarade mig så smög nervositeten sig på, kanske beror det på att man på något sätt blottar sig själv så fullständigt, eller för att man vet att man blir bedömd på vad ens innersta tankar är. Det var inte hemskt elelr så, men jag var verkligen förvånad över min reaktion. Den märktes kanske inte så mycket utåt, men jag kände den och jag hörde på min röst att den inte var så superstadig hela tiden.

Som jag skrev i mitt inlägg inför samtalet så är jag så klar över vad jag vill och inte vill, så faktadelen hon berättade, fördelarna, komplikationerna som kan uppstå etc gjorde inget intryck på mig och det svarade jag ärligt på när hon frågade. Jag sa att det går in genom ena örat och ut genom andra praktiskt taget. Inte på ett otrevligt sätt att jag inte lyssnar på henne, men att jag är så klar över att en vaginal födsel ej kommer hända för min kropp och att det finns inget som gör något intryck på mig. För mig är det bara helt enkelt fel, det är inget sätt som jag vill att min bebis ska komma till världen.

Samtalet tog ca 30 minuter. Hon sa att hon inte kunde ta några slutgiltiga beslut utan att man  normala fall blir skickad till en kurator för vidare samtal, men hon såg ingen anledning till att göra det emd mig då hon itne vet vad en kurator skulle kunna prata med mig om, då jag helt enkelt inte vill. Det finns inga direkta skäl elelr så som kan bearbetas, jag vill helt enkelt inte, så hon skickar direkt en remiss till en förlossningsläkare som jag får komma och prata med och det är då han eller hon som kan ta ett slutgiltigt beslut och den kallelsen skulle komma inom någon vecka.

Det kändes bra efteråt, även om jag hellre hade fått mitt beslut direkt och kunnat handla därefter, men jag sa vad jag tyckte och det kändes som om hon förstod min ställning och det jag sa utan att döma mig. Hon kanske inte förstår min inställning och håller med, men det är vad jag tycker och det har jag rätt till.

Jag hoppas nu att kallelsen kommer under första delen av juni, för jag vill vara klar med detta. Får jag det inte godkänt så vill jag inte behöva stressa för att boka ett planerat kejsarsnitt i Tyskland, men för mig personligen är det helt otänktbart att jag skulle bli nekad, att en läkare skulle kunna förska tvinga mig till något som jag känner skulle vara ett våldförande på min kropp.

xoxo,

Vicky

Share

3 reaktion på “Såhär var mitt Kejsarsnittsamtal på Kvinnokliniken

  1. Josey

    Klart de inte kan tvinga dig, de försöker få det att låta som det eftersom det är så dyrt med kejsarsnitt… men de har ingen rätt att tvinga dig till nåt du inte vill. I Göteborg är de väldigt restriktiva med snitt och försöker skrämma upp en, och som förstagångsföderska är det ju lätt att gå på det. Därför många härifrån väljer att åka till Varberg istället som har en mycket mer uppmuntrande policy till planerade snitt. Lycka till!

    Svara
    1. Vicktoria Inläggsförfattare

      Ja, hos mig finns dte itne så mycket att skrämma upp. Jag har tittat på ks och jag tycker inte alls det ser farligt ut. snarare normalt så jag är ganska bestämd. men ja et ebror väl på vilken läkare man får, men hoppas få en bra på mitt samtal <3 kram

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>