1:a KS-samtalet med Läkare Som Inte Gick Som Det Skulle

Jag publicerade inte detta inlägg direkt efter samtalet då jag är lite osäker på hur de kollar upp sina patienter innan man får något beviljat eller ej. Och jag behöver inte riskera att de läser detta innan jag är klar, så därför publiceras det först nu. Fick mitt snitt beviljat igår till den 8:e Augusti. Kommer även att skriva om andra mötet med läkaren senast under morgondagen.

—-

Jag sitter nu här och äter mina soft tacos, direkt efter mitt kejsarsnittsamtal med speciallistläkare på sjukhuset i Malmö. Det gick inte alls som jag trodde.

Jag fick nästan direkt ett tvärNEJ, då mitt skäl är “jag vill inte, har aldrig, velat och kommer aldrig att vilja”. De vill ha en rädsla att gå på, något jag kan prata med en kurator om. Jag blev fly förbannad och frågade vad det är jag ska diskutera med en kurator? Jag vill inte att min kropp ska gå igenom detta, jag vill inte att vår bebis ska komma ut på detta sätt, jag vill inte föda vaginalt och tycker inte det är normalt att kroppen ska gå igenom det som händer under en vaginal förlossning. Och eftersom han inte tyckte att jag ahde något som kunde diskuteras med en kurator så skulle jag inte bli beviljad snitt. Well, well, blir väl bara att boka in ett snitt i Tyskland som jag planerade från början. Och jag var  så förbannad att de sk ska tvinga en till något man inte vill, något som jag tycker är ett våldförande på min kropp, ett land där man betalar skatt, så ska man ändå behöva åka utomlands för det finns ju inte ens privata kliniken i Sverige där man kan betala och få det fixat. Och när jag blir riktigt förbannad då börjar jag gråta.

Och helt plötsligt, så ändrade läkaren inställnng och tyckte att mina tårar visade mina känslor och rädsla inför en förlossning och att han absolut tyckte det fanns skäl för mig att tala med en kurator så att han kunde få ord på varför jag skulle få ett snitt beviljat och sedan få träffa honom igen efter det samtalet för att diskutera vidare. För han var säker på att det finns något mer där under ytan som gör att jag inte vill föda vaginalt.

Jag har lärt mig när man ska hålla tyst, jag vet att tårar kan manipulera folk väldigt mycket, detta var inte fallet i min situation, jag var bara så förbannad och därför grät jag. Men han såg det som något annat.

Nu kom mitt nästa problem, jag har ca 1,5 vecka på mig att komma på “rädsla”-skäl som jag kan beskriva med ord varför jag inte vill föda vaginalt. För det är vad jag har sett är vad de vill och måste höra.

Jag tycker personligen att det är absurt att det ska behöva gå så långt, att jag som människa inte kan få bestämma över min egen kropp, när jag är så emot något de vill göra mot mig som är så livsviktigt och stort. Jag tycker det är jättebra att man i Sverige har dessa samtal innan för att se om ett KS verkligen är vad en person vill ha och verkligen ge all information, men sen får det vara nog tycker jag. Är någon så anti-vaginal utan att rubba sig alls så kan man inte tvinga de att uppge en massa skäl. Kan inte ett NEJ bara vara ett nej. Om jag inte vill ha gruppsex eller analsex eller t.o.m. sex med någon, måste jag uppge en massa skäl för att “slippa”, räker inte bara jag vill verkligen inte. Och ja, jag vet ni tycker många att jämföra det med sex är fel, men för mig är det inte det. Jag ser det som om läkarna vill våldföra sig på min kropp, göra något som jag absolut är emot, något som jag starkt säger nej till.

xoxo,

Vicky

Share

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.