Kategoriarkiv: Mammalivet

Mobbing på Förskolorna

Jag tycker att det är oerhört viktigt att föräldrar tar sitt  ansvar för att läsa sina barn hemma hur man beter sig i ”sociala” sammanhang. Vare sig det är med vuxna, andra barn elelr syskon så måste man tillrättavisa och berätta för barn vad som är ok och inte ok för de tar det med sig till förskolorna. Jag tycker det är superviktigt att man lär sina barn att vara snälla, dock utan att mena på att de inte ska få lära sig att försvara sig om det behövs.

Det finns t.ex. en liten pojke på Elle’s förskola, han är näst yngst, fyllde 2 år för ca en månad sedan. Han är verkligen ”mobbad” på förskolam, han kan sitta och barn sätter sig i en ring runt honom (bl.a. pojken som trampade på Elle), sedan börjar de småslå på honom och knuffa på honom tills han gråter, och pojken gör ingenting för att försvara sig, utan en ”lärare” måste komma dit och säga åt baren att så gör man inte. Jag tycker först och främst att det är jättehemskt att mobbingen börjar i en så tidig ålder, barnen på Elle’s avdelning är bara 2-3år gamla! Att de barn som utför mobbingen inte vet att man gaddar ihop sig emot en person är lika dålig, men vad jag samtidigt tycker är lite skrämmande är att den mobade pojken inte har blivit lärd att man måste säga emot/försvara sig på något sätt. Han satt alltså där i mitten, medan han blev runtknuffad utan at ens säga nej tills han tillslut började gråta, men inte en endaste gång gjorde han något motstånd, det tycker jag är skrämmande.

Vi har varit väldigt nogrnna med att lära Elle här hemma att säga nej när hon inte tycker om något. E kan ha rufsat henne i håret, eller liknande, bland slutar han direkt när hon säger nej och svarar ”okej”, så att hon ser att en ifrånsägning visar att hon inte gillar något, och ibland fortsätter han ett tag till, efter 2-3 nej blir hon arg och ”slår” på honom, då slutar han.

Vissa kan kanske inte hålla med mig, men jag tycker det är SUPERVIKTIGT i dagens samhälle att vi lär våra barn att ”inte vara offer”. Att gå ifrån en situation är lättare sagt än gjort, speciellt i en sådan låg ålder, så man måste ge barnen andra verktyg för att själva kunna stoppa något som går åt fel håll. Situationen som hände med Elle ute på dagisgården tycker jag visar ett perfekt beteende för att just stoppa ett påbörjat mobbingbeteende:

Elle satt i gruset och lekte så kom en av de större pojkarna och trampade henne på foten, hon säger och visar då till honom ”nej nej nej”. Han gick iväg, men kom tillbaka efter en stund och gjorde samma sak, ännu en gång säger hon argt ”nej nej nej”. Pojken gick, men efter en stund kom han tillbaka igen och trampar på henne, då blev hon arg och slog honom i ansiktet, så var det bra med det. Han gick iväg och gjorde inte så igen. Känns skönt att hon är så ”stark” i sig själv att hon kan försvara sig och lösa ”problem” själv. Kan tillägga att Elle är yngst på avdelningen.

Jag tror personligen att hade man lagt mer tid på att lära barn, från det att de är små hur vi bemöter ”mobbingbeteende” så hade mobbningen minskat markant. För mobbare vill bara ha offer som beter sig som offer.

Mitt ansvar som mamma är att lära MITT barn att vara snäll, men likamycket är det mitt ansvar att lära henne att kunna försvara sig mot de barn som inte är det.

Vad tycker ni om ämnet?

xoxo,

Vicky

Share

Inskolning av Elle – 21 månader

Denna vecka är Elle’s ”3:e” vecka av inskolning, men första veckan så var det måndag, onsdag, torsdag, fredag, vecka 2 var hon sjuk tyvärr (ögoninflamation) måndag, tisdag, onsdag, sen var torsdag en röd dag och fredag fick hon gå. Och så denna veckan så var jag sjuk i måndags, så hon har varit iväg tisdag, onsdag och så idag torsdag.

Elle är en väldigt själständig liten tjej och vi har låtit henne vara med andra från typ att hon var född. Jag har aldrig varit en hönsmamma om man säger så. Själva inskolningen har gått väldigt bra, i början var hon mer för sig själv, d.v.s. gick inte och försökte vara med med de andra.

En av dagarna i början när de lekte ute och hon satt i gruset och lekte så kom en av de större pojkarna och trampade henne på foten, hon säger och visar då till honom ”nej nej nej”. Han gick iväg, men kom tillbaka efter en stund och gjorde samma sak, ännu en gång säger hon argt ”nej nej nej”. Pojken gick, men efter en stund kom han tillbaka igen och trampar på henne, då blev hon arg och slog honom i ansiktet, så var det bar med det. Han gick iväg och gjorde inte så igen. Känns skönt att hon är så ”stark” i sig själv att hn kan försvara sig och lösa ”problem” själv. Kan tillägga att Elle är yngst på avdelningen, de flesta andra barnen är födda 2015. Kommer ta upp ”mobbing på förskola” i ett annat inlägg.

Elle har ”gråtit” när vi har gått, i typ 1 minut tills läraren har visat henne något annat att koncentrera sig på. Igår hade hon varit ledsen en stund under förmiddagen också, men däremot idag när Emre lämnade förskolan redan efter 5 minuter så sa hon hejdå och gick och lekte med de andra barnen.

Då hon är minst (jag tror det är p.g.a. detta) så är hon lite försiktig när det kommer att leka med de andra barnen, d.v.s. att gå in i lekar när de spelar boll eller liknande, hon stpr dock gärna och tittar, eller erbjuder ett annat barn en spade och så, så hon är absolut kontaktbar.

I onsdags var första dagen de skulle testa om hon skulle sova middag med barnen, i sovsalen ville hon inte sova och sedan tog de henne i hennes vagn, men inte där heller. Hon låg ner tyst, men sov inte, så vi fick komma och hämta henne. Igår vaknade hon först 8.40 här hemma och de sover middag runt 12, så vi bestämde från början att hon skulle hämtas innan läggning. Idag fredag ska de testa om hon vill sova igen, ananrs ringer de. Tänkte visa er planeringen vi fick för hennes inskolning:

  • Mån: 9.30-11 (med föräldrar)
  • Ons: 9-10.30 (med föräldrar)
  • Tors: 9-11 (med föräldrar)
  • Fre: 9-11.45 (äta lunch med föräldrar)
  • Mån: 9-11 (ingen lunch föräldrar gå ifrån)
  • Tis: 9-11.45 (äta lunch föräldrar gå ifrån)
  • Ons: 9-14 (sova föräldrar gå ifrån)
  • Fre: 9-14 (sova föräldrar gå ifrån)

Detta var planen, men verkligenheten har sett ut så här

  • v. 1 samma som ovan
  • v. 2 mån-onsdag sjuk, torsdag röd dag
  • fre: 9.00-11 (ingen lunch, med föräldrar)
  • v. 3 tis: 9-11.45 (lämna Elle själv efter ca 45min, hon äter lunch)
  • Ons: 9-12.30 (plan till 14) (lämna Elle efter ca 10 min, ville inte sova eller äta, så vi fick hämta)
  • Tors: 9-12.15 (lämna Elle efter 5 minuter, lunch)
  • Fre: 9-14 (lämnade typ direkt, lunch och försöka sova)

Hur har era inskolningar fungerat? Elle går på förskola på Limhamn.

xoxo,

Vicky

 

Share

”Du Ser Så Fräsch Ut” – Mitt Bästa Mamma-tips

   Ingen kan väl säga emot att frasen ”Du ser så fräsch ut” inte är något av det mest smickrande man kan få höra, SPECIELLT som småbarnsmamma. Det som är lite lustigt för min del är att det oftast händer på dagar då jag verkligen inte känner mig det minsta fräsch, har nästintill inget smink på och är verkligen sista tänkbara dagen som jag trodde att jag skulle få en sådan kommentar.

Hur kommer det sig då? Jag är helt säker på svaret, svaret som även är mitt bästa tips på att se fräsch ut dagligen, vare sig man känner sig det eller ej, till alla mammor där ute, men även alla andra och det är en grym ögonfransförlängning. Det finns inget som ens kommer i närheten av resultatet man får på utseendet och ”fräschheten” man utstrålar och inger. Jag vet att lash lift blivit populärt den senaste tiden och det görs väldigt mycket reklam för det, men enligt mig kommer det inte ens i närheten. Jag har gjort lash lift 2 gånger och visst blir det fint, men det är helt ärligt inte en speciellt stor skillnad, speciellt inte om man jämför med en ögonfransförlängning som trots om man vill hålla den naturlig ger en wow-effekt. Ett lash lift ger absolut en skillnad direkt när man har gjort det och då fått fransarna färgade, men sminkar man sig så behöver man alltid hanvända maskara för att det inte räcker i sig självt som behandling och efter drygt en vecka tycker iaf jag personligen att man knappt ser något resultat längre. Och då kan jag tillägga att jag gjorde ”orginalet” inte någon av de billigare kopiorna (självklart gjort på salong).

Jag har nu i flera års tid gått hos ElinStudio B som jag är sjukt nöjd med. Elin jobbar med alla ”teknikerna”, volymfransar, flat lashes, singelfransar, russian volume etc och hon är snabb (vilket jag tycker är ganska viktigt), samt att jobbet hon utför är hållbart och det räcker att göra en påfyllning en gång i månaden för att resultatet ska vara hela tiden.

Studio B finns på Stora Nygatan 42 i Malmö, precis vid Hansa. Och ni kan nå Elin på  070-3064852 eller elin@studiob.se

xoxo,

Vicky

Share

Sjukstuga Deluxe

Vi är tillbaka i Sverige.… Ett stort välkomnande fick vi med att hela familjen varit supersjuka. Min mamma och pappa, Elle har haft nästan 40 graders feber i en veckas tid och varit supergnällig, därtill hostat och varit förkyld, samt varit så där mammig som bara sjuka barn blir. D.v.s. jag ska göra allt med henne och hon har varit on top off me 23 av dygnets 24 timmar. Och då även sovit på mig under natten.

Jag började med att ha migrän två dagar, vilket har varit hemskt när hon har varit så needy, då jag helst av allt bara har velat legat i sängen, tyst och mörkt… något jag kunde glömma med en gnällig, gråtande 19månaders. Och eftersom hon varit så mycket på mig så smittade hon såklart mig också, 2 dagar med feber, inte så himla hög på termometern, men det kändes som om jag brändes på bål inombords och så därtill världens halsont med en del rethosta därtill sedan igår. Emre klarade sig undan fram till igår morse, men nu är han också sjuk.

Elle var dock redan mycket bättre igår, ingen feber under natten eller dagen, lite hosta kvar, men hon är fortfarande ganska gnällig även om hon är mycket gladare än förut.

Det är så sjukt för under de 15 månaderna i Antalya så var vi inte sjuka en endaste gång och så kommer man tillbaka till Sverige så kommer det som ett brev på Posten…

Behöver jag tillägga att jag är helt slut? Jag ger en sådan himla stor eloge till alla ensamstående mammor/pappor för jag personligen tror inte jag hade klarat det själv.

xoxo,

Vicky

Share

Känner Ni Er Dömda Som Föräldrar?

Min blogg- & Instagram kollega Emma skrev för någon dag sedan ett riktigt rörande inlägg om hur ”dömd” hon är som en ”dålig förälder” nere i Brasilien. Jag blev riktigt ledsen för hennes skull då hon verkligen tog av sig av allt detta skitsnack som pågår bakom hennes rygg, då hon själv vet att det absolut inte är sant.

Jag tycker det är en väldigt bra sak att ta upp hur man blir dömd som förälder, från egentligen alla håll så fort man har fått barn. Alla tycker något, vare sig de har barn nu, hade barn för 20 år sedan elelr mer, eller inte ens har barn! Det kan låta vansinning, men jag förstår de. Jag själv ”dömer” föräldrar och tänker, så där borde de inte göra, eller sådär borde de göra, barnet borde äta mer eller mindre etc. Dock är det ju inte direkt något man framför utan mer tänker på själv.

Hur känner ni? Känner ni er dömda som föräldrar runt folket och kanske framförallt familjen runt om kring er?

Jag tror också att det blir olika när olika kulturer krockar, precis som i Emmas fall, så har jag likadant med mina polska föräldrar och Emre’s föräldrar som är turkar. Jag känner mig också ofta dömd här nere och de har flera gånger sagt något till Emre eller andra familjemedlemmar som enligt mig syftar till att jag inte är den bästa mamman. Jag tar dock inte åt mig, för det första så ser de inte helhetsbilden, som t.ex. om vi åker och hälsar på de, ja då gör jag nästintill inget med Elle, kanske inte för att jag direkt är lat, uatn för att jag tänker att de ska väl få vara och göra så mycket saker som möjlig med henne medan vi är här i Turkiet, medan de kanske ser det mer som om jag är en ”dålig mamma”.

När de är och hälsar på oss här hemma, så blir det lite samma sak, men då har vi också våra vanliga rutiner och de har de kommenterat på till E flera gånger och sagt ”gör hon aldrig nåt?!”. Detta som respons till att de ser att E går upp med Elle på morgonen och ger henne mat, byter blöja etc. medan jag sover någon timme till. Något som aldrig hade hänt med en ”vanlig” turkisk man då man ju har synen här lite att kvinnan fixar allt med barnen och hushållet. Emre har förklarat för de, att han tar morgonen för att jag sköter kvällen och natten, men det verkar inte fullt ut gå in.

Över till hur jag känner inför detta. Jag är sådan som person att jag verkligen inte bryr mig vad andra tycker, speciellt när jag vet att jag har ”rätt”. Visst kan jag störa mig på det ibland och iomd känna lite annorlunda inför de, eller vara lite mer reserverad, men jag bryr mig verkligen inte. Jag tänker snarare att skulle jag berätta allt jag tycker om deras sätt att leva och göra så skulle det inte vara speciellt populärt.

Dock måste jag tillägga att jag gillar mina svärföräldrar, jag har absolut inget ont gentemot de, de har bara en annan syn på vissa saker och det får de ha om de vill, men jag tänker inte ändra mig för det 🙂

xoxo,

Vicky

Share

Firar Vi Någon Jul i År?

Det må kanske låta som en fjantig fråga, men i vårt fall är det verkligen inte så. Vi är nere i Turkiet här, här firas inte jul, E vet typ inte vad jul är då vi aldrig firat det på riktigt (dvs i Sverige eller Polen). Förra året hade vi ju precis flyttat ner hit och bodde hos hans föräldrar, visst de klädde granen för min skull, och vi tog lite julfoton med lilla Elle, men mer än så var det inte. Jag kände mig t.o.m. så malplacerad att jag öppnade Elle’s julklappar, och mina på vårt rum och hade de inte under granen, för det kändes så fel.

I år är det igen bara E och jag och lilla Elle som nu är 16 månader gammal. Först tänkte jag att vi inte skulle fira alls, vi har ju typ ingen mat, ingen julkänsla, och sen typ varför slösa pengar på julklappar när det ändå inte blir på riktigt?  Men sen vet jag inte vad som hände, men det bara slog mig att jo, vi ska. Jag ska göra så mycket ”juligt” jag kan för matbordet, trots att det mest kommer att bli i bakväg, så bestämde jag att vi skulle gå iväg och köpa en julklapp var, bara något symboliskt att sätta under granen och såklart något för Elle så hon kan få bli glad 🙂

Jag fick min julklapp av mina föräldrar när jag var i Sverige och även Elle, sen fick jag och E pengar. Det osm jag egentligen kunde gett E som julklapp i vanliga fall, gav jag honom ”som vanligt” när jag kom tillbaka från Sverige i tisdags.

Så nu blir det en jul här också, om än i något redigerad och mixad svensk/polsk version 🙂

20161224_201331

Julen 2016, Kemer, Antalya, Turkiet

xoxo,

Vicky

Share

Lucka 12 är Öppen!

Julkalender-luckor-1   I lucka 12 hittar vi Monkids vitaminer till ett värde av 479kr. Ni kan vinna 3 burkar, D-vitamin, Multivitamin och Fiskolja.

25319878_10157054162349129_799630990_o

Det bästa med dessa vitaminer är att barnen älskar de. Elle skulle säkert kunna äta hela burken om hon fick. De smakar verkligen hur gott som helst, är formade i roliga figurer, innehåller inga färgämnen. Jag är verkligen helt frälst. Så mycket lättare att ge ditt barn en mjuk rosa fisk som smakar gott än att hålla på med D-vitamin-droppar t.ex.25344466_10157054162389129_1134705301_o

MONKIDS™ är en medveten serie med hudvård och kosttillskott som är snäll mot både barn och miljö. Vi ställer höga krav på produkterna när det kommer till innehåll och produktion. Bara det bästa är bra nog för våra barn. Kosttillskotten innehåller naturliga aromer och färger från frukt och grönsaker. Serien består av apgoda multivitaminer med smak av hallon, apnyttig vitamin D och kalcium med jordgubbssmak samt apbra fiskolja. Läs gärna mer om Monkids produkter på www.monkids.se

FÖR ATT TÄVLA:

– Motivera varför du vill vinna!  :)

– Samt tipsa om min julkalender en gång i någon av era sociala medier, ni behöver endast tipsa en gång för att vara med i alla luckor, d.v.s inte en ny gång för varje lucka utan en gång räcker :) Självklart blir jag glad om ni vill tipsa fler gånger, men detta är ingen krav :) här kan ni läsa mer om fler sätt att tipsa

– Utslagsfråga: Vilken av de 3 vitaminerna är Elle’s favorit?

Lucka 12 är öppen till kl.14 tisdagen 13:e December. Lycka Till!

25286197_10157054162419129_1683927948_o

xoxo,

Vicky

Share

Min Önskelista Inför Jul

De senaste åren har jag varit riktigt dålig på det här med att vilja ha något inför jul, men detta året har jag faktiskt ett par saker på önskelistan både för mig själv och Elle 🙂

Till MIG

– Go Pro Hero 5 Black camera

– UGGs  mini

 

– Hanky Pankies low ride thong (du kan aldrig få för många stringtrosor)

Till ELLE:

– bibbar

-pussel

– ipad

– elektrisk bil

That’s all peeps!

Vad önskar ni er i julklapp?

xoxo,

Vicky

Share

Nattrutiner – Elle 16 Månader

Det här med nattrutiner pratas det alltid mycket om när det kommer till småbarn.  Ni som följt mig länge vet att Elle var den perfekta lilla bebisen och sov hela nätterna från det att hon föddes. Något som ändrades när hon var en 8 månader gammal då hon började vakna under nätterna för att dricka & äta välling.

Nu är hon snart 16 månader. Hon går och lägger sig allt mellan 20.30-22.30. Tiden beror på vilken tid hon sov middag, hur länge och självklart även ibland sover hon en kort stund på ”kvällen” (väldigt sällan kanske max 1 gång i veckan). Hon sover som en stock till ca midnatt då hon brukar gny lite och då ger vi henne lite dricka. Hon sover sedan ganska bra genom hela natten, gryr ibland igen runt 3-4 för lite mer dricka och sover sedan till  allt mellan 8-9.30.

Hon sover just nu mellan oss i sängen, då hon  senaste månaderna vaknat mycket för att hon tappat nappen, eller viljat dricka mycket, och då vi inte ville gå upp så är det mycket lättare att ha henne i sängen. Jag längtar dock tills nätterna när hon sover hela igen. Det händer väldigt sällan nu, men vi känner ändå att de senaste veckorna har hennes sömn förbättrats avsevärt.

Hur ser det ut hos er?

xoxo,

Vicky

Share

När Började Era Små Prata?

Jag har från början varit en sådan mamma som inte direkt jämfört Elle med andra bebisar. Kanske har det berott på att hon varit väldigt långt fram i sin utveckling i de flesta stegen, men sedan har jag helt enkelt inte brytt mig om vad andra gör då hon alltid varit en helt perfekt bebis i våra ögon 🙂

Däremot detta med att prata undrar jag lite med. När började era bebisar säga en hel del ord och, kanske t.o.m. mer än ett ord i rad? Elle ”pratar” väldigt mycket nu den senaste månaden, men det är sk bebisspråk, som om hon vill säga saker, men det kommer liksom inga riktiga ord.

Hon blir 16 månader nu den 8:e December.

Just nu de riktiga orden hon säger är: hej, bye, nej, ja, drink, mjau (när hon ser en katt), hau (när hon ser en hund), mamma, pappa, dede (mor/farfar på turkiska), Mert (Emre’s lillebrors namn), baba (mor/farmor, men även kvinna), ciocia (moster på polska), nie (nej på polska), bitti (slut på turkiska), am am (ordet vi lärt henne för mat), bach (när något ramlar, ett ord vi lärt henne). bam (när något ramlar och låter) Sen försöker hon säga banana. Jag tycker personligen att det är ganska lite hon säger, men vad tycker ni?