Kategoriarkiv: GRAVIDITETEN

Förlossningsberättelse, Kejsarsnitt – del 4 – Tiden På Sjukhuset

Ni hittar hela min Förlossningsberättelse innan i dessa  inlägg:

Läs Del 1  –  Del 2  –  Del 3

——————————-

Bild 2016-08-10 kl. 16.38 #3  Jag har kommit in i rummet, som jag delar med en annan mamma. Jag märker inte av henne så mycket mer än när hennes man och 2 barn kommer då det blir väldigt högljutt… Jag kan personligen känna att folk som har småbarn borde prioriteras i singelrum, eller helt enkelt att föräldrarna som tar dit barnen stannar en kort stund. Dessa två barn var på plats flera timmar.

Över till min upplevelse iaf. Kort efter att jag var tillbaka på rummet så kom sköterskan in med en matbricka, ”grattis ni har fått barn-bricka” som alla får som jag har förstått det. Det var lite ost och skinsmörgåsar till både mig och Emre, saft och svenska flaggor. JÄTTEGOTT, för tro mig även om man inte direkt känner hunger så är man hungrig och man känner den när man tar första tuggan. Timmarna här bara flyger iväg, man gör typ inegnting, men man är inne i en sådan bebisbubbla. När vi skulle byta första blöjan, så är man livrädd, dels för att ta i bebis, men även tänk så kissar elelr bajsar hon på en. Så tänkte iaf jag. Sedan så såg vi när det andra paret bytte blöja på sin bebis och han skrek typ hela tiden. Lilla Elle var exemplarisk, varken kissade, bajsade eller skrek när vi höll på och var också jättelätt att klä på i kläderna vi valt åt henne. Då jag varit väldigt tydlig i mitt förlossningsbrev vad jag tyckte om någon skulle försöka tvinga elelr tjata på mig gällande ammning, så var det faktiskt inte en endaste barnmorska som sa något. Jag frågade bara en gång när man ska ge bebis mat och då sa hon att det första dygnet brukar man inte behöva ge bebis något, om jag inte minns fel så tror jag hon då också sa (du skulle inte amma va?), jag sa nej och så var det slut på den konversationen. Klockan 5 kom 2 sköterskor in och skulle ta min kateter, vid detta laget så är man inte så irriterad av den längre, men tror de fick byta min kisspåse 2 gånger innan dess, för jag drack verkligen jättemycket. 17409934_10213026335081505_21506797_n

Det var superskönt att få ut katetern, det gjorde inte ont eller så, men bara en sådan himla lättnad. Att ta ut katetern innebär dock att man nu måste upp på benen för att gå på toaletten själv, så direkt när katetern är uppe så ska man upp och stå och gå just till toaletten. Att ställa sig upp var inte så farlig, elelr resa sig upp från liggande position, men att gå, fy fan det gjorde ont, inte ont så att man skrek, utan en sådan konstig smärta så att det känns som om man ska svimma, ni vet när man känner att blodet försvinner från huvudet och man blir kall och svettig, men jag gick sakta med säkert de knappa 10m till toaletten, gjorde mina behov och gick tillbaka till sängen, mindre än 5h efter mitt snitt. Nästa gång jag skulle upp och gå var ca 2,5h senare när vi skulle ta den lilla sängen med Elle och gå till restaurangen för att äta middag, vid detta laget var det inte alls samma sak som första gången jag ställde mig upp. Visst det stramade lite, men jag kunde gå sakta sakta utan några större problem.

Runt 20-tiden började Elle bli ganska grinig, och vi kunde inte riktigt få tyst på henne, sköterskan sa att ja, kanske är hon hungrig iaf. Vi valde att inte använda oss av sjukhusets ersättning då de kör med NAN, utan vi hade egna HIPP tetrapack med oss. 10ml är vad Elle skulle äta, detta visade barnmorskan hur vi skulle värma i vattenbad. Efter denna stora måltid var Elle en glad liten bebis igen. Emre var tvungen att åka hem strax efter detta (respektive får inte stanna längre än till 20.30), så då var jag själv med min lilla sessa. Hon sov och gnydde lite och var bara så bedårande söt. Runt 22 började hon dock gråta igen, så då fick hon 10ml ersättning igen, som även denna gång sköterskan hjälpte mig med. Jag fick två värktabletter i samma veva, jag öppnade min MacAir för att titta på nån serie, ELLE, InStyle och Vogue magasinen låg orörda bredvid sängen, alldeles för mycket intryck för att man ska orka koncentrera sig på att läsa och klockan 23 släckte jag ner för att sova. Då jag hade SleepyHeads fantastiska babynest som är så stabilt så var jag inte rädd för att ha Elle liggande på insidan av min säng, så nära mig. wpid-20160808_214646.jpg

Under natten vaknade jag flera gånger, bara för att titta på Elle, för att kolla så att hon andades. En stor skräck som jag bar med mig i många månader är plötslig spädbarnsdöd, så jo jag kollade hela tiden. Runt 01.30 vaknade jag av en smärta, jag visste att lockan 2 skulle sköterskan komma in med två nya värktabeletter, en Panodil och en annan värktablett (man får de var 4:e timme). Sen sov jag igen, men jag vaknade av en hemsk smärta och så kissnödig jag var. Fy vad ont det gjorde, jag var lite rädd att behöva gå till toaletten själv, utan någon på rummet, tänk så svimmade jag? Jag satt på sängen i säkert 5 minuter innan jag vågade ställa mig upp, inte så farligt, men redan efter ett steg så kände jag den där svimmkänslan av smärta igen, jag gick fram till stolen (knappt halvvägs till toaletten) och höll mig i den och vilade, sen gick jag vidare till toaletten. Där satt jag säkerligen längre än behövligt för att vila innan jag gick tillbaka till min säng. jJag försökte sova, men det gjorde skitont, jag väntade för jag tänkte att värktabletterna jag fick klockan 2 måste få slå in (fram till nu hade smärtan inte avtagit alls). Jag kollade på klockan och den var strax innan 3 när jag inte orkade längre utan ringde efter en sköterska. Det gjorde inte ont som om något var fel, utan bara smärta, jag ville ha starkare tabletter. Det tog ca 15 minuter innan en läkare kom in (sjuksköterskorna får inte ge starkar värktabletter utan en läkares godkännande), jag fick någon morfinbaserad tablett som började verka ganska direkt och jag kunde sova igen, med små uppvaknande för att kolla Elle, innan jag klockan 6 på morgonen blev väckt igen med nya värktabletter som skulle tas. Jag försökte sova, men solen lös in i rummet, den andra mamman var vaken och gick runt både in på toaletten och allt annat hon gjorde.

Elle vaknade, jag bytte blöja och pyjamas på henne och gick sedan iväg till restaurangen för att äta frukost. Emre kom medan vi satt där, strax innan 8.30 då respektive får komma.

Större delen av denna dagen gick åt som den förra. Sköterskor kom in och kollade mitt OP-sår och magmuskulaturen (som såg fantatiskt ut, så pass att de blev förvånade att allt gått tillbaka så passa snabbt vilket inte är vanligt), en läkarkontroll md Elle där de kollar hennes höfter och allmäntillstånd. Höftkontrollen gillade hon inte, då grät hon, men annars var allt bra. Jag fick mina piller var 4:e timme, och morfintabletten var 6:e timme.

Efter lunch skulle jag också ta min första dusch. Jade hade med mig både schampoo och balsam, men för att vara ärlig så var mitt hår nytvättat precis innan vi kom till sjukhuset, och behövde ingen tvätt, så det var inget jag ville anstränga mig med, även om det hade behövts så hade jag hellre valt att sätta i  torrschampoo än att hålla på att tvätta. Att duscha mig själv var dock jätteskönt, och känna doften av min L’Occtaine shower gel, jag satt ner på en duschpall, stå upp var förtfarande inte så skönt, även om jag inte direkt kände någon smärta längre utan mer ett obehag. Klockan 16 kom våra första besök, man får tinte ta in folk på avdelningen, så man träffar familj och vänner i den anslutande kafeterian som då var en Wayne’s Coffee. Jag klädde mig i mina mjukisbyxor, och t-shirt (tajt sporttopp hade jag på mig sedan innan då jag varken ville ha igång min mjölkproduktion och sen hatar jag att ha brösten bara sådär hängande). Vi körde ut med Elle och träffade min mamma och pappa, sedan kom också Kaytan och hennes mamma med ballonger (blommor får man ej ha på avdelningen heller) så det var Elle’s första besök. Innan alla fick ta och pilla så får de gå in på toaletten och sprittvätta händerna 🙂24726767_10157032786019129_33703603_n

När alla hade gått så flöt kvällen på som vanligt, vi fick nu göra iordning Elle’s ersättning själva, kvinnan i sängen bredvid hade åkt hem så vi var ensamma vilket var skönt. Denna kväll stannade Emre fram till 21, för det fick vi reda på var den där extra halvtimmen de inte brydde sig om. Även denna natt fick jag en morfintablett, jag hade kanske inte behövt den men jag var rädd att det skulle göra så ont igen som natten innan, så jag bad om den. Denna natt hade jag inte ont, och dagen efter kände jag mig faktiskt typ som en ny människa. Jag kunde gå ”normalt” utan något direkt obehag och läkaren som träffade mig trodde att vi absolut skulle bli utskrivna senare under dagen. Elle fick göra ett hörseltest, och jag bröt ihop totallt när sköterskan sa att det inte gick att göra, men att det troligtvis berodde på vax i örat så de skulel testa igen senare, men jag grät och trodde vår flicka var döv, detta gjorde de 8 på morgonen så Emre var inte här än, när han kom så brast jag bara ut i gråt. Klockan 14 gjordes samma test igen och denna gången var allt perfekt, så ja oro i onödan, men det var en hemsk känsla.

Ett annat test som görs 48h efter födseln är ett blodtest som skickas iväg, de tar riktigt mycket blog från bebisens hand och det tar ganska lång tid och bebis gråter och gråter, ingen trevlig upplevelse, men ack så viktigt för att se så det inte finns något som är fel, det är ett test som skickas iväg till Stockholm om jag inte har fel och man får resultatet hem i brevlådan.

Bebisar tappar ofta i vikt det första dygnet, det gjorde även Elle, upp till 10% är normalt, Elle någ under så det var inga problem. Hon tog även flaskan direkt och älskade sin lilla napp.

Klockan 16.30 kom min pappa och hämtade oss alla 3 med Elle fint i sitt babyskydd och vi kunde åka hem efter en helt fantastisk tid på sjukhuset som jag än idag minns hjärtligt.

xoxo,

Vicky

Share

Förlossningsberättelse – Kejsarsnitt – Del 2

IMG_5600Första delen kan ni läsa HÄR

Vi blir alltså inkörda i OP-salen. Jag ligger ner, där finns en del folk, minns inte exakt hur många, men kanske 7st. En efter en presenterar de sig, jag som är helt värdelös på namn glömmer det ungefär lika fort som nästa person hinner fram. Jag får veta att läkarna inte är på plats än, att de kommer först när bedövningen, spinalen (ej epidural som många kallar det för, det får man inte under ett kejsarsnitt). Narkosläkaren kommer och presenterar sig och berättar hur det kommer gå till när jag får bedövningen/spinalen. Jag ska sitta på kanten av sängen och kuta rygg så mycket som möjligt ner mot sjuksköterskan Jonas som kommer hålla mig om axlarna, först ska han lägga lokalbedövningen och sedan efter några minuter så ska jag få själva spinalen. Jag frågar om det gör ont, får till svar att det känns som ett stick. Nu har kärleksmelodierna kommit igång, Jonas sjunger lite och undrar om vi gillar musiken, stämmningen är väldigt avslappnad. Vi pratar lite, jag säger att jag vill att E ska klippa navelsträngen, han säger att han inte är säker än. E blir tillfrågad hur han mår och om han tror att han kommer att svimma. ”Don’t think so” säger han, ”then I can go out”. Han blir dock tillsagd att så fort han känner sig konstig så ska han säga till, inte gå ut utan säga till då det kan gå fort och de vill inte att han ska ramla och kanske slå huvudet så att de får sy honom också, något som tydligen hänt vid flera tillfällen med blivande pappor.

Sen får jag ett tråkigt besked, då jag påminner om att jag ville se hela förloppet och att vi kommit överens om detta med läkaren. TV-monitorerna fungerar inte… De har tekniker som jobbar på det, men de tror tyvärr inte att det blir fixat innan det är dags. Detta innebär också att när lillan blir uttagen för vägning och undersökning i rummet bredvid, så kommer jag inte heller kunna följa detta (detta är vad alla KS-mödrar får, när man tar ut bebisen i rummet bredvid så kan den nyblivna mamman se vad som händer på en tv-skärm innan hon får tillbaka bebisen en liten stund). Jag blir lite ledsen och besviken här, men är så uppspelt över vad som ska hända och nervositeten börjar växa också, så jag hinner inte fokusera på denna detalj speciellt länge för det är nu nämligen dags att börja lägga bedövingen. Där emellan säger dock Jonas att han kommer ta en massa foton åt oss så det är bara att ge honom mobil/kamera. Jag får också ännu en gång reda på vad som händer, hur jag ska göra och vad jag kommer känna, att när behövningen är lagd så kommer jag känna att det kommer komma en värme nerifrån upp i mina ben och sakta kommer de domna av. Jag är lite orolig här, vet inte varför, men det känns läskigt att benen kommer domna av, att jag inte kommer att känna de typ och inte kunna röra på de. Tänk så går något fel? Tänk så kommer inte känseln tillbaka? Ja, det är helt tokiga tankar, men det flöt runt i mitt huvud ett tag, men nu intar jag position på sängen för bedövningen,  jag har ett täcke över benen och får en kudde att lägga på benen också, nu kör vi! 14518649_10211239184563859_276966737_nJag kutar rygg och hänger tungt (inte det lättaste med en stor bula där framme), Jonas håller mig med ett stadigt tryck om axlarna ”då kommer sticket”. Piece of cake, kändes inte alls. Men i min uppspelthet så missade jag helt när läkaren berättade att jag tydligen skulle få lokalbedövning först och sedan skulle spinalen läggas, eller så glömde jag bort det, ”vi väntar 2 minuter så lägger vi spinalen”. Nu hänger Jonas väldigt tungt över mina axlar och så kommer spinalen, jag känner när nålen går in, det är inte farligt, men sen AJ SOM FAN, känns som någon gröper i ryggnerverna på en och det gör ont, men går väldigt snabbt så är sprutan ute… puuuh...trodde jag, spinalen träffade inte rätt så läkaren måste försöka igen (detta är vanligt att man måste in och lägga spinalen flera gånger för att det tydligen är svårt att komma in i rätt position). Denna gång gör det on så att jag tror jag ska svimma, jag skriker till, E står inte ut med att se hur ont det gör så han måste lämna rummet efter detta försöket, Jonas går med honom ut, tror jag, E blir tillsagd att lägga sig på golvet och sätta upp benen på en stol, han får vatten. Varför jag inte vet om Jonas följde med ut eller inte är för att han tog foton på en liggande E (annars hade jag nog inte fått reda på det…haha…).14509226_10211239184443856_1141460199_n

Tillbaka till spinalen, andra försöket lyckades inte heller...usch… Enda fördelen med detta är att jag helt glömt bort katetern, som om den inte finns, så kör vi ännu en gång, jag skiftar position lite, blir tillsagt att kuta ryggen ännu mer, ta ett jättedjupt andetag och falla så tungt ner så möjligt samtidigt som Jonas hänger på mina axlar med vad som känns som 200kg. Det sticker till, som en elstöt som går genom kroppen. Spinalen träffade rätt, bedövningen är satt och nu ringer man efter läkaren Annie Lööf. Jag ligger på sängen, får nu lite vaselin till på läpparna, får en tryckmätare påsatt på armen, dropp (tror jag), syremätarepå fingret och så syrgas in i nästan. Jag börjar nästan direkt efter att spinalen är satt känna mig jättekonstig, jag känner till denna känslan, jag kommer att svimma, jag säger det till Jonas eller läkaren, jag minns inte vem, E är bredvid mig och håller mig i handen, Jonas ger mig extra syrgas, tydligen så kan dett hända efter bedövningen också, vissa personer kräks, jag får en kall handduk baddad i pannan (tror jag). Jag tror att jag är lite halvborta där en liten stund, under denna tid kommer läkarna in, känns som de pratar lite i en dimma ”ja, hon håller på att svimma, reaktion, blek, blodet försvunnit ur huvudet” lite ett töcken för mig, men så börjar jag känna mig bättre, blodet börjar åter komma upp i huvudet och jag börjar få färg. Annie Lööf kommer och säger hej och en annan yngre läkare presenterar sig, han ska assistera Annie Lööf. Tydligen har det nu tagit någon minut sedan bedövningen lagts, så den assisterade läkaren säger att han ska testa om bedövningen tagit. Han kommer använda en pincett och nypa mig på olika partier på magen. Innan dess hängs skynket upp, så nu ser jag inget längre mer än läkarnas huvuden.IMG_5601

Fortsättning följer…

Läs Del 3 HÄR

xoxo,

Vicky

Share

Förlossningsberättelse – Kejsarsnitt

Då var det äntligen dags för min förlossningsberättelse. Ganska exakt 7 veckor efter att Elle föddes. Trodde verkligen jag skulle få ihop den tidigare, men helt ärligt så har jag inte direkt haft tiden för det och på ett sätt tycker jag det är lite synd då jag säkerligen glömt lite saker som hade kommit med annars.

Vi börjar med kvällen innan. Jag duschade, men den där äckliga desinficerade svampen över hela kroppen. Tvättade håret – med mitt eget schampoo och balsam, vägrade använda det där man fick på sjukhuset, t.o.m. BM sa att det var frivilligt. Händerna kändes som svinto av det där desinficerande medlet på svampen. Åt en frukt runt 22 på kvällen, sedan var det fasta som gällde, men vi gick också och la oss, så det var inga problem.

14466883_10155304975724129_413279120_oVi vaknade 6 på morgonen, jag duschade igen med en desinficerande svamp, tvättade ej håret, kändes helt onödigt inte precis som de ska vara där uppe och grejja. Vi tog en taxi in till BB, skulle infinna oss klockan 7, trots att jag var nr.2 i kön för det planerade kejsarsnittet.

Vi blev visade till mitt rum som jag skulle dela med en annan mamma som redan var på plats. Där stod en sån där plastkorg/vagga som vår bebis skulle ligga i, en handduk/filt och en mössa. I skåpet där jag skulle hänga in mina saker och låsa in de fanns ett paket blöjor och sedan megabindor och ”sjukhustrosor” till mig. Jätteobekvämt kändes det att komma in där 7 på morgonen när både mamma och bebis sover och så ska man packa upp sina saker och byta om till sjukhus”klänningen” och trosorna. BH:n behöll jag på. Sköterskan lämnade oss och sa att hon skulle komma tillbaka om ett tag, men innan hon gick lämnade jag mitt förlossningsbrev till henne, superbra sak att göra tycker jag, ska skriva mer om det i ett inlägg under veckan. Strax efter 8 på morgonen kom läkaren som skulle operera mig in, Annie Lööf, supertrevlig. Hon frågade om jag hade några frågor, vi gick igenom var snittet skulle läggas och så tog hon upp saker som jag skivit i mitt förlossningsbrev om vad jag önskade uner själva förlossningen. Bl.a. ville jag se allt, dvs jag ville ej ha något skynke. Detta berättade hon att de tyvärr inte kunde göra i Sverige då det inte blir tillräckligt sterilt, men att om jag verkligen ville se hela proceduren så har de tv-aparater som de kan titta på under tiden de opererar, så de kunde ställa in de så att jag kunde se allt under hela tiden vilket jag tyckte lät jättebra. Hon förklarade att man iaf får följa när bebisen tas ut i det andra rummet och vägs etc. via monitorerna, så hon försäkrade sig om att det inte var denna ”procedur” jag menade, men nej, jag ville se ALLT från snitt till slut. Jättetrevligt och givande samtal och jag var verkligen glad och lycklig när hon lämnat rummet.

14488845_10155304972554129_1314146276_oStrax därefter kom sköterskorna tillbaka, att sitta där och vänta för ingenting i över en timme kändes helt onödigt, hade kunnat sova under tiden hemma istället. När de kom tillbaka fick jag knähöga strumpor att sätta på mig och ett armband med mitt personnr. och en scan och de sa att nr.1 skulle åka in på OP snart, så det var inte så lång tid kvar tills det blev dags för oss sedan om allt gick som planerat. Jag hade både skrivit i mitt brev och fått en notis från narkosläkren att jag ville ha katetern isatt efter bedövningen var lagd uppe på OP, detta kommenterade de båda sköterskorna och frågade om jag var säker. Jag sa att katetern är det som jag oroar mig mest över egentligen och de sa till mig att de föreslår att vi sätter in den här nere i rummet, de sa att många blivande mammor ångrar sig efteråt att de valde att få den isatt först på OP då det finns så mycket folk där uppe och där ska man ligga och ”fläka upp sig”, samtidigt som 9 personer finns i rummet och man har ”strålkastarna” på sig som är väldigt ljusa. Samtidgt sa de att obehagskänslan är samma även efter bedövning så att det egentligen nite gör någon skillnad rent känslomässigt var man får den. Jag sa att jag inte brydde mig om folket (jag menar jag ska väl ändå fläka upp mig där uppe och sen är jag inte känslig för sådant när det är ”i rätt sammanhang”), men de fortsatte trycka på att  det är bättre här nere och att allt går snabbare då och att som sagt det jag oroade mig över, dvs obehagskänslan, var samma iaf. Så jag gav med mig och så, jaja, men gör det här då. E var kvar med mig när katetern skulle sättas i, men när de började köra in den och han såg hur obehagligt det var för mig och min reaktion i ansiktet så var han tvungen att gå ut. Jag ska vara ärlig, katetern var hemsk att få i, men från den positiva sidan sett så gick det väldigt fort. Det som var värst var efteråt. Känslan av att ha den inne i urinröret är makaber. Tänk er att ha en superkraftig urinvägsinfektion hela tiden och det enda man vill göra är att gå iväg till taletten och sätta sig på toastolen och kissa, MEN det kan/får man inte. Man har ju en påse och katetern i och man ska väl inte gå runt med den heller. Klockan var 08.40…obehagskänslan avtog inte och klockan blev 9, 10, 11 kom sköterskan in och sa att de tyvärr fick in ett akut KS, så det drog ut på tiden, men att nr.1 nu höll på att avslutas, så snart skulle det bli min tur, om det inte dök upp något mer….Under hela denna tid känner jag ingen nervositet, som om detta inte händer mig, som om inget ovanligt ska hända, jag är bara uttråkad…och irriterad.

14424195_10155304975579129_358324784_oVille slita ut den j*vla katetern, ångar så att jag lät de sätta i den då den plågat mig så och nu vet jag fortfarande nte hur länge till den kommer vara i…klockan 11.40 kommer sköterskorna in igen och nu är det dags att köra upp mig. E får köra efter med ”bebisvaggan”, jag körs genom korridor och sedan i en hiss en våning upp. När jag kommer upp i rummet innan OP får jag först träffa sjuksköterskan Jonas som ska vara med under förlossningen. En fantastisk människa som det första han gör är att ”make fun off” min satinklädda kudde som jag har med mig, han lättar upp den lite spända stämningen från början, frågar om jag vill ha någon speciell musik under tiden, oj musik det hade jag helt glömt bort. Han undrar om love songs funkar..haha..  Allt funkar så länge jag slipper hårdrock säger jag 😀 Jag får en sexig mössa att ta på mig, jag får ta av min BH och jag får även vaselin att sätta på läpparna. E får också en mössa och en rock att sätta på sig. Vi blir inkörda till OP-rummet och nu börjar jag bli nervös, jag känner det i magen, men fortfarande irriterar den j*vla katetern mig mest och jag ångrar så att jag lät de sätta i den nere i rummet ”note-to-self” – NEVER AGAIN – inför nästa baby.

Fortsättning kommer under de närmsta dagarna.

Läs Del 2 HÄR

Läs Del 3 HÄR

xoxo,

Vicky

Share

BB-väskan; Min Lista & Utvärdering

Det har gått 5 veckor sedan min förlossning nu och jag har inte publicerat min förlossningsväska. Tycker det är jättebra att jag gör det nu där jag även kan ge mina synpunkter på allt. Jag hade ett planerat kejsarsnitt, skulle befinna mig på BB kl.07.00 på måndag och jag blev hemskickad onsdag kl. 16.00, så två nätter låg jag inne.

Vilken lista har jag då tittat på?

Jag hade lite saker att gå på, det första så ville jag inte ha en allmän lista som ligger ute för alla. Dessa listor är nästintill alltid för långa och onödiga. Jag tog Emma’s (På Smällen) lista, hennes lista inför hennes andra barn, då hon i det läget visste vad som var helt onödigt i hennes första lista och hade erfarenhet av upplevelsen sedan innan. Nedan är Emma’s lista med hennes kommentarer i snedstil, och under min utvärdering där sådan behövs.

1. Toapapperta med två rullar som är extra mjuka och extra mycket papper på rullen

2. Shampoo, balsam, tvål, deo, tandborste, tandkräm – efter förlossningen är det såååå skönt att få duscha med något som man tycker om. Unna dig gärna det lilla extra här, men helst något som är skonsamt för bebis, typ parfymfritt eller något som inte luktar så starkt. 

UtVärdering: L’Occitane Almond Shower Oil tog jag med mig och det var superskönt att dusha, dock tvättade jag ej håret dels för att det skulle kännas jobbigt, dels för att jag ville tillbaka till min bebis och även därför att iaf i Malmö så är dushen typ över hela toaleten, dvs ingen duschkabin så vattnet sprutas över hela toaletten och det kändes då inte bekvämt att hålla på och löddra o.dyl. Vad jag själv bör tillägga är att jag har ett väldigt bra hår som jag i vanliga fall bara behöver tvätta en gång i veckan utan att det blir fett eller likande. För er som inte har det så kan det kanske vara en idé att ha med sig torrschampoo som man kan spraya in i hårbotten för en snabb uppfräschning istället 🙂

3. Hårsnodd!Superviktigt! Glöm INTE! Du kommer ha mycket glädje av den under förlossningen och under första tiden på BB om du har långt hår.

4. Egna myskläder + extra mysbyxor När man har tröttnat på BB-kläderna så kan det kännas skönt att komma i sina egna kläder. I början när avslaget är rikligt så blöder man lätt igenom, så ha med extra mysbyxor.

UV: Jag tyckte personligen att det var skönast att bara ha rocken som man får på BB, hade ett fantastiskt KS, så blödde praktiskt taget inte alls. Myskläderna satte jag bara på mig när vi fick besök i kafeterian andra dagen, annars så ville jag som sagt helst gå i sjukhusrocken.

5. Tofflorhelst typ foppatofflor som går bra att gå utomhus med också. Men annars funkar flipflop eller spa-tofflor också. Men tänk på att ha rymliga skor att åka hem från BB med!

UV: Tog till slut bara med mig mina flip flops och det var även dessa som jag levde i. Både på sjukhuset och sedan när vi skulle hem. Behövde absolut inget annat, men födde under sommaren. Tänkte först även ta med mig Crocs och mini UGGs, men jag avstod i slutändan.

6. Vattenflaska Det är hopplöst att dricka från glas när man ligger ner!

UV: Fantastiskt tips som jag aldrig hade tänkt på annars. En av de viktigaste sakerna som jag hade med mig. Även under natten kunde jag bara sträcka mig efter den och dricka enkelt.

7. Panpizza och Twix-choklad till pappan

UV:  Då jag låg kvar på sjukhuset två nätter så fick E ha med sig lunch/middag till sig själv varje dag att värma upp/äta i vår kafeteria eftersom endast den inneliggande får måltider.

8. Kamera!

UV: mobilkamerorna användes faktiskt mer än den vanliga.

9. Godis så gott efter förlossningen! Lakrits är bra då eftersom det är lite laxerande.

UV: Godis åts lite och var gott, hade inte direkt någon apetit efter förlossningen, så det var bra och god energi att suga på.

10. Två stycken babyfiltar – Det är varmt på BB och vi körde mycket hud-mot-hud, så det räckte med att ha honom i blöja och lägga på en filt.

UV: Superviktigt detta med. I Malmö är det faktiskt inte supervarmt, ventilation/ac är på ganska ordetligt, så babyfiltarna användes nästan hela tiden även när Elle låg på mig eller E.

11. 2st OmlottbodysPacka omlottbodys för då behöver man inte dra bodyn över huvudet på bebisen. Det är både krångligt och jobbigt när man är osäker nybliven mamma och pappa.

UV: Supersant! Man tror man ska ta isönder bebis med armar osv, så jag är superglad att allt vi hade med oss var omlott.

12. 2st Pyjamas med fötter på Istället för onepiece, packa pyjamas med fötter på dom är lite tunnare och lägg på en filt istället om det behövs.

UV: bästa när Elle skulle sova och med knäppning ända ner så att man inte behövde trä in ben eller liknande här heller.

13. Babystrumpor utan resår vid benslutDom ramlar lätt av, men om man sätter dom ovanpå pyjamasens fötter så sitter dom kvar lite bättre.

UV: Vi använde strumpor under dagen, men på pyjamas med fötter hade vi inga strumpor, bara filt över henne.

14. Telefon och laddare

15. Padda eller datorDet är tråkigt på BB och vi hade ingen TV på rummet. Så typ Netflix är väldigt bra när tiden går långsamt.

UV: Det blir en del väntetid under ett planerat KS också, kan ju dyka upp ett akutsnitt emellan och sedan efter förlossningen så är man ju kvar på BB i minst två nätter. Medan vi var med Elle så tittade vi dock inte alls på dator/padda för man var så inne i henne och de informationsblad/pärmar som fanns som man läste. Då E inte fick sova på BB så var han där bara under besökstiderna 9-20, så på kvällen tittade jag lite på datorn.

16. BabynestNär barnen är nyfödda så blir världen plötsligt så stor för dom. Dom får en känsla av att flyta ut och att världen inte har några kanter. Man kan rulla täcken eller filtar runt bebisens huvud och kropp för att det ska bli ombonat. Men vi fick inga mer filtar och täcken när vi bad om det på BB.

UV: Sleepyhead babynest, enligt mig det bästa som vi inhandlat och hade med oss. Dels var Elle superlugn i det i sin sovvagn”, men sen kan man när man sover ha henne bredvid sig i babynestet utan att behöva oroasig över att man ska göra babyn illa, men samtidigt kunna vakna och kolla till henne enkelt när man vill. Och detta med spädbarnsdöd, tro mig jag vaknade nästan stup i kvarten och tittade på henne och ibland kände så att hon andades.

17. Extra kudde + Body pillow

UV: Ett måste, jag är superkänsligt just för bekväma kuddar. Jag hade med mig både min egen huvudkudde med satinöverdrag och en ”bodypillow” att ha mellan benen. Båda väldigt välanvända för att jag skulle vara så bekväm som möjligt

18. Babyskydd – Glöm inte babyskyddet om ni tar taxi/bil till och från BB!

19. Nässpray

UV: hade den med mig, men använde den ej.

Detta var Emma’s lista (de delar jag använde av den, ni kan se hela hennes lista HÄR ) och jag utökade den med:

20. magasin – att förströ tiden med

21. läsk/dryck – ta med något som du tycke rom att dricka, på BB finns blandsaft, te, kaffe eller vatten och så även mjölk till maten. Jag dricker t.e.x inte vanligt vatten utan vill ha det både kolsyrat och ”smaksatt” så hade med mig Ramlösa fläder/lime och även multivitamin juice.

22. hörlurar – delar man rum så ska inte din granne behöva lyssna på vad du tittar på, hon kanske vilar, elelr hennes bebis är kanske ljudkänslig.

23. smink – enligt Emma var det onödigt och hon hade ingen lust att sminka sig, för mig var det helt tvärt om. Kändes jätteskönt att tvätta av ansiktet med en toner, lägga på ett serum och en tinted moisturizer, concealer under ögonen och lite strobing på kinderna. Jag kände mig direkt mycket fräshare när jag såg mig i spegeln då jag fick ta hand om mig själv lite.

24. våtservetter – när bebisen bajsar/kissar så finns det i Malmö inget som torkar med förutom det hårda handtorkspappret, dessa had ejag inte med utan de fick E gå iväg att köpa för att blöta det där pappret och använda var ingen hit.

25. mössor – bebisar blir lätt kalla om huvhdet, trots att man får engångsmössa på sjukhuset, så vill man kanske hellre ha på sin egen 🙂

26. nappflaska

27. napp – superviktigt för babyn speciellt om du inte ska amma. Och tänk på att köpa 0-2mån nappar och inte 0-6mån som är i största laget för nyfödda bebisar.

28. Champagne – jag ville fira efter att Elle kom, och efterosm jag inte ens ammar så gör det inget att man dricker ett eller två glas bubbel. Vi öppnade dock aldrig flaskan, hade planerat att göra det på onsdags-kvällen, men den dagen fick vi ju åka hem så vi öppnade den först hemma 🙂

29. Pocketbok – hade faktiskt varken tid eller lust att läsa och koncentrera mig så mycket, så en onödig sa för mig att ha med.

30. SportBH – ska du inte amma så är det supervktigt att den kommer på ASAP

Tips: Om du ej ska amma och vill ge ersättning. Kolla upp vilken ersättning sjukhuset ger. I Malmö ges NAN och eftersom jag skulle mata med Hipp så vore det inte idealt om jag inte hade egen ersättning med mig och sen när vi kom hem hade fått byta.

I vissa landsting ingår inte blöjor och bindor på BB. Kolla upp vad som gäller i ditt landsting. I Malmö får man båda.

xoxo,

Vicky

Share

Hur Mycket Gick Jag Upp Under Graviditeten? – bilder

IMG_5593En av de mest intressanta frågorna för alla när det kommer till gravida. Både de som är gravida, håller på att bli, eller helt enkelt ”de vanliga människorna” som inte ingår i dessa två kategorier. För låt oss vara ärliga, vi lever i ett viktfokuserat samhälle.

Över till mig personligen. Jag gick upp betydligt mer än planerat/önskat. Dock flög mina kilon iväg den sista 1,5 månaden. Inte p.g.a. att jag åt, utan för att min kropp från en dag till en annan bara började svullna upp och behålla sjukt mycket vatten. Under hela hela graviditeten så gick jag upp nästan 17kg, varav 11 av de kilona kom de sista 2 månaderna. Detta alltså 7kg mer än jag ville gå upp, ville hålla mig under 10kg, men jag hade ju tyvärr inte så mycket inflytande där den sista 1,5 månaden.

Långt ifrån smickrande bilder, men here we go. Kan tyvärr inte hitta några fullkroppsbilder före graviditeten, men här är en när jag var i v.8.IMG_5592  IMG_5594 IMG_5595  IMG_5597IMG_5596

Och Före 14273402_10155254024964129_210612870_o

Hur vikten är nu, 1 månad efter snitt kommer i ett annat inlägg 🙂

xoxo,

Vicky

 

Share

Bröstmjölken Läcker :/

Ni som följer mig vet att jag valde att inte amma (och ja, många har en massa åsikter om detta, jag tycker folk bör hålla dessa för sig själva i alla fall, då det är var pch ens eget beslut och skäl till om man vill eller ej, och oberoende på vad plika organisationer säger så finns det ingen forskning som visar direkt på att ammade barn skulle ha det bättre än de som matats med ersättning, för mig är det det bästa beslutet jag tagit och hade inte velat göra det på något annat sätt om jag fått chansen att göra om det).

Jag har som sagt matat med modersmjölkersättning från början, men något jag missade var dock att kolla upp riktigt ordentligt detta med vad som händer med ens egna mjölkproduktion när man föder. Mina bröst läckte typ runt vecka 30-35 sedan slutade de helt, och när Elle kom så var varken mina bröst mjölkfyllda eller läckte, så jag trodde helt enkelt att det var det och tänkte inte på det där pillret man kan få för att direkt stoppa mjölkproduktionen.

Ett stort misstag… när vi kom hem, exakt 5 dagar efter födseln så började brösten växa, bli superspända och speciellt det högra fick som en stor tennisboll och ont som satan gjorde det och det började läcka så smått. Andra natten så fick jag feberfrossa, hackade tänder och frös trots att det var under de hetaste nätterna. E fick hålla om mig under hela natten för kroppsvärme och ändå hackade jag tänder. Dagen efter var febern borta, men brösten var sprängfyllda och stenhårda. Varma duschar, supertajt sportbh som E fick hjälpa mig att sätta på (då den var så tajt att jag inte kunde dra på den själv) och varma kompresser som jag la på. Efter ca 2 dagar till började brösten mjukna, sluta göra ont och det ländes som mjölken försvann… det var ju inte så jobbigt tänkte jag… men nu 3 veckor efter Elle kom så läcker de fortfarande… jättejobbigt och jag ångrar så mycket att jag inte bad om den där tabletten, trots att den kan ge biverkningar, men de fick jag ju iaf och med den så hade jag iaf sluppit mjölkproduktionen och det eviga läckandet. Min BM på BVC sa att det kan ta runt 2 månader innan det slutar och även ännu längre :/ 

Har någon av er kanske tagit ett sådant piller så pass lång tid efter förlossning som jag är?

Så här fina är alla mina bh:ar efter användning…

Xoxo, 

Vicky

Share

Förlossningsberättelse in the making

Bild 2016-08-11 kl. 19.37 #2Ligger just nu i sängen, ganska smådöd efter en fullspäckad dag (ja, fullspäckad mätt med nyfödd baby hemma och endast 4 dagar eftr kejsarsnitt) och börjat skriva på min förlossnigsberättelse från i måndags. Jag vet att många publicerar de en ganska bra stund efter sin förlossning, men jag vill ju att det ska vara så fräsht i minnet så möjligt för att verkligen kunna ge en rättvis händelsebild, speciellt då jag hade ett planerat kejsarsnitt, något som jag vet att många tyvärr är väldigt emot här  Sverige, men enligt mig är det det bästa jag kunde ha gjort och en helt fantastisk upplevelse från början till slut 🙂

E ska skriva en förlossningsberättelse också, från sin sida sett. Det manliga perspektivet, tycker det är väldigt intressant, kanske t.o.m. för blivande pappor 🙂

xoxo,

Vicky

Share

Redo För Hemfärd

Bild 2016-08-10 kl. 16.38 #2lite drygt 48h efter mitt kejsarsnitt så är familjen nu redo att åka hem. I normala fall är man här 3-5 dagar, jag är nu ganska exakt 51h efter mitt snitt (Elle kom kl. 12.04 i måndags) och mår prima ballerina, så vi bestämde oss för att spendera natten hemma redan. Kommer såklart berätta om allt inom de närmsta dagarna, men nu är vi bara redo att komma hem. Väntar bara på att min pappa ska dyka upp med bilen och babyskyddet från Maxi-Cosi till Elle.Bild 2016-08-10 kl. 16.39 Bild 2016-08-10 kl. 16.38 #3

xoxo,

Vicky 

Share

Läkarna Hade Helt Fel

God Morgon! Känns så konstigt att säga det då det snarare känns som om klockan är en bra bit efter lunch. Blir ju ganska tidiga morgnar nu, inte p.g.a. Elle egentligen, utan för att tiderna här på sjukhuset är lite annorlunda och det händer mycket mer här, ett annat tidsschema som gäller och sen har man ju lite värk som också lägger dygnsrytmen lite på sniskan. Men iaf, över till min rubrik.

Blev ju först försökt till att bli uppskrämd över att Elle skulle vara jätteliten i magen, att SF måttet var så litet och sedan efter tester att hon skulle vara en liten bebis när hon kom ut. Runt 3-3,1kg om vi skulle gått till BF och snarare 2,7-2,8 vid mitt planerade kejsarsnitt. När förlossningsläkaren tittade på min livmoder medan vi diskuterade snittet så gissade hon på en bebis på runt 3kg, men vi får se sa hon.

Och så kom lilla Elle, precis som förutsagt så hade jag jättemycket fostervatten, men läkarna hade helt fel, en massa fosterfett runtom henne och hon föddes med en vikt på 3680g, så ingen liten bebis här inte. ‘redan när jag höll i henne första gången, innan vi visste vikten så sa jag till barnmorskan ”är hon så liten?” för jag kände själv inte alls känslan av ”Gud vad liten hon är”. Tyckte snarare det kändes som om hon var en större bebis. Barnmorskan sa: ”nej det tycker jag inte, skulle gissa på runt 3,5-3,6kg” – riktigt bra gissning då hon som sagt vägde 3680g vår lilla prinsessa. Så det där med den uppskattade vikten via läkarna känns ju verkligen som de är ute och snurrar, hört en massa helt galna gissningar snarare än vikter som varit nära slutresultatet.

Sen kan det dock också vara så att Elle har lagt på sig en massa de senaste veckorna, för min mage har verkligen exploderat…hehe..

xoxo,

Vicky

Share

Welcome Baby Elle <3 Our Princess

13931681_10155146728179129_262309949_oIdag klockan 12.04 kom hon, lilla Elle. Superfrisk och livlig, började gråta redan innan hon kom ut och var glad till att komma till världen <3

12.04 our princess Elle was born. Totally healthy and perfect, crying already before they took her out. Ceasarian went great and both, me, the princess and her daddy are really happy and great.

Kejsarsnittet gick riktigt fint, mer om det i ett annat inlägg, viv ille bara dela med oss av vår princessa lite snabbt ikväll med er alla, längre inlägg och mer info kommer både imorogn och en fullständig förlossningsberättelse så småning om 🙂

xoxo,

Vicky

Share