Kategoriarkiv: Graviditet 2

Välkommen Till Världen – Nu Är Vi 4

Igår måndag kom vår lille pojk till världen med ett planerat kejsarsnitt kl. 12.27 på eftermiddagen. Vi är fortfarande kvar på BB här i Malmö och självklart kommer det dyka upp en flrlossningsberättelse så småningom och likaså en massa annat kring förlossningen som t.ex förlossningsbrev, BB-packlista etc.

Ville bara kika in fort och berätta att vi idag slutgiltigt bestämde vad han skulle heta, för det har faktiskt inte varit bestämt in i det sista. Knox Fatih Saritoprak vägde 3736g och var 49cm lång när han kom skrikandes ut innan OP-läkaren ens hade fått ut halva honom..hehe..

Jag uppdaterar mest i mina stories på IG just nu om ni vill följa oss live 🙂 -> http://instagram.com/vicktoriamurawska

Share

Jag Har Inte Tid Att Föda Barn

Asså jag kan inte fatta att det är mindre än en vecka kvar tills vår “lilla” plutt är här. Jag hade gärna fått ut honom tidigare, då jag och typ all annan “vårdpersonal” tycker att jag fått mitt beviljade snitt alldeles för sent (39+1) speciellt sett till hur mycket problem jag haft med foglossning, mående och att han även på senaste TUL låg på 3,4% över normalkurvan, så han är “klar”.

Samtidigt detta med att ta “ledigt” inför födseln, hmm ja jag är ju inte så bra på det. Även om jag som sagt gärna hade blivit av med all tyngd och värk idag, så har jag inte tid att föda just nu. Dessa två senaste veckorna har jag haft så mycket med event och möten att jag idag, tisdag (som också är fullbokad) inte har något klart. Hans kläder och saker är inte tvättade, jag ahr inte ens köpt parfymfritt baby tvättmedel, i badrummet så ligger skötunderlägget i plasten, men runt om finns bara smink, glashyllan är inte köpt där allt ska stå, och jag har inga saker till honom praktiskt taget (badrumssaker/Apoteket). Stokke Sleepi Mini är ihopskruvad, men varken bäddad eller något annat. Förlossningsbrevet är inte skrivet, varken flaskor eller ersättning är inköpt, inga läkemedel o.dyl. Förlossningsväskan är inte packad eller ens tänkt på. Babyskydden är inte uppackade från sina plast och kartonger. Jag har inte läst igenom Kejsarsnitt-bookleten med all info igen, det enda jag vet är att på torsdag ska jag ringa för att få exakt inkomst tid (men eftersom jag fick det beviljatt så tidigt så kommer jag vara först ut vilket innebär att jag till 99% ska vara inne kl. 7.00) och torsdag ska jag också in och lämna blodprov någon gång, någonstans.

Det är babysakerna som inte är fixade och då har jag säkert glömt att skriva något, sen har jag ett antal saker som fortfarande ska fixas denna veckan, möten som måste tas, ett eventuellt tandläkarbesök för en rotfyllning, som jag vill ha överstökad innan babyn kommer. Ja, jag har helt enkelt inte tid att föda just nu, och egentligen inte på måndag heller.

Share

Blir Det Ett Kejsarsnitt Även Denna Gång i Graviditet 2?

Får denna frågan väldigt mycket. Det var ett kejsarsnitt med Elle som gällde och om jag har samma tankar nu när jag är gravid igen? Och mitt svar är självklart. Jag tycker att min ståndpunkt bara har blivit starkare för kejsarsnitt än den var när jag var gravid första gången. Inte bara för att jag tyckte att hela upplevelsen var fantastisk, och att allt gick så himla enkelt och bra, men främst också därför att det kommer fram så mycket när det kommer till vaginala förlossningar i Sverige varje vecka.

Jag tycker inte att kompetensen finns i dagens Sverige i det stora hela när det kommer till förlossningsvård på sjukhusen. Ta det inte fel, men de flesta sjuksköterskorna eller barnmorskorna som tar emot “väntande mödrar” verkar inte ha det minsta hum om vad de beslutar, de lyssnar inte och tar inte saker på allvar utan skickar hem folk, eller helt enkelt låter de vänta till det tyvärr ofta är för sent. Något som skildrats väldigt mycket i både både online media, men även tv-program den senaste tiden. Det är en risk som jag inte är i närheten ens villig att ta så för mig är det enda alternativet att föda barn, just ett planerat KS. Därtill är riskerna med en vaginal förlossning enligt mitt tycke mycket högre, speciellt om man tittar på längre sikt. Förlossningsskador som inte bara är en sprickning grad 1 utan som kan fortsätta med en livet ut. Tack, men nej tack. Det är inget som jag vill riskera.

Mitt KS-samtal nu inför bebis nummer 2 fick jag runt vecka 25, jag blev direkt kallad till läkare (precis som förra gången), men tänkte att jag kan skriva ett längre inlägg om det besöket i ett eget inlägg. Men ja, jag fick även detta snitt beviljat, så det blir ännu ett planerat kejsarsnitt.

Share

Graviditet 2: Vecka 28-32

LÄS om 1:a Trimestern v. 1-13 – – – – LÄS om 2:a Trimestern v. 14-27

Det blir lite oftare vecko-uppdateringar nu när det börjar närma sig BF för mig. Dels för att jag är mer motiverad att både skriva och dela med mig (ska få ihop ett inlägg varför det inte varit så innan), men också för att det kanske händer lite mer nu.

Vecka 28: Foglossning deluxe, gör riktigt ont och jag knaprar Alvedon som om det vore halstabletter. Blir under 2000 steg per dag enligt mobilen, men jag har så ont som om det vore 20 000 steg jag gjort. För övrigt är allt som vanligt.

Vecka 29: Samma som veckan innan, ingen direkt skillnad. Har dock blivit superkänslig för dofter. Lök, typ foccacia-mackor på EH, kött, kyckling ja, jag vill typ kräkas så äckligt tycker jag att det luktar.

Vecka 30: Luktsinnet fortsätter att vara överkänsligt. Jag är även supertörstig hela tiden. Annars är det som veckorna innan. Sover väldigt dålig om nätterna, vaknar typ mitt i natten (4-5) och kan inte somna om.

Vecka 31: Foglossningen är KATASTROF denna vecka. Köpte foglossningsbälte som känns skönt, men måste ärligt säga att det inte gör så mycket för smärtan egentligen. Är ganska trött också.

Carriwell foglossningsbälte 199kr

Vecka 32: Bebis har nu fixerat sig vilket blev bekräftat av barnmorskan. Då bebis också är tyngre, enligt mitt sista TUL väger han nu ca 2100g så måste jag också säga att det gör mer och mer ont ner i underlivet, trycket är hårt och inte allt bekvämt, samtidigt som jag praktiskt taget alltid känner mig obekväm speciellt när jag står upp eller går. Illamåendet är också tillbaka, främst på morgonen. Inte i den mån att jag behöver kräkas, men det känns som det. Vet inte om det beror på att bebisen nu trycker på några specifika nerver, men ja det är inte mysigt. Sparkarna och slagen inne i magen är ganska robusta också och det är en bestämd herre där inne som inte sover speciellt ofta måste jag säga. Hade en riktigt svår migrän under ca 24h denna vecka och lite mindre små huvudvärk. Trots att jag är trött i rygg, så känns det nästan som om foglossningen lättat lite, eller så är det bara för att allt annat blivit så mycket jobbigare så jag har mer att fokusera på. Därtill får jag väldigt svåra energidippar, ögonen håller sig inte uppe och det känns som jag måste ta en ordentlig power nap redan någon gång runt lunch. Kan ju också bero på att jag sover väldigt dålig och vaknar ofta. Behöver denna vecka gå på toaletten typ minst 2-3 gånger varje natt som såklart stör sömnen en massa.

Share

Graviditet 2: Varning För (monster)Hormoner

Damn. Jag måste säga att jag är ganska speechless när det kommer till denna graviditet och hur den har påverkat mig rent hormonmässigt i jämförelse med när jag var gravid med Elle. Ska vi vara helt ärliga så ja, det har varit väldigt väldigt mycket runt omkring allt de senaste 3 månaderna som kanske har påverkat, men tittar jag på när jag var gravid med Elle så var det ju inte direkt en dans på rosor rent privat då heller med all ovisshet och tid det tog med E’s uppehållstillstånd från Migrationsverket så vi kunde komma till Sverige etc.

Ni som varit gravida mer än en gång, har ni sett någon skillnad på era hormoner i de olika graviditeterna?

Jag vill kanske inte kalla mig för ett monster ut mot världen, men jag har nästan inget tålamod, en explosion är nära hela tiden och jag känner mig helt slut som människa. Jag orkar inte vara social (om ingen tvingar mig till det, för d är jag det) och vill absolut inte ta initiativet till det själv. Jag gråter stup i kvarten av de minsta orsakerna. Jag hade lätt till tårar när jag var gravid med Elle också när det kom till tv-serier och filmer, men nu är det på en helt annan nivå. Jag är överkänslig för allt och blir rörd och tårögd av allt.

I morse t.ex. så skulle jag borsta Elle’s hår innan hon skulle till förskolan, men hon ville inte komma till mig där jag satt på toalettstolen i badrummet, det bara brast för mig och jag började storböla. Jag orkade liksom inte bråka med henne utan jag fick bara nog, handfallen. Helst av allt hade jag bara velat lämna mitt liv och försvinna bort i 1 vecka eller så, ligga vid någon pool och göra absolut ingenting och sippa på drinkar. Inga barn, inga måste bara jag och solen. Inne i vecka 31 nu så det är ju inte så långt kvar, men vet ärligt talat inte hur jag ska klara dessa knappa 2 månader som är kvar när det håller på såhär.

Share

2:a Trimestern v. 14-27

Veckorna 1-13 hittar ni beskrivna HÄR

Kan börja med att säga att jag under hela andra timestern är sjuk. Allt från nästan 40 graders feber till influensa, halsont, hosta så att vi misstänker lunginflammation, förkylning, feber och frossa, ja, you name it. Jag är alltså aldrig frisk under hela denna period. Kommer några få dagar i sträck där jag “bara är lite förkyld”, men sen ökar det i intensitet igen till något värre, känns som sjukdomarna helt enkelt avlöser varann. Ni som undrar varför jag inte får något “medicin” så är det för att den enda receptbelagda medicinen som är godkänd vid graviditet är pencillin, och pencillin är jag allergisk mot… Får dock Cochillana av min mamma för hostan. Som jag egentigen behöver mest under natten då jag inte kan sova för att jag hostar ut lungorna…MEN cochilana med sitt morfin har effekten på mig at jag ligger vaken utan att kunna somna fram till 5 på morgonen, så det är tyvärr inget jag kan ta just för att slippa hostan under natten.

Vecka 14-17: Väldigt trötthet, daglig huvudvärk, och början till migrän som dunkar bakom ena ögat. Där till kommer illamående lite av och till oliak tider på dygnet.

Vecka 18: Jag har något som jag trodde var en nervlåsning eller liknande. Som problem med ischias där det strålar ner från ena skinkan ner till knäet, så pass mycket att jag kan fastna i en position och få skrika efter hjälp för att det gör så ont. Jag får massage som hjälper lite. (visar sig längre fram vara foglossning, något jag inte alls hade när jag var gravid med Elle, så mina tankar med dessa symptom var såklart direkt att det hade något med rygg och muskler att göra.

Vecka 19-21: Det onda i skinkan fortsätter, massage hjälper, men det kommer tillbaka. Nu börjar jag även känna en del flimmer i magen från babyn. Känns dock mycket mer på insidan, men sätter man handen ovanpå så känns det typ nästan aldrig på utsidan.

Vecka 22-23: Då “muskel”-värken i skinkan inte släpper alls så börjar jag tänka i banor att det kanske är något med graviditeten, första att babyn trycker någonstans, men efter ett litet tag kommer jag fram till att just det finns ju något som heter foglossning, börjar läsa lite mer om det och kommer fram till att jo, det måste vara detta. Jag är alltså nu inne i det så pass “svårt” att har jag ett event jag håller i där jag står många timmar i sträck eller gör mer än 5000 steg/dag så kan jag inte sova på nätterna p.g.a. att det gör så ont. Och det är efter att jag tar Alvedontabletter varje kväll mot smärtan.

Vecka 24-27: Foglossningen kommer in i en ny fas, dvs den har hoppat från bara ena sidan till att lägga sig på båda skinkorna. Därtill har jag börjat få kramp i baksida lår, men det värsta är krampattacker som jag oftast får under morgontimmarna i vaderna som jag djävulskt ont. Babyn rör sig väldigt mycket nu och har precis som Elle hittat sin favoritsida, dvs högersida av min mage där det blir mycket tryck och sparkar. Jag har dock hittat något som känns som om det hjälper foglossningen och det är att ha på värme i sätet i bilen på full styrka, känns skönt, likadant att sitta på en pall i duschen och bara spruta riktigt varmt vatten på både rumpan och baksida lår. Jag har även kommit in i fasen då jag ständigt är törstig och jag kan dricka galet mycket på en och samma gång.

Share

Varför Jag Bytte Från CuraKliniken Till Annan Barnmorskemottagning

Jag har gått till min barnmorska sedan gymnasiet, men då det ligger nära mina föräldrar och vi bor på andra sidan stan, så kände jag att det var mycket mer praktiskt att leta upp en barnmorska som var betydligt närmre Limhamn. Curakliniken är ju “the place to go”. Lite “fint” och alla verkar skriva in sig där. Så, ja, jag följer väl strömmen tänkte jag och skickade iväg ett mail om gravidinskrivning där jag förklarade min situation. Redan när jag fick tillbaka mailsvaret så kändes inte magkänslan kanon. Jag tyckte det var “kallt”, ointresserat och faktiskt inte svarade alls på de få frågor jag ställt, eller de önskningarna jag gjorde. Önskningarna lät jag passera att de inte fick någon skriftlig respons, för de kan hon ha ju tagit “in consideration”, men jag mailade tillbaka ännu en gång och ställde min fråga.

Då jag inte hade en aning om vilken vecka jag var i så sa hon att ett tidigt ultraljud inte ingår i deras utbud, utan isf får man boka och bekosta det själv. Något jag kan tycka är lite konstigt, då jag inte förstår hur de kan följa min graviditet alls om vi inte vet i vilken vecka alls jag är i. Hur bokar e då in alla kontrollet, rutinultraljud och KUB-test om de inte har ett sus om vilken vecka den blivande mamman är i?! Samtidigt så bokar hon in ett KUB på ett datum (utan att veta var i graviditeten jag ligger i). Men iaf, det jag reagerade på var att jag varken fick något telefonnummer, vart jag skulle boka ett ultraljud eller exakt vad jag skulle boka, något som jag åter igen fick maila om.

Jag släppte dock allt detta och gick till min barnmorsketid som de bokade in. Jag satte mig i väntrummet och väntade. 10 minuter försent (efter lunchrast) kom barnmorskan som jag direkt inte fick något bra intryck av. Hon kändes inte det minst inbjudande, väldigt likgiltig, frågade igen efter mensens sista dag etc. Saker jag redan skrivit att jag inte visste om. Hon gav mig 2 papper att fylla i, nämde att om jag ville så kunde jag boka in ett ultraljud antingen hos deras egna läkare för 400kr eller på Emma Ultraljud för 550kr för att se hur långt jag var gången OM JAG VILLE. Jaha, hur ska vi annars veta hur vi ska planera, “ja det vet vi ju inte” – svarar hon. Sen var det inte mer med det. Eftersom hon nämnde antingen deras egna läkare eller Emma Ultraljud som val, så undrade jag vilket jag skulle ta och vad som var skillnaden “det väljer du vad du vill”. Sen fick jag ett par ark att fylla i hemma, ett provrör att kissa i som jag skulle ta med mig inför “inskrivningen” någon vecka senare och så var det hejdå. mindre än 15 minuter var jag inne hos henne och jag gick därifrån och kände att nä, här vill jag fan inte gå. Ett sådant ointresse, bemötande vill jag inte få, vare sig Curakliniken så kallat ska vara “bäst i stan”. Fy fan säger jag bara och jag skulle ALDRIG rekommenderar Curakliniken mödravård till någon som är gravid. Det känns helt och hållet som deras popularitet stigit de åt huvudet, att de bara proppar in så många “kunder” som möjligt på kortast möjliga tid och gör minsta möjliga möda.

Som jag nämnde i början så hade jag en dålig magkänsla redan efter första svaret som jag fick via mail (från att ha varit superexcited till att skriva in mig där), så jag kollade runt vilka andra barnmorskor som fanns i närheten och hade bokat in mig till dagen efter hos Barnmorskegruppen Öresund i Slottstaden, som också erbjuder ultraljud. Jag avbokade inte mina kommande besök hos Curakliniken för jag tänkte att det kanske bara jag som är superkänslig, och att då det är en ny BM för mig och inte en som jag känt i över 10 år så blir det kanske lite “stelare” i början. På Barnmorskegruppen fick jag dock ett helt annorlunda bemötande, och en helt annan känsla, men tänkte jag tar det i ett annat inlägg.

Share