Kategoriarkiv: Elle 1-3år

Mamma & Mini Shopping

posten innehåller adlinks

pVem älskar inte att “twinna” med sina barn?! Ett skäl till att jag gillar Gina Tricots Mini kollektioner så mycket (än om vissa av sakerna skulle kunna ligga lite lägre i pris då det faktiskt är Gina Tricot vi pratar om, men men). Idag bestället jag hem lite twinning till mig och Elle. Denna kollektionen har ganska mycket fint, men jag ser att online är redan en hel del av storlekarna slut, så vill ni snappa hem något till er själva och era små så får ni nog skynda er till en butik eller klicka hem från deras onlinebutik.

Shoppa Nu!

xoxo,

Vicky

Share

Hur Hanterade Vi Elle’s 2års-Trots?

   Jag skrev för ett tag sedan om hur jobbig Elle är med att inte vilja göra något som vi vill och bara bli helt omöjlig. It’s over now, Thank God! Det värsta trotset, när hon var som möjligast höll i sig i ca 1 månad, kanske lite mer. Vi försökte med allt under denna tid, men för oss fungerade det bäst med att muta henne med hennes favoritgodis; rosa Lindt Lindor kulor. Ni som vill döma, be my guest, vi gör alla så gott vi kan för att ta oss igenom de värsta perioderna. Kan säga att hon är lite fin i kanten, för tro mig de jädrans kulorna är inte billiga och det finns inte många i en påse…

Spom sagt efter ca 1 månad blev hon bättre och bättre, och då kunde vi implementera mer väl ansedda tekniker. Hon är långt ifrån perfekt nu, och ibland har hon mindre tantra, men man får helt enkelt välja sina strider. Vad gör vi då?

  • Var bestämd och ge inte med dig. Du ska sätta på dig skorna. Annars får du inte följa med. Vi har t.o.m. gått utanför dörren och gått tillbaka för att hon inte ska få som hon vill.
  • Ge ett val. Vid påklädande har vi problem ibland, känner jag att det är en sådan dag, eller helt enkelt att jag vill vara förberedd redan innan då väljer jag ut 2 av varje. D.v.s. 2 klänningar, 2 par byxor etc. Så får hon välja vilken hon vill ha. Svaret blir ofta nej från henne, men jag bara fortsätter ”denna eller denna” – ”nej” – ”denna eller denna”, samma mantra om och om igen, tillslut så väljer hon ett av alternativen och man kan klä det på henne utan problem.
  • Belöning, godis/choklad använder vi fortfarande ibland, men ofta mer att gör du detta så får/händer detta. Tvättar du händerna så lägger vi pussel, tar du på skorna så går vi och gungar.
    Ibland vill vi inte ta striden, vill hon inte ha skor eller jacka, ja då tar vi helt enkelt upp henne och bär henne till bilen. Då känner hon inte att hon har vunnit över oss, då vi aldrig bråkade med henne från början.
  • Youtube, hon älskar Youtube, ibland när vi ska klä på henne så sätter vi bara på något hon gillar och ger henne telefonen, hon är så inne i det så att vi kan göra typ vad vi vill med henne.
  • Ställ en fråga, innan du säger vad som ska hända. T.ex ”Vill du gå ut och gunga?” – ”ja!!” – ”ok, då klär vi på oss och går ut” – ”ok”. Ibland blir inte svaret ok, men eftersom hon redan är inne på att vilja gå ut, så brukar det räcka med att säga ”men om du vill gå ut så måste vi ta på oss” eller ”men om du inte vill ta på dig så kan vi inte gå ut” eller ”men då går mamma ut själv om du inte vill ta på dig”.
  • Det sista som vi inte göra speciellt ofta, då jag inte riktigt tror på ”bestraffningar” innan något ev fel har gjorts ”gör du inte detta så tar jag nappen” ”gör du inte detta så får du ingen glass”.

Något som vi däremot inte gör längre, men som vi gjorde när hon var värst var bara att vänta ut tantrat, dvs hur mycket hon än skrek och grät, så höll vi upp jackan tills hon slutade och tog på sig den.

Hur hanterar/hanterade ni era småbarn när de var som värst?

Share

När Ditt Barn Är Tuffast På Förskolan

Idag hade jag utvecklingssamtal på förskolan för Elle. Hon går i en klass där hon, en tjej som heter Ebba och en pojke som heter Milas är de tre äldsta, sen finns det 13 yngre barn på avdelningen.

Elle är tuff, för tuff, hon är väldigt hjälpsam och gör allt man ber henne om, men hon vill bestämma, styra och vara “överlägsen”. Till den mån att hon ofta knuffar eller sätter sig på de mindre barnen, speciellt efter deras sovstund (12-14). Elle sover inte på förskolan och när de små barnen är nyvakna så är pedagogerna bara 1 på avdelningen och 2 som gör ombyten på barnen och då passar Elle mest på. P.g.a. måste vi byta hennes förskoletider från 9-15 till 8-14 då de inte anser ha tillräckligt mycket man på plats för att hinna med att kolla efter henne där vid 14.

Tydligen är det “inget att oroa sig över” och det kommer gå över, men vad gör man i en sådan situation? Det är ju inget vi lärt henne, eller som hon lärt sig från Youtube, och inget direkt vi kan “öva bort” hemma.

Självklart vill jag att mitt barn ska vara tufft och inte bli “mobbat”, dvs kunna säga ifrån om någon gör något, men jag vill ju inte att hon ska knuffa och börja. Det positiva är att hon förstår att det är fel och hon sk. inte gör det för att vara elak, för hon klappar på barnen direkt och säger förlåt, men ändå en jobbig grej.

Har någon av er varit med om det?

Annars var det ett väldigt bra utvecklingssamtal, de tycker att hon snarare är som en nästan 5 åring, än de 2,5 år hon är när man tittar på hur mycket hon vet, hur smart hon är och hennes motorik och sen är hon väldigt självständig.

xoxo,

Vicky

Share

Elle On Stage

När man åker utomlands så är en återkommande kvällspunkt, mini disco. Detta var första gången för Elle som hon varit tillräcklgit stor för att förstå något och det var faktiskt en spännande upplevelse även för oss som föräldrar.

Dag 1:

Hon vaknade kort innan från sin dags tupplur och var inte på det bästa humöret, så när vi kom ner till scenen så ville honfaktiskt inte ens gå upp, utan hon satt i knäet på mig eller E på scenkanten hela tiden och bara tittade, så det blev inget direkt mini disco för henne.

Dag 2:

Denna dag var hon en helt annan flicka, upp på scenen direkt, själv, och var riktigt duktig på första låten Aram Sam Sam, trots att hon alrig sett eller hört den innan (förutom kvällen innan då). Efter första låten tappade hon fokus totallt dock och sprang mest runt, halvdansande och jagade de olika ljuskonstellationerna som fanns på scenen. Till sista låten gick E upp med henne för “tåget”, men hennes koncentrationsspann var inte stort här heller.

Dag 3:

Denna dag kom det inga barn till mini discot när det började, men det brydde sig inte Elle om, när musiken började spelas så började hon dansa alla låtarna själv…haha... Vi hade så roligt åt henne och hon hade det riktigt roligt också. Barnen dök upp senare och då lekte de ändå fram tills vuxenshowen började, en Magi Show som hon var så himla intresserad av, satt stilla under 1h och tittade på allt där hon ooade och tjoade 🙂

Hur har ni upplevt mini disco med era barn?

xoxo,

Vicky

Share

Värsta Tantrum-dagen Sedan Elle Föddes

Mammaliv… Ja det har sina berg och dalar, MEN jag kan ärligt säga att jag ALDRIG har upplevet något sådant som jag upplevde igår. Det som är lite lustigt är att jag och Linda pratade just om detta på Beyond Burger lanseringen som vi var inbjudna till, mer exakt om det kända 2-årstrotsen, hur Elle varit så jobbig att klä på och hur hon var så bestämd med mat etc med att säga nej, och Linda berättade då om hennes äldsta pojke att de var iväg på ett köpcentrum och han bara lagt sig ner och skrikit och sparkat på marken för att han inte fick som han ville och att hon liksom inte kunde göra något än att vänta ut det. Då för ca 2 veckor sedan kände jag inte igen mig, Elle har nämligen aldrig gjort något sådant varken hemma eller “in public”. Visst hon har kunnat bli riktigt arg och börjat gråta ysteriskt, men vi har då liksom bara antingen tagit upp henne och burit henne eller satt henne i vagnen så har hon slutat efter 10-15sekunder…

Inte igår, då fick jag känna på det som man ofta ser i butikerna, barn som ligger på marken och skriker och föräldrar som “inte gör något”, eller försöker med all sin makt lugna ner barnet utan resultat. Jag har absolut inte dömt dessa föräldrar, men jag har heller aldrig varit med om det själv.

Igår så gick jag och min mamma och hämta Elle på förskolan. All frid och fröjd..typ. Ja, hon ville inte klä på sig skor och overall och sprang ut i bara strumpor till lekplatsen/sandlådan. -min mamma gick och hämtade henne. jag fick på henne overallen trots att hon var jättearg, men skor skulle hon absolut inte ha. FINE, då få hon sitta i vagnen, hon spjärnar emot och totalvägara, trots att jag trycker ner henne, tror aldrig hon varit så stark och arg, inget hjälper varken att bli arg, säga till på skarpen eller skrika på henne att nu är det nog (ni får tycka vad ni vill, men att höja rösten för att visa ett barn att något är fel är något jag tycker är ett väldigt bra sätt att ta till), men inget hjälpte nu. Hon drar mig i håret, river mig (någon hon höll på med för ett tag sen, men som vi lärt av henne med), det var rena kaoset. Tillslut tvingar jag ner henne i vagnen och spänner fast henne, men hon skriker och försöker ta sig loss och efter 2-3 minuter lyckas hon gå ur. Hon skriker och gråter som en galning, så folk som går förbi undrar om de ska hjälpa till, hon kanske har ont. Nej, hon har inte ont, hon får bara inte som hon vill. Vi väntar ett tag, men hon lugnar ite ner sig. Tillslut blir jag trött och lyfter upp henne för att bära henne, men hon är galen och vill inte, vi försöker muta med glass, godis, verkligen ingenting, hon är helt vansinnigt arg, vi börjar gå, men det går inte att bära henne för hon verkligen river drar i håret, och hon är stark. efter ca 100meter ger jag upp, för såhär kan jag inte få hem henne den dryga 1km som vi har att gå. Jag ställerner henne på marken, eller hon lägger sig ner och där ligger hon och sparkar och slår, skriker och gråter hysteriskt, jag hade inget kvar att göra, det vara bara att stå och titta på henne…hon slängde iväg sin snuttefilt och sin napp, ville int eha något, efter 10 minuter ungefär (och jag skojar inte om tiden, vi stod där i 10 minuter medan hon hade sitt tantra), en gammal kvinna gick såklart förbi och var tvungen att inflikna, att barnet kanske behövde lite omtanke och kram – vill man döda en sådan kärring eller?! Jag var dock trevlig och sa åt henne att hon fick gärna testa att ens komma i närheten… hon svarade att hon har 3 barnbarn så det är omtanke hon behöver. F…Y…. sa jag inte, ajg bara ignorerade henne och tänkteatt jag hoppas att något av hennes barnbarn ger henne en sådan behandling någon dag och att hon då minns Elle liggande på marken. Men som sagt 10 minuter så började hon någorlunda lugna sig minimalt, jag testade att ge henne nappen och hennes snuttefilt som hon tog emot, trots att hon fortsatte att skrika och gråta, men sparkarna hade slutat. Efter ytterligare 2-3 minuter testade jag med att ta upp henne, något motstridigt, men utan att riva eller dra mig i håret denna gång, dock fortfarande gråtandes, efter ett 20-tal meter började hon dock lägga sig tillrätta på min axel för att sk försöka sova, hon hon “somnade”, det är tungt att bära så ville lägga ner henne i vagnen, men det var ett no no, gråt igen, så fick ta upp henne. Mina armar höll på att gå av så försökte iaf ge henne till min mamma, nej, det dög inte heller, det var bara mamma som fick bära, så halvvägs när mina armar lagt av helt fick vi sätta oss på Gateaux för en paus, spagetti armar. Vi  gick in, köpte en kardemumma bulle och Elle ville gungas i famnen, men övergick till att hon ville gå runt lite där inne – fortfarande utan skor. Efter ca 15min skulle vi gå hem, vagnen ville hon fotfarande inte sitta i, hon ville gå…utan skor. Det fick hon inte, men då hon lugnant ner sig så gick det att muta med godis… 4st Marianne ville hon dock ha för att sätta sig i vagnen (och inte en endaste mindre…hon är alldeles för bra på att räkna), men åkpåsen fick int evara i vagnen, så den fick jag snällt knäppa loss från alla selar.

När vi kom hem knappa 10min senare var hon som vanligt, som om inget hade hänt, glad och sprallig medan hennes mamma var helt slut. Hon t.o.m. åt den mat som serverades utan att klaga på något (hon är väldigt bestämd med vad hon vill äta och vilken dag).

Kan tilläggas att ja, hon var trött efter förskolan så det gjorde sitt också eftersm hon ej sovit (men hon sover inte på förskolan ca 4 av 5 dagar utan somnar först på väg hem, lite senare hemma eller inte alls). Klockan 19 ville hon att jag skulle sätta på “Elsa”, filmen som går på varje kväll här hemma. 19.38 sov hon framför filmen och hon vaknade först 12h senare, d.vs. 7.30 i morse.

Det var ett långt inlägg, men välkommen till verkligheten som mamma till en snart 2,5åring. Det är inte rosa moln som alla verkar vilja visa upp på sina Instagramkonton, med überglada barn, perfekt städade rum etc. 😉

xoxo,

Vicky

Share

Kläder Till Barnen Nu När Det Blir Kallt

Trots att vi sk har fått Brittsommar denna veckan i större delen av Sverige, så har de kalla dagarna och kvällarna redan gett sig till känna. För många av oss innebär det att våra barn behöver “nya” garderober. Elle är just nu  uppe i storlek 98 (92/98 i vissa fall), vilket för mig innebär att nästan allt vi har hemma är för litet och vi har typ inget varmare kvar till henne hemma. Att ta en runda till barnbutikerna är inte det roligaste för kronorna bara rullar på, men det behövs ju en del utfyllnad i hennes garderob.

Först och främst varmare byxor, vi är inte så glada för att ta lager på lager här, utan jag vill kunna hålla mig till “enkla” kläder så länge som möjligt. Lindex är en stor favorit här hemma som jag nämt innan. Tycker det är riktigt bra kvalité till de priserna till skillnad från många andra butiker i samma prisklass. Men iaf, Lindex har fina leggings som är typ luddiga på insidan så de är lite varmare och håller värmen, fortfarande tunna, men mycket bättre än vanliga bomullsleggings. De finns i olika färger och utföranden. En modell är helt plain och ingår i deras basutbud som alltid finns för ta 3 betala för 2. 99kr/st, så man får 3 par leggings för 198kr vilket är super (tyvärr så fanns Elle’s storlek inte inne idag i mer än 1par), de andra är med lite knädetaljer, kostar 119kr/st.

Polarn o. Pyret har ett superfint utbud också av enfärgade ullbyxor, de ligger på 299kr (249kr för mindre storlekar). Sen mönstrade och med lite detaljer för 399kr.

xoxo,

Vicky 

Share

Glad Midsommar!

Efter någon timme på Sibbarp med Elle, E och mina föräldrar så åkte vi hem för lite midsommarfirande (läs mat), rökt laxinlindade ägg, olika hemmagjorda potatissallader, nybakat vitlöksbröd, två oliak sillar (en polsk och en svensk), avocado med svartrom, grillad kycklingfilé och rostbiff. Som sedan avslutades med förska jordgubbar med glass och vispgrädde. Och ja, jag gkömde att fota :/

Elle stannade hos mina föräldrar, medan jag och E åkte hem för en lugn kväll. Jag har dragit på mig en förkylning och den täpper igen mig helt på kvällen (under dagen nyser jag bara).

Hur firar ni idag? Alla på tradiotionella firanden? 🙂

xoxo,

Vicky

Share

Mobbing på Förskolorna

Jag tycker att det är oerhört viktigt att föräldrar tar sitt  ansvar för att läsa sina barn hemma hur man beter sig i “sociala” sammanhang. Vare sig det är med vuxna, andra barn elelr syskon så måste man tillrättavisa och berätta för barn vad som är ok och inte ok för de tar det med sig till förskolorna. Jag tycker det är superviktigt att man lär sina barn att vara snälla, dock utan att mena på att de inte ska få lära sig att försvara sig om det behövs.

Det finns t.ex. en liten pojke på Elle’s förskola, han är näst yngst, fyllde 2 år för ca en månad sedan. Han är verkligen “mobbad” på förskolam, han kan sitta och barn sätter sig i en ring runt honom (bl.a. pojken som trampade på Elle), sedan börjar de småslå på honom och knuffa på honom tills han gråter, och pojken gör ingenting för att försvara sig, utan en “lärare” måste komma dit och säga åt baren att så gör man inte. Jag tycker först och främst att det är jättehemskt att mobbingen börjar i en så tidig ålder, barnen på Elle’s avdelning är bara 2-3år gamla! Att de barn som utför mobbingen inte vet att man gaddar ihop sig emot en person är lika dålig, men vad jag samtidigt tycker är lite skrämmande är att den mobade pojken inte har blivit lärd att man måste säga emot/försvara sig på något sätt. Han satt alltså där i mitten, medan han blev runtknuffad utan at ens säga nej tills han tillslut började gråta, men inte en endaste gång gjorde han något motstånd, det tycker jag är skrämmande.

Vi har varit väldigt nogrnna med att lära Elle här hemma att säga nej när hon inte tycker om något. E kan ha rufsat henne i håret, eller liknande, bland slutar han direkt när hon säger nej och svarar “okej”, så att hon ser att en ifrånsägning visar att hon inte gillar något, och ibland fortsätter han ett tag till, efter 2-3 nej blir hon arg och “slår” på honom, då slutar han.

Vissa kan kanske inte hålla med mig, men jag tycker det är SUPERVIKTIGT i dagens samhälle att vi lär våra barn att “inte vara offer”. Att gå ifrån en situation är lättare sagt än gjort, speciellt i en sådan låg ålder, så man måste ge barnen andra verktyg för att själva kunna stoppa något som går åt fel håll. Situationen som hände med Elle ute på dagisgården tycker jag visar ett perfekt beteende för att just stoppa ett påbörjat mobbingbeteende:

Elle satt i gruset och lekte så kom en av de större pojkarna och trampade henne på foten, hon säger och visar då till honom ”nej nej nej”. Han gick iväg, men kom tillbaka efter en stund och gjorde samma sak, ännu en gång säger hon argt ”nej nej nej”. Pojken gick, men efter en stund kom han tillbaka igen och trampar på henne, då blev hon arg och slog honom i ansiktet, så var det bra med det. Han gick iväg och gjorde inte så igen. Känns skönt att hon är så ”stark” i sig själv att hon kan försvara sig och lösa ”problem” själv. Kan tillägga att Elle är yngst på avdelningen.

Jag tror personligen att hade man lagt mer tid på att lära barn, från det att de är små hur vi bemöter “mobbingbeteende” så hade mobbningen minskat markant. För mobbare vill bara ha offer som beter sig som offer.

Mitt ansvar som mamma är att lära MITT barn att vara snäll, men likamycket är det mitt ansvar att lära henne att kunna försvara sig mot de barn som inte är det.

Vad tycker ni om ämnet?

xoxo,

Vicky

Share

Cold Brew & Work Mode

Elle bestämde sig för att vakna strax efter 6 i morse…gissa min lycka…. Lämnade henne på förskolan klockan 9 och begav mig till EH här i Limhamn för att få lite work done. Jobbansökningar som ska skickas, alla mail som ska besvaras gällande mina sociala medier och snart ska jag ha ett möte här också, så det passade perfekt att sätta sig här i solen (eller i skuggan för annars ser man typ inget på datorn :/)

Cream cheese bageln är min favoritfrukost här, sen har jag upptäkt en ny favorit och det är nämligen Cold Brew creamy vanilla. Helt galet att jag gillar den då jag i vanliga fall inte vill ha det minsta sött när det kommer till kaffe, men denna 10-12h kallbrygg är supergod. Ni måste verkligen smaka om ni inte redan har gjort det 🙂

Ha en lovely fredag!

xoxo,

Vicky

Share

Hemma och nästan 40 gradig feber :(

Det började i söndags, Elle var väldigt grinig hela dagen hos mina föräldrar och sedan även här hemma på kvällen. Därtill började hon bli varm när hon skulle sova. Och mitt i natten tyckte jag att hon var riktigt het. Strax innan 3 på natten kollade jag hennes temp, 39,7 grader! Hon som annars inte är speciellt förtjust i suppensioner låg snällt och lät mig ge henne en, sen sov vi igen. Jag tyckte att hennes feber gick ner ite, men hon var fortfarande skållhet. 7.30 vaknade hon, pigg och glad, men fortfarande skållhet, 40.1 i feber visade termometern, men jag tog ett mått till (no touch termometer) och då visade den 39.8. Ännu en supp fick hon sedan åt vi lite och tittade på barnkanalen.

Trots att hon hade så pass hög feber så var hon förhållandevis pigg och faktiskt riktigt glad. Ingen förskola blev det såklart och suppen slog ner febern till 38,5 grader. Runt 10 sov hon igen, E tog henne ut en liten runda som hon somnade på. Jag anser alltid att frisk luft gör barn (och vuxna) bra oberoende på hur sjuk man är.

Runt efter 1,5h vaknade hon igen, glad, runt lunchtid var febern uppe strax över 39 grader igen så vi gav henne en supp till. Sedan kollade vi på Bambi blandat med Youtube. Hon åt lite banan, lite muffins ochs en ville hon ha pasta, så da kokade jag det till henne med lite majs och creme bonjour. Hon åt inte mycket av det. Då hela hon var stekhett så tappade vi upp ett kallare bad till henne, hon ville int ebada, men gick dit efter en stund och lekte med vattnet, innan hon faktiskt gick in i sitt Stokke badkar och lekte i säkert en 30-40min.

Efteråt kändes det osm febern hade gått ner en hel del, men strax över 39 grader var det uppe i runt 19 igen. Hon fick följa med mig till ICA och handla. Så grining :/ Hon fick en Twister på vägen hem och den lilla promenaden plus glassen slog ner hennes temp med 0,6 grader till 38,5.

Innan läggdags fick hon en dos med flytande Alvedon och sen hade vi det superkallt i rummet. Hon svettades ganska mycket, men hade ingen feber under natten. Hon fick väldigt mycket dricka (vatten med honung och citron), tror hon drack över 2 flaskor under natten. I morse vaknade hon först kl. 10, lite grining, lite småvarm, dock under 38 grader, så vi gav henne en dos med flytande Alvedon. Hon har lekt, men varit ganska grinig, ingen feber mer dock, så vi hoppas nu att det är över 🙂

xoxo,

Vicky

Share