Kategoriarkiv: Babyrelaterat

Välkommen Till Världen – Nu Är Vi 4

Igår måndag kom vår lille pojk till världen med ett planerat kejsarsnitt kl. 12.27 på eftermiddagen. Vi är fortfarande kvar på BB här i Malmö och självklart kommer det dyka upp en flrlossningsberättelse så småningom och likaså en massa annat kring förlossningen som t.ex förlossningsbrev, BB-packlista etc.

Ville bara kika in fort och berätta att vi idag slutgiltigt bestämde vad han skulle heta, för det har faktiskt inte varit bestämt in i det sista. Knox Fatih Saritoprak vägde 3736g och var 49cm lång när han kom skrikandes ut innan OP-läkaren ens hade fått ut halva honom..hehe..

Jag uppdaterar mest i mina stories på IG just nu om ni vill följa oss live 🙂 -> http://instagram.com/vicktoriamurawska

Share

Blir Det Amning Denna Gång?

All denna amningshets överallt. Min syn på allt detta har inte ändrats och jag håller inte med om att bröstmjölk och amning ska vara bättre för babyn and ersättning och flaskmatning. Jag tycker fortfarande tvärtemot att flaskmatning är ett mycket bättre alternativ på så himla många punkter och jag är väldigt skeptiskt till detta att “bara mamman ska bonda med bebis”. Tycker det är lika viktigt att pappan får göra det lika mycket och endast via flaskmatning uppnår man detta.

Något som jag däremot ska testa, är att jag faktiskt har infrskaffat en bröstpump… Ja, believe it or not, skälet är dock itne bröstmjölken och jag blir väl sågad vid fotknölarna nu, men skälet är superegoistiskt. Jag vill testat att pumpa eftersom jag vill se om man verkligen rasar i vikt av att “amma” ocj ja, det är enda skälet. Som sagt så håller jag inte med om att bröstmjölk ska vara bättre än ersättning (vi kommer ge ersättning också från början), jag håller inte med om att barnen som får bröstmjölk är och håller sig mer friska, som jag nämt innan så har jag tre bekanta som födde samtidigt som mig och be ammade och födde vaginalt, vilket barn tror ni är friskast, har minst problem med sjukdomar etc. och stannade kortast på sjukhuset?!

Över till bröstmjölken och pumpningen dock. Att jag inte vill amma har inte bara med själva bröstmjölken att göra, utan jag tycker det är äckligt. Kan inte hjälpa det, men jag tycker rent ut sagt att det är ganska vidrigt och får äckelkänslor bara jag tänker på det. Jag förstår inte heller folk som ammar “in public”, skulle ja säga något eller rynka på näsan? Absolut inte, alla gör som de vill, men för mig är det ganska oförståeligt att man itne vill gå undan eller skyla sig när man gör det. Men iaf trots att jag inköpt denna dyra manick från Medela, elektrisk bröstpump så vet jag int eom jag kommer att pumpa i slutändan. Skälet till detta är att när jag tog fram pumpen hemma och skulle sätta ihop den för att helt enkelt kolla hur det är meningen att det ska fungera så fick jag världens äckelkänslor, och sådanan känslor är det sista jag vill ha med en ny bebis i världen, så vi får se om det kommer bli någon pumpning och bröstmjölk på flaska eller om jag bara helt enkelt kommer köra på Hipps ersättning från början.

För enligt mig så är det viktigaste att mamman mår bra, för då mår bebisen bra.

Amning är inte för alla och det tycker jag att folk bör respektera. Som sagt är jag en stark person och bryr mig inte vad andra säger, men självklart får jag höra både från den ena och den andra vad jag bör och inte bör göra. Min pappa tycker t.ex att jag är dum i huvudet som inte ammar “för det SKA man för barnet”, men vet du vad? Gå du och bli gravid så kan du amma din unge om det nu är så viktigt för dig.

Share

Jag Har Inte Tid Att Föda Barn

Asså jag kan inte fatta att det är mindre än en vecka kvar tills vår “lilla” plutt är här. Jag hade gärna fått ut honom tidigare, då jag och typ all annan “vårdpersonal” tycker att jag fått mitt beviljade snitt alldeles för sent (39+1) speciellt sett till hur mycket problem jag haft med foglossning, mående och att han även på senaste TUL låg på 3,4% över normalkurvan, så han är “klar”.

Samtidigt detta med att ta “ledigt” inför födseln, hmm ja jag är ju inte så bra på det. Även om jag som sagt gärna hade blivit av med all tyngd och värk idag, så har jag inte tid att föda just nu. Dessa två senaste veckorna har jag haft så mycket med event och möten att jag idag, tisdag (som också är fullbokad) inte har något klart. Hans kläder och saker är inte tvättade, jag ahr inte ens köpt parfymfritt baby tvättmedel, i badrummet så ligger skötunderlägget i plasten, men runt om finns bara smink, glashyllan är inte köpt där allt ska stå, och jag har inga saker till honom praktiskt taget (badrumssaker/Apoteket). Stokke Sleepi Mini är ihopskruvad, men varken bäddad eller något annat. Förlossningsbrevet är inte skrivet, varken flaskor eller ersättning är inköpt, inga läkemedel o.dyl. Förlossningsväskan är inte packad eller ens tänkt på. Babyskydden är inte uppackade från sina plast och kartonger. Jag har inte läst igenom Kejsarsnitt-bookleten med all info igen, det enda jag vet är att på torsdag ska jag ringa för att få exakt inkomst tid (men eftersom jag fick det beviljatt så tidigt så kommer jag vara först ut vilket innebär att jag till 99% ska vara inne kl. 7.00) och torsdag ska jag också in och lämna blodprov någon gång, någonstans.

Det är babysakerna som inte är fixade och då har jag säkert glömt att skriva något, sen har jag ett antal saker som fortfarande ska fixas denna veckan, möten som måste tas, ett eventuellt tandläkarbesök för en rotfyllning, som jag vill ha överstökad innan babyn kommer. Ja, jag har helt enkelt inte tid att föda just nu, och egentligen inte på måndag heller.

Share

Läkare Varnar För Veganmat: Kan Leda Till Utvecklingstörning

Jag har länge sagt att jag är lite bestört av denna vegan boom som finns speciellt i Sverige och Skandinavien just nu. Jag tycker perosnligen inte att det är nyttigt och än så länge har de veganer som försökt övertyga mig emd sina argument inte varit tillräckligt starka. Absolut tycker jag att det är en bra och nyttig kosthållning till stor del och att det är viktigt att sträva gentemot en mer vegetarisk kosthållning, men inte i full mening, och hela tiden. Vill inte gå in i en stor diskussion om detta nu, men det har kommit ut ett antal artiklar på senaste tiden som visar på ganska skrämmande resultat gällande barn som blir påtvingade att bara äta en vegankost av sina föräldrar. Den vill jag dela med er för jag tycker att det är viktigt att läsa och faktiskt förstå, hur mycket man än vill värna om planetens och djurens bästa, så måste våra barn och hälsan komma i första hand.

Chefsläkaren Allan M-Lund vid Rigshospitalet går ut med en varning efter att barn årligen läggs in vid sjukhuset som farit illa.

Nu går en chefsläkare på Danmarks största sjukhus, Rigshospitalet, ut med en varning till alla småbarnsföräldrar.

– Det kan handla om att man utvecklar olika hjärnsymptom. Med slapphet i muskulaturen, dålig kontakt och kanske epilepsi och på sikt utvecklingsstörning, säger Allan M-Lund, chefsläkare på Rigshospitalet till TV4.

Enligt tv-kanalen tar sjukhuset årligen hand om barn som har farit illa av vegansk kost, vilket är bakgrunden till att Allan M-Lund nu avråder från en vegansk kost till småbarn utan att konsultera med experter, i form av dietister först.

Enligt honom finns det risker med att helt ta bort kött, ägg och mejeriprodukter från småbarns föda, då det kan leda till näringsbrist och utvecklingsrubbningar.

Danska vegetariska förbundet har svarat på chefsläkarens uttalande och menar att läkarna inte är experter på kost.

Artikeln i sitt fullo kan ni läsa HÄR (klick)

xoxo,

Vicky

Share

Lucka 9 – Var Varm i Vinter Med Stil

Cottonmoose är ett nytt märke för mig, men satan vilka snygga åkpåsar de har. Denna lucka i min julkalender är sponsrad av Babyworld.se som säljer en massa grymma barnsaker, och bl.a. innehar Cottonmoose åkpåsar. Man kan välja en valfri åkpåse i en valfri färg, så möjligheterna är nästintill oändliga. I ett antal timmar till kan ni tävla på min Instagram

Så skynda er in och tävla innan luckan stängs, är du för sent ute så är dagens lucka öppen att tävla i, och där hittar du en grym statement piece!

xoxo,

Vicky

Share

Monkids Frukostevent på MJS

Ja, jag är lite sen med mina inlägg, men vi har haft sjukstuga de senaste 2 veckorna av och till här hemma där vi bytt av varandra rent ut sagt. Monkids och fina Claudia Galli Concha höll i ett fab frukostevent för influencers på MJS i Malmö. Trots den tidiga morgonen, så var jag pigg när jag kom dit och efter att ha avnjutit deras fab frukostbuffé så  vara alla vakna och glada.

Monkids är ett märke som ni sett i mina sociala medier innan, jag älskar det vi har använt deras apgoda vitaminer sedan ett år tillbaka då jag upptäckte märket och även deras grymma badskum som gör bubblor och skum jätteenkelt för de små. Monkids beskriver sig själva såhär:

“MONKIDS™ är en medveten serie med hudvård och kosttillskott som är snäll mot både barn och miljö. Vi ställer höga krav på produkterna när det kommer till innehåll och produktion. Bara det bästa är bra nog för våra barn. Kosttillskotten innehåller naturliga aromer och färger från frukt och grönsaker. Serien består av apgoda multivitaminer med smak av hallon, apnyttig vitamin D och kalcium med jordgubbssmak samt apbra fiskolja.”

Förutom att man fick lära känna lite nya mamaminfluencers här nere vilket var superskoj, så lärde jag mig faktikt lite nytt om Monkids vitaminerna. Vi använder ju alla här hemma, Multivitamin, D-Vitamin, Fiskolja och de nya C-vitamin & zinktabletterna. Behöver man använda alla? Nej. Kan man använda alla? Ja. Elle äter de himla gärna här hemma och vi använder de även som “mutor”, mycket nyttigare än godis, men supergoda.

Multivitaminen täcker ett barns alla behov. Sen om ditt barn äter endast lite eller ingen fisk alls, så är Fiskolja jättebra att lägga till. Unde dessa förkylnings och sjuktider som vi har nu är skälet till att C-vitamin och zink vitaminerna kom till, jättebra tillskott att ge för att boosta barnens immunförsvar. Sen har vi D-vitaminen, ingen kan väl får för mycket av d-vitamin i vårt gråa land?

Vill ni testa deras produkter, så har jag fixat min egna kod till er så att ni får 20% rabatt om ni beställer på Apotea.se, koden är giltig fram till den 13:e December och jag kan ärligt säga att jag inte har träffat en endaste person som testat dessa  vitaminer “via mig” som inte har blivit helt frälsta i dem och barnen älskar de. Koden är: “VICKTORIAmonkids” och Apotea hittar ni HÄR

med finaste Claudia   

xoxo,

Vicky

Share

Lucka 5 – lite lyx till din lilla

I Lucka 5 gömmer sig grymma priser av märket Umami. En lightweight dunåkpåse i valfri färg och en Squeeze flaska i valfri färg den också. Värdet på denna lucka är 1250kr.

Åkpåse som fungerar året runt, även under varma vintrar. Håller barnet lagom svalt så att det varken svettas eller fryser om fötterna. Den är mjuk och följsam och kan rullas ihop för kompakt förvaring i en påse som medföljer. Ultralätt. Smidig att ta med sig. Tar ingen plats!

Umami Squeeze är en praktisk, spillsäker och hållbar klämpåse för egenpressad frukt, bär och grönsaker. Perfekt som mellanmål, enkel att ta med och du kan göra naturliga smoothies utan onödiga tillsatser. Gör en hemlagad puré som äppelmos till exempel eller använd Umami Squeeze till favorityoghurten. Den är enkel att rengöra, även i diskmaskin och den går att frysa. Klämpåsen står upprätt oavsett om den är full eller tom. Nu behöver du inte använda miljöförstörande engångspåsar mer.

Umami Squeeze är fri från bisfenol, PVC, bly och ftalater.

Rekommenderad ålder: Från 6 mån

Tävla kan ni göra på min Instagram.

Luckan är öppen till den 6:e December kl. 14.00

xoxo,

Vicky

Share

Elle Har Fått Da… Förskoleplats ;)

Ja, jag ville skriva dagis. Ett barn på drygt 1 år går i mina ögon på dagis och inte något som kallas förskola. Ja, jag förstår att det sk ska kallas förskola då det finns en läroplan, men varför skulle något som kallas dagis inte kunna ha en sk läroplan för? Är jag helt ute och cyklar? Men iaf, det var inte dte jag skulle skriva om utan att Elle har fått en dagisplats.

Vi lämnade in papper i förra veckan och ville att hon skulle börja typ så fort som möjligt. Efter att ha besökt en förskola här på Limhamn. Vi hade valt 5 olika förskolor (eller 4, men en av de hade både inne och uteprofil). Förskolan vi var och besökte hade jag valt på en av de tidigare platserna, och den kändes inte alls bra i maggropen, kändes nergången, lite plats etc. Men vad vet jag, jag har aldrig varit på en förskola, så det kanske ser ut så? Därtill berättade personen som visade oss runt att vi troligtvis inte ska räkna med att få en plats innan efter sommaren då det är mitt i terminen nu och allt fullt, men så efter bara några dagar dök besked upp att hon fått plats på RF Bergs här på Limhamn. Vårt 5:e hands val, men efer att ha kört förbi förskolan och tittat mer på nätet, så förstår jag inte alls varför jag valde den så pass långt ner för den verkar jättebra (nu har vi inte varit inne, men hitintills så).

Så den 30:e april, dvs om knappa 2 veckor börjar vi inskolningen. Någon annan som har barn på RF Bergs Förskola?

xoxo,

Vicky

Share

Första Långa Tiden Utan Elle

Elle fyller 18 månader imorgon, tänk 1,5år!!! Och om 2 veckor så lämnar vi Turkiet, som om knappa 3 veckor så lämnar jag henne i Sverige och flyger tillbaka hit för att packa samman lägenheten och sedan gör jag och Emre en mindre Europa-road trip på vår väg upp till Sverige. Det är första gången som jag kommer vara ifrån Elle mer än 2 nätter i rad.

Lite spänd är jag allt då jag är så van att vara med henne typ alltid, och bara vi lämnar bort henne till farmor så saknar man henne direkt. Sen undrar jag såklart också hur hon kommer vara då hon är så himla mammig just nu. Jag kommer alltså lämna henne den 27:e Februari och vi är åter i Sverige på kvällen den 9:e Mars, allt som allt lite drygt 10 dagar.

Ska jag vara ärlig så ska det också bli skönt. Även om vi har en massa som ska fixas och vi ska klara av ca 3500km, så ska det bli skönt att få sova några fulla nätter av skönhetsömn och vara så kallat fri från mammarollen rent praktiskt.

Hur länge har ni varit ifrån era små som längst och hur var första gången för er och era små?

xoxo,

Vicky

Share

Förlossningsberättelse, Kejsarsnitt – del 4 – Tiden På Sjukhuset

Ni hittar hela min Förlossningsberättelse innan i dessa  inlägg:

Läs Del 1  –  Del 2  –  Del 3

——————————-

Bild 2016-08-10 kl. 16.38 #3  Jag har kommit in i rummet, som jag delar med en annan mamma. Jag märker inte av henne så mycket mer än när hennes man och 2 barn kommer då det blir väldigt högljutt… Jag kan personligen känna att folk som har småbarn borde prioriteras i singelrum, eller helt enkelt att föräldrarna som tar dit barnen stannar en kort stund. Dessa två barn var på plats flera timmar.

Över till min upplevelse iaf. Kort efter att jag var tillbaka på rummet så kom sköterskan in med en matbricka, “grattis ni har fått barn-bricka” som alla får som jag har förstått det. Det var lite ost och skinsmörgåsar till både mig och Emre, saft och svenska flaggor. JÄTTEGOTT, för tro mig även om man inte direkt känner hunger så är man hungrig och man känner den när man tar första tuggan. Timmarna här bara flyger iväg, man gör typ inegnting, men man är inne i en sådan bebisbubbla. När vi skulle byta första blöjan, så är man livrädd, dels för att ta i bebis, men även tänk så kissar elelr bajsar hon på en. Så tänkte iaf jag. Sedan så såg vi när det andra paret bytte blöja på sin bebis och han skrek typ hela tiden. Lilla Elle var exemplarisk, varken kissade, bajsade eller skrek när vi höll på och var också jättelätt att klä på i kläderna vi valt åt henne. Då jag varit väldigt tydlig i mitt förlossningsbrev vad jag tyckte om någon skulle försöka tvinga elelr tjata på mig gällande ammning, så var det faktiskt inte en endaste barnmorska som sa något. Jag frågade bara en gång när man ska ge bebis mat och då sa hon att det första dygnet brukar man inte behöva ge bebis något, om jag inte minns fel så tror jag hon då också sa (du skulle inte amma va?), jag sa nej och så var det slut på den konversationen. Klockan 5 kom 2 sköterskor in och skulle ta min kateter, vid detta laget så är man inte så irriterad av den längre, men tror de fick byta min kisspåse 2 gånger innan dess, för jag drack verkligen jättemycket. 17409934_10213026335081505_21506797_n

Det var superskönt att få ut katetern, det gjorde inte ont eller så, men bara en sådan himla lättnad. Att ta ut katetern innebär dock att man nu måste upp på benen för att gå på toaletten själv, så direkt när katetern är uppe så ska man upp och stå och gå just till toaletten. Att ställa sig upp var inte så farlig, elelr resa sig upp från liggande position, men att gå, fy fan det gjorde ont, inte ont så att man skrek, utan en sådan konstig smärta så att det känns som om man ska svimma, ni vet när man känner att blodet försvinner från huvudet och man blir kall och svettig, men jag gick sakta med säkert de knappa 10m till toaletten, gjorde mina behov och gick tillbaka till sängen, mindre än 5h efter mitt snitt. Nästa gång jag skulle upp och gå var ca 2,5h senare när vi skulle ta den lilla sängen med Elle och gå till restaurangen för att äta middag, vid detta laget var det inte alls samma sak som första gången jag ställde mig upp. Visst det stramade lite, men jag kunde gå sakta sakta utan några större problem.

Runt 20-tiden började Elle bli ganska grinig, och vi kunde inte riktigt få tyst på henne, sköterskan sa att ja, kanske är hon hungrig iaf. Vi valde att inte använda oss av sjukhusets ersättning då de kör med NAN, utan vi hade egna HIPP tetrapack med oss. 10ml är vad Elle skulle äta, detta visade barnmorskan hur vi skulle värma i vattenbad. Efter denna stora måltid var Elle en glad liten bebis igen. Emre var tvungen att åka hem strax efter detta (respektive får inte stanna längre än till 20.30), så då var jag själv med min lilla sessa. Hon sov och gnydde lite och var bara så bedårande söt. Runt 22 började hon dock gråta igen, så då fick hon 10ml ersättning igen, som även denna gång sköterskan hjälpte mig med. Jag fick två värktabletter i samma veva, jag öppnade min MacAir för att titta på nån serie, ELLE, InStyle och Vogue magasinen låg orörda bredvid sängen, alldeles för mycket intryck för att man ska orka koncentrera sig på att läsa och klockan 23 släckte jag ner för att sova. Då jag hade SleepyHeads fantastiska babynest som är så stabilt så var jag inte rädd för att ha Elle liggande på insidan av min säng, så nära mig. wpid-20160808_214646.jpg

Under natten vaknade jag flera gånger, bara för att titta på Elle, för att kolla så att hon andades. En stor skräck som jag bar med mig i många månader är plötslig spädbarnsdöd, så jo jag kollade hela tiden. Runt 01.30 vaknade jag av en smärta, jag visste att lockan 2 skulle sköterskan komma in med två nya värktabeletter, en Panodil och en annan värktablett (man får de var 4:e timme). Sen sov jag igen, men jag vaknade av en hemsk smärta och så kissnödig jag var. Fy vad ont det gjorde, jag var lite rädd att behöva gå till toaletten själv, utan någon på rummet, tänk så svimmade jag? Jag satt på sängen i säkert 5 minuter innan jag vågade ställa mig upp, inte så farligt, men redan efter ett steg så kände jag den där svimmkänslan av smärta igen, jag gick fram till stolen (knappt halvvägs till toaletten) och höll mig i den och vilade, sen gick jag vidare till toaletten. Där satt jag säkerligen längre än behövligt för att vila innan jag gick tillbaka till min säng. jJag försökte sova, men det gjorde skitont, jag väntade för jag tänkte att värktabletterna jag fick klockan 2 måste få slå in (fram till nu hade smärtan inte avtagit alls). Jag kollade på klockan och den var strax innan 3 när jag inte orkade längre utan ringde efter en sköterska. Det gjorde inte ont som om något var fel, utan bara smärta, jag ville ha starkare tabletter. Det tog ca 15 minuter innan en läkare kom in (sjuksköterskorna får inte ge starkar värktabletter utan en läkares godkännande), jag fick någon morfinbaserad tablett som började verka ganska direkt och jag kunde sova igen, med små uppvaknande för att kolla Elle, innan jag klockan 6 på morgonen blev väckt igen med nya värktabletter som skulle tas. Jag försökte sova, men solen lös in i rummet, den andra mamman var vaken och gick runt både in på toaletten och allt annat hon gjorde.

Elle vaknade, jag bytte blöja och pyjamas på henne och gick sedan iväg till restaurangen för att äta frukost. Emre kom medan vi satt där, strax innan 8.30 då respektive får komma.

Större delen av denna dagen gick åt som den förra. Sköterskor kom in och kollade mitt OP-sår och magmuskulaturen (som såg fantatiskt ut, så pass att de blev förvånade att allt gått tillbaka så passa snabbt vilket inte är vanligt), en läkarkontroll md Elle där de kollar hennes höfter och allmäntillstånd. Höftkontrollen gillade hon inte, då grät hon, men annars var allt bra. Jag fick mina piller var 4:e timme, och morfintabletten var 6:e timme.

Efter lunch skulle jag också ta min första dusch. Jade hade med mig både schampoo och balsam, men för att vara ärlig så var mitt hår nytvättat precis innan vi kom till sjukhuset, och behövde ingen tvätt, så det var inget jag ville anstränga mig med, även om det hade behövts så hade jag hellre valt att sätta i  torrschampoo än att hålla på att tvätta. Att duscha mig själv var dock jätteskönt, och känna doften av min L’Occtaine shower gel, jag satt ner på en duschpall, stå upp var förtfarande inte så skönt, även om jag inte direkt kände någon smärta längre utan mer ett obehag. Klockan 16 kom våra första besök, man får tinte ta in folk på avdelningen, så man träffar familj och vänner i den anslutande kafeterian som då var en Wayne’s Coffee. Jag klädde mig i mina mjukisbyxor, och t-shirt (tajt sporttopp hade jag på mig sedan innan då jag varken ville ha igång min mjölkproduktion och sen hatar jag att ha brösten bara sådär hängande). Vi körde ut med Elle och träffade min mamma och pappa, sedan kom också Kaytan och hennes mamma med ballonger (blommor får man ej ha på avdelningen heller) så det var Elle’s första besök. Innan alla fick ta och pilla så får de gå in på toaletten och sprittvätta händerna 🙂24726767_10157032786019129_33703603_n

När alla hade gått så flöt kvällen på som vanligt, vi fick nu göra iordning Elle’s ersättning själva, kvinnan i sängen bredvid hade åkt hem så vi var ensamma vilket var skönt. Denna kväll stannade Emre fram till 21, för det fick vi reda på var den där extra halvtimmen de inte brydde sig om. Även denna natt fick jag en morfintablett, jag hade kanske inte behövt den men jag var rädd att det skulle göra så ont igen som natten innan, så jag bad om den. Denna natt hade jag inte ont, och dagen efter kände jag mig faktiskt typ som en ny människa. Jag kunde gå “normalt” utan något direkt obehag och läkaren som träffade mig trodde att vi absolut skulle bli utskrivna senare under dagen. Elle fick göra ett hörseltest, och jag bröt ihop totallt när sköterskan sa att det inte gick att göra, men att det troligtvis berodde på vax i örat så de skulel testa igen senare, men jag grät och trodde vår flicka var döv, detta gjorde de 8 på morgonen så Emre var inte här än, när han kom så brast jag bara ut i gråt. Klockan 14 gjordes samma test igen och denna gången var allt perfekt, så ja oro i onödan, men det var en hemsk känsla.

Ett annat test som görs 48h efter födseln är ett blodtest som skickas iväg, de tar riktigt mycket blog från bebisens hand och det tar ganska lång tid och bebis gråter och gråter, ingen trevlig upplevelse, men ack så viktigt för att se så det inte finns något som är fel, det är ett test som skickas iväg till Stockholm om jag inte har fel och man får resultatet hem i brevlådan.

Bebisar tappar ofta i vikt det första dygnet, det gjorde även Elle, upp till 10% är normalt, Elle någ under så det var inga problem. Hon tog även flaskan direkt och älskade sin lilla napp.

Klockan 16.30 kom min pappa och hämtade oss alla 3 med Elle fint i sitt babyskydd och vi kunde åka hem efter en helt fantastisk tid på sjukhuset som jag än idag minns hjärtligt.

xoxo,

Vicky

Share