Känner Ni Er Dömda Som Föräldrar?

Min blogg- & Instagram kollega Emma skrev för någon dag sedan ett riktigt rörande inlägg om hur ”dömd” hon är som en ”dålig förälder” nere i Brasilien. Jag blev riktigt ledsen för hennes skull då hon verkligen tog av sig av allt detta skitsnack som pågår bakom hennes rygg, då hon själv vet att det absolut inte är sant.

Jag tycker det är en väldigt bra sak att ta upp hur man blir dömd som förälder, från egentligen alla håll så fort man har fått barn. Alla tycker något, vare sig de har barn nu, hade barn för 20 år sedan elelr mer, eller inte ens har barn! Det kan låta vansinning, men jag förstår de. Jag själv ”dömer” föräldrar och tänker, så där borde de inte göra, eller sådär borde de göra, barnet borde äta mer eller mindre etc. Dock är det ju inte direkt något man framför utan mer tänker på själv.

Hur känner ni? Känner ni er dömda som föräldrar runt folket och kanske framförallt familjen runt om kring er?

Jag tror också att det blir olika när olika kulturer krockar, precis som i Emmas fall, så har jag likadant med mina polska föräldrar och Emre’s föräldrar som är turkar. Jag känner mig också ofta dömd här nere och de har flera gånger sagt något till Emre eller andra familjemedlemmar som enligt mig syftar till att jag inte är den bästa mamman. Jag tar dock inte åt mig, för det första så ser de inte helhetsbilden, som t.ex. om vi åker och hälsar på de, ja då gör jag nästintill inget med Elle, kanske inte för att jag direkt är lat, uatn för att jag tänker att de ska väl få vara och göra så mycket saker som möjlig med henne medan vi är här i Turkiet, medan de kanske ser det mer som om jag är en ”dålig mamma”.

När de är och hälsar på oss här hemma, så blir det lite samma sak, men då har vi också våra vanliga rutiner och de har de kommenterat på till E flera gånger och sagt ”gör hon aldrig nåt?!”. Detta som respons till att de ser att E går upp med Elle på morgonen och ger henne mat, byter blöja etc. medan jag sover någon timme till. Något som aldrig hade hänt med en ”vanlig” turkisk man då man ju har synen här lite att kvinnan fixar allt med barnen och hushållet. Emre har förklarat för de, att han tar morgonen för att jag sköter kvällen och natten, men det verkar inte fullt ut gå in.

Över till hur jag känner inför detta. Jag är sådan som person att jag verkligen inte bryr mig vad andra tycker, speciellt när jag vet att jag har ”rätt”. Visst kan jag störa mig på det ibland och iomd känna lite annorlunda inför de, eller vara lite mer reserverad, men jag bryr mig verkligen inte. Jag tänker snarare att skulle jag berätta allt jag tycker om deras sätt att leva och göra så skulle det inte vara speciellt populärt.

Dock måste jag tillägga att jag gillar mina svärföräldrar, jag har absolut inget ont gentemot de, de har bara en annan syn på vissa saker och det får de ha om de vill, men jag tänker inte ändra mig för det 🙂

xoxo,

Vicky

Share

2 reaktion på “Känner Ni Er Dömda Som Föräldrar?

  1. Emma - På Smällen!

    Tack finaste du! Jag kände mig stärkt av ditt inlägg! Men jag bryr mig för jag trodde att jag visste vad dom tyckte och tänkte om mig och att det var bra saker. Jag fick massa beröm för att jag var duktig m.m. men när vi hade flyttat så fick jag veta att dom egentligen tyckte att jag var dålig mamma. Detta har dom tydligen sagt under hela tiden vi varit här… Det kändes som en kniv rätt i ryggen 🙁 Jag kände mig så lurad och utnyttjad och massor av saker som jag inte ens kan beskriva. Vi, framför allt jag, har slitit som en gnu för att vi skulle kunna stanna här länge men det var tydligen inte good enough. Jag kommer aldrig mer vill kämpa så här för nån annan än min egna familjs skull (alltså Jair och barnen).

    Svara
    1. Vicktoria Inläggsförfattare

      tack snälla <3 Usch, det är det värsta, blir liksom att de är falksa istället och jag förstår dig fullt ut att du känner dig både besviken och lurad, bedragen. Samtidigt så verkar de iaf vilja att du är glad då de ändå "låtsas" som om allt är prima ballerina, kanske liten tröst, men det visar iaf att de bryr sig tillräckligt mycket för att inte vilja såra dig, för hade de varit ärligt in your face så vet de såklart att det hade sårat dig, nu fick du reda på det bakvägen sm blev ännu värre, men deras intentioner var kanske lite bra iaf.

      Jag tänker lite, har man inget snällt att säga så ska man inte säga det. Om du ser det från den ljusa sidan så hade du ju en väldigt trevlig tid där, tänk om de hade framfört sina åsikter under hela tiden ni var där, då hade du känt dig så hemsk under hela tiden, nu fick du iaf underbara veckor då du var glad och avslappnad. Sen kan jag såklart inte påpeka enough att de inte är sant, men det är ju tyvärr deras synsätt 🙁

      massa kärlek vännen!

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *