månadsarkiv: mars 2017

Twistshake Ambassadör :)

Vi älskar Twistshake flaskorna här hemma, så det är extra kul att vi nu blivit en av deras ambassadörer. Twistshake har helt  fantastiska produkter och de kommer ut med hela 17 nya produkter detta året som vi kommer vara först med att testa *yaaay*
Via mig får ni också alltid 20% rabatt på hela Twistshakes sortiment med koden VICKTORIAMURAWSKA20 🙂

På min Instagram kommer det även upp tävlingar av och till där ni kan vinna deras produktetär. Så följ mig där om ni inte redan gör det @vicktoriamurawska 

Xoxo, 

Vicky

Share

Vårt Baby Favoritmärke

Vi har alla våra favvisställen att handla på till våra små frön. Jag personligen är inget direkt Newbie-fan. Ja, vissa saker är gulliga, men överlag är jag inte frälst och därtill tycker jag att priset är för högt för en lågpriskedja som Kappahl. Polarn. o. Pyret hör inte heller till favoriterna, tycker deras kläder är för dyra mot känslan de ger och oftast så  gillar jag inte deras tryck.
Men jag skulle ju tala om vårt favoritmärke här  hemma. Absolut inte superbilligt (ska göra ett inlägg  om mina bästa budgettips också!),  men jag tycker priset är väldigt rättvist  för kvalité och designen man får. Noa Noa Miniature. Vi har en hel del här hemma både i kläder och accessoarer.

Har ni några favoritmärken?
Xoxo, 

Vicky 

Share

Förlossningsberättelse, Kejsarsnitt – del 3

Del 1 hittar ni HÄR – – – Del 2 hittar ni HÄR

skynket har alltså åkt upp, något som jag helst inte ville, men det gick ju tyvärr inte i Sverige och monitorn fungerar inte, så jag kan inte se vad som händer heller.     sitter bredvid mig och håller mig i handen. Läkaren tar pincetten och nyper mig på magen. Jag minns faktiskt inte om jag “kände något” eller om det inte kändes alls, han nyper på olika ställen och frågar om det känns/gör ont. Varför jag säger att jag inte minns är för att när man är under bedövning så känner man att något händer “där”, men man känner inte exakt vad eller var och det gör absolut inte ont, eller ger någon känsla på det sättet. Väldigt svårt att förklara innan man varit med om det för hur kan något kännas som inte känns?! Iaf så hade bedövningen tagit. Perfekt säger läkaren, då snittar vi. Först klipper de upp mina sjukhustrosor, jag minns att det kändes när de drog bort de under rumpan (ännu en gång, superkonstig känsla).

När jag träffade förlossningsläkaren Annie Lööf nere i mitt BB-rum så klämde hon på magen, jag sa till henne att man sagt till mig efter TUL och mätningarna 2-3 veckor innan att man trodde att skulle jag gå fulla veckor så skulle Elle väga runt 3200g, och att vid KS-datumet så gissade man på runt 2700-2800g. Annie tittade på mig och sa att det tyckte hon var helt fel och att efter hennes ögonmått på magen så gissar hon på runt 3500-3600g, jag var förvånad för jag trodde att det skulle komma ut en “liten” bebis med svenska mått mätt. Nästa sak jag glömde skriva var att när jag kom in i OP-salen så tittade sköterskorna på mina naglar, jag hade Shellac, men då jag tappat/brutit av 3 naglar så var det OK, då de kunde hålla koll på nagelplattan där, annars hade de fått ta bort Shellacen, för de måste ha koll under operationen och bl.a. kollar man på nagelplattorna på hur patienten mår och till glömde jag nämna för er att ganska snart efter att bedövningen var lagd så började man känna en värme som steg genom benen.  Jag minns att jag inte vågade testa om jag kunde röra på benen och fötterna, jag vet inte varför, men jag vågade inte. Och där kom ännu en gång tankarna tillbaka att “tänk om jag inte kommer att kunna att röra mina ben igen, tänk om bedövningen inte släpper efteråt?”.

Tillbaka till nutid: Dessa tankarna försvinner direkt där pincetten är igång och när läkaren Annie Lööf tittar över skynket, ler och säger “nu sätter vi igång”. Även om jag vet att det inte kommer att kännas så tittar jag på monitorerna som tar puls och mina värden, jag är nervös för att det ska kännas i alla fall, vilket det såklart inte gör. OP-personalen pratar inte så mycket med mig under tiden nu, jag hör Annie Lööf prata med den andra läkaren om vad de gör, tror de nämner vilket “lager” de skär igenom nu. Helt plötsligt känner jag hur de typ drar och sliter inne i magen på mig, tänk er typ en dragkamp inne i ens kropp, det är Annie’s och den andra läkarens händer. Ännu en gång, nej det gör inte ont eller är obehaglit, det är bara en konstig känsla, jättekonstig och så kommer ett bebisskrik “oj, säger Annie hon skriker redan innan hon är ute”. Kort där efter är hon ute, “hon är ute, en frisk liten flicka”, jag blir tårögd, vet inte om någon tår faller nerför min kind,  jag är alldeles för uppspelt och exalterad över att att hon är här, och frisk. För även om jag personigen tycker att kejsarsnitt är det säkraste sättet både för mamma och baby att födas, så blir man itutad så mycket rent ut sagt skit, att babyn inte kommer andas och behöva andningshjälp etc.  så just i de få sekunderna då man vet att nu kommer hon ut så är man orlig, man vill höra ett gråt, även om man blir tillsagd att det inte alls är ovanligt eller farligt att babyn måste tas ut och bli tömd på det sista fostervattnet för att kunna andas, så är man ändå orolig. Elle är alltså ute, hon gråter lite, men slutar ganska fort, jag blir tillfrågad om jag vill få henne på bröstet direkt lite innan hon ska vägas, det vill jag såklart. Hon blir lagd på mitt bröst, hon har en massa fosterfett på sig, men hon är inte blodig och “äcklig”. Ja, jag använder äcklig då när man ser födslar på film etc så är inte bebisarna så “fräscha”, sen bryr man sig kanske inte om det när ens egen bebis precis kommit ut, men jag vet att jag tänkte på det när hon blev lagd på mig, att hon var fin och “oblodig” bara en massa gult fosterfett och en liten kalufs på huvudet, precis som jag hade när jag föddes även om min var svart och typ dubbelt så stor som hennes. Tror inte hon ligger där länge, hon gråter iaf inte, jag tror att det enda vi säger till henne är “hej, hej flickan, så fin du är”, sköterskorna frågar om de kan ta henne för att ta ut henne i andra rummet för vägning och navelsträngsklippning och att hon kommer tillbaka en stund till mig efter det.17351243_10213026334241484_1581695137_n

E följer med de till rummet bredvid. Jag vet inte exakt vad som händer i det andra rummet, någon berättar att hon väger 3680g, Annie Lööf var väldigt nära med sin gissning 🙂 Vet inte om jag får reda på hur lång hon är där. E bestämmer sig för att klippa navelsträngen, Jonas fotar allt som händer. Till E‘s förvåning så blir han inte illamående eller svimfärdig, det är som det mest naturliga ever att göra, lätt som en plätt, a piece of cake. Strax är Elle tillbaka hos mig och E är stolt och berättar att han klippte navelsträngen precis som jag ville att han skulle göra.

17352614_10213026334281485_1661562554_nJag får hålla Elle i en liten stund till , vi får höra hur perfekt och frisk hon är och sen vill de ta henne och E och bege sig iväg och jag ska sys ihop. Detta är lite dimmigt för mig, jag vet inte om jag började sys ihop direkt efter att Elle kom ut eller först när både E och hon kördes iväg till vårt BB-rum, men vad jag ser på fotona så höll E henne när hon kom tillbaka, d.v.s. jag fick aldrig tillbaka henne efter vägning, kanske eftersom jag började sys ihop direkt efter att de tagit henne ifrån mig. Under tiden jag sys ihop är jag superlugn, glad, Annie Lööf berättar om hur hon helst syr ihop ett snitt för den andra läkaren för bästa resultat. Runt klockan 13 är det klart, ihopsytt och färdigt. Jag minns att jag tyckte att just att sy ihop tog lång tid, medan att snitta upp och få ut Elle bara tog någon minut då hon föddes 12.08 och om jag inte minns fel så kom Annie Lööf in i OP-salen 11.55.17392066_10213026334841499_503659217_n

Annie Lööf och den andra läkaren tackar för sig, säger att allt gick helt fantastiskt, att jag bara blödde 200 (ml?) vilken är jättelite och att en normal KS-blödning ligger på runt 800 (ml?). att jag hade enormt starka vävnader och magmuskler så att hon och den andra läkaren fick typ kämpa, dra och slita innuti mig, att det var jobbigt för de, men väldigt bra för mig. Sen går de.

Jag blir utkörd ur OP-salen och där utanför ska jag få byta säng. Jag minns att jag för första gången nu vågar försöka röra på mina ben. Läskigt. Superläskigt, för jag försöker, men inget händer. Tankarna som flyger genom huvudet i detta ögonblick är inte snälla. Hutlösa. Paralys, tänk så kommer jag aldrig kunna röra benen igen, men det som är värst är känslan, att din kropp inte lyder dig, att du gör något, men det händer inte. Paniken växer och växer inom mig, trots att jag typ har ett leende på läpparna och låtsas som om allt är som det ska. Classic me, jag hade inte förväntat mig något annat. Jag vill skrika, men jag vet att jag måste prata ner mig själv, det är ju bedövning, den kommer avta…eller kommer den? Sköterskorna som kört ut mig tar fram en “lyftkran” vi ska nämligen byta från OP-sängen till uppvak sängen. Denna “flygturen” var superrolig, vet inte varför, men det var en supercool känsla, kanske berodde det på att jag var paralyserad från brösten och ner, men kul var det och alldeles för kort, något jag sa till sköterskorna också 😉

Jag kommer till uppvak och jag säger till sköterskan om att jag vill ha min bedövning intravenöst (något jag redan skrev i mitt förlossningsbrev) då min mage är superkänslig för piller och det sista jag vill göra är att börja kräkas just efter ett KS (och ska jag vara ärlig så ville jag inte ha någon “jämn” smärtlindring, jag vill få den snabbt och hårt och inte ha ont alls). Utan någon motsägning får jag som jag vill, jag ber även om jag kan få något att dricka, jag är urtörstig. Sköterskan tittar lite snett på mig coh säger attd e egentligen inte vill ge något, men att jag kan få lite. Saften smakar gudomligt. Hon tittar och klämmer på min mage. Jag känner ingenting och allt ser bra ut. Jag ligger vid fönstret och har utsikt över Pildammarna, med mobilen i ena handen.

wpid-wp-image-1445864074jpg.jpegE skickar ett foto på sig själv och Elle, Gud vad jag vill vara där, men samtidigt känns det skönt att få ta in allt som hänt, på något sätt som om det inte har hänt än, man förstår liksom inte riktigt. Under de 2h jag ligger där på observtion så kommer olika sköterskor in ett par gånger för att kolla på mitt snitt och klämma och känna. De är förvånade över känslan, tydligen så brukar det inte kännas “så bra” kändes tydligen inte alls som om där var ett KS gjort bara 1-2h innan. Flera gånger testar jag även mina fötter, något som även sköterskorna frågar om varje gång. Tror första gången jag kände att jag kunde röra tårna minimalt var efter drygt 1h och satan vad jag kämpade för att det skulle gå mer, men ikke. Efter 2h kan jag dock lyfta benen minimalt vilket är tillräckligt för att jag ska bli godkänd för att lämna observation och äntligen är dags för mig att bli körd till mitt rum. Jag blir körd in. E sitter med Elle och jag får min lilla prinsessa i min famn <3

17409934_10213026335081505_21506797_n

Sista delen som kommer handla om tiden på sjukhuset ska jag försöka få ihop under första delen av den kommande veckan!

xoxo,

Vicky

Share

This Is What A Filter Can Do For Your Photo

There are some amazing IG-accounts out there, both small ones and big ones which pictures are perfect like impossible. Some of them are of course majorly photoshoped. Others just fixed with easy free apps on their phones, but you can do loads only with the Instagram-filters too. The trick is to find your favorite filter that works with your pics or basically go through them all every time you gonna post something. Me myself I use 9 of 10 times the Clarendon or the Amaro. Below I wanna show you one of the before and after pic using just Amaro as a filter and no other changes.

@vicktoriamurawska
 Xoxo, 
Vicky

Share

Traveling On A Budget: When Should I Go?

Traveling, however, can become expensive. This is especially true if you travel to places during their busy season, and each destination has a busy season. Most everyone loves to travel, whether it be for vacation or business. There are many different…

Läs mer

Share

Baby Elle Kryper Som En Galning

Vi har typ i snart 2 månaders tid trott att Elle skulle börja krypa. Hon har nämligen varit superstark som baby redan från början och en bra bit före i sin styrka gentemot andra bebisar i samma ålder (enligt bvc ). Hon har lyft sig på armarna sedan hon var knappa 3 månader gammal, sedan började hon snabbt lyfta på baken och  därefter #krypa baklänges”.  Kprt dörefter började hon kunna snurra runt som klockan,  supersnabbt, man hann knappt vända bort blicken och titta tillbaka så hade hon huvudet på motsatt sida av babygymmet. Men sedan tog det stopp. I en dryg månad kändes det snarare som om utveckligen gick tillbaka. Men så helt plötsligt för några dagar sedan var det som om hon tog upp det igen och började försöka ta sig fram till en boll eller sin napp, utan att egentligen lyckas, men hon ville vara på golvet. Så en dag tittar jag så tar hon sig verkligen fram efter sin napp som smiter ifrån henne, med möda men fram. I två-tre dagar använde hon bara armarna, men nu är hela kroppen igång och SNABB är hon. 7 månader gammal 🙂

När började era små krypa?

Xoxo, 

Vicky

Share

UV-kläder för Baby? HJÄLP!

Man lär sig med tiden som mamma, och mycket saker går av sig själv och blir självklara, men sedan kommer vi till vissa delar där “lär dig med tiden, elelr av dina misstag” inte riktigt fungerar.

I Turkiet börjar det redan nu bli varmt, 25 grader vissa dagar. Inget direkt poolväder (, ja shoot me, jag vill ha 30 graders värme minst för att tycka att att man ska ligga vid poolen), men snart så. Elle är nu 7 månader och jag förstår ju att detta med att hon inte ska bränna sig är superviktigt. Min tanke är dock att solkräm inte är det bästa utan att uv.kläder ger ett bättre skydd om hon ska sitta i en mini-pool eller så?

Och i UV-dräkter-djungeln är jag HELT LOST! Var köper/betäller jag fina saker och vad är bäst?! HJÄLP HJÄLP HJÄLP!

xoxo,

Vicky

Share

Total Jeans-Look

Yay or nay? Spring and summer is coming and jeans looks are being seen more and more, but qhat do you  guys thinn about the all-jeans-look? Are you pro- or anti?
Here are just some looks from accounts on Instagram to  get inspired by:

http://instagram.com/khloekardashian

http://instagram.com/goldenesquartier

http://instagram.com/adizzaoficial

http://instagram.com/fabiennegrugel

http://instagram.com/josi_lopes

http://instagram.com/alia.sirbu

http://instagram.com/julianapritsch
And some mom and babyinspo too:

http://instagram.com/seval_zean

http://instagram.com/naydorneles
Xoxo,

Vicky

Share

Malmös Coolaste Frisörsalong

Hands Down Malmös coolaste och mest kundvänliga frisörsalong har Thérese Wahlgren öppnat i eget regi. En fantastisk lokal med lite groovy industrial känsla där hon bl.a. designat allt “plåtjobb” själv. Fantastiska speglar som hänger från golvet, coola hållare till alla redskapen och så får hon samtidigt in sin fabulösa konst, inte bara på väggarna och kuddarna, men även i de übercoola borden. 16251223_10154732747185027_845284658_o20170125_165445

Något annat som är helt fab är kundmottagningen, frågan om kaffe, te, dryck eller vin och in kommer en fantastisk tallrick med allt man kan önska vid ett frisörbesök för att verkligen koppla av och njuta och det viktigaste av allt, känna sig speciell.20170125_170020

Behöver jag säga att resultatet på håret också är fantastiskt?

16357496_10154732748420027_97099479_o

Såhär såg mitt hår ut innan. Med fantastisk färgkännedom och en vårdande och återskapande Echoplex så fick Thérese nedanstående resultat! 16325588_10154732747755027_389813133_o16325924_10154732748055027_1442454545_o

Thérese finns på Stora Nygatan 15, knappa 5 min från Hansa och Caroli. Kontakt och bokningsinfo hittar ni HÄR (klick)

xoxo,

Vicky

Share

Gåstol till Baby eller EJ?

Debatterats så himla mycket om just gåstol till baby eller ej. Läkare säger att det hämmar utvecklingen när det kommer till barnets motorik och bålstyrka och att man kan sätta bak utvecklingsprocessen så mycket som 3-4 månader om man har sitt barn i en gåstol. Sammanfattningsvis därför att gåstolen gör det mesta jobbet för babyn som kan röra sig “fritt” utan att  behöva lära sig krypa eller försöka sig på att resa sig,träna upp bålstyrka etc.

Vi har köpt en gåstol till Elle. Och jag ska berätta för er varför. Ett skäl är absolut lathet, absolut ibte det primära skälet, men vi vill kunna sätta henne någonstans där hon har sysselsättning och där vi vet att hon är säker. Primära skälet för oss är just sysselsättning  för Elle. Hon är en väldigt aktiv baby och blir relativt fort uttråkad med det mesta hon gör,så hon behöver en massa variation.

Vi köpte en interaktiv gåstol där hon kan göra en massa saker,snurra runt, få olika ljud, trycka på knappar som blinkar,spelar olika låtar. Samtidigt är vi medvetna om nackdelarna som kan bli, med dessa eliminerar vi genom att d2ls inte ha henne speciellt länge i gåstolen varje gång och även genom att självfallet inte ta bort golvträningen.

MEN vi är väldigt försiktiga, och använder den verkligen bara som sista alternativ och det är INGET SOM JAG REKOMMENDERAR. Ja, det låter kanske som dubbelmoral, eller att vi motsäger det vi tycker, men vi testar oss fram så gott vi kan.

Hur ställer ni er i frågan?

Xoxo, 

Vicky

Share