Så Himla Besviken…

Besvikelse är en av de värsta känslorna som finns tycker jag och då spelat det faktiskt egentligen ingen roll vad som är orsaken, big deal eller en ”småsak”, känslan är samma och en nedstämdhet dyker upp vare sig man vill eller inte. Senaste året har varit ganska fullt med besvikelser av större grad, men denna gång  gällde det något så litet som Macarons.

Jag älskar dessa små himmelbakelser och blor alltod lika excited när jag ser de. Jag menar de ör ju så gulliga, perfekta och färgglada  att man blir glad, lycklig och sugen när man ser de :)

Idag när jag var inne på bageroet här så stod de i olika små förpackningar och log mot mig, så jag köpte ett 2-pack, en knallrosa och en caramell. När jag kom hem och öppnade denna lilla förpackning så vr ar jag nästan lyrisk för att sätta tänderna i den första. MEN Gud så besviken jag blev.Torr, inte alls fluffig och praktiskt taget smaklös. Besvikelsen bara bubblade inom mig och jag  tänkte att jag skulle ha tagit en bakelse precis som till Emre, men man får ju stå sina val.Åt iaf upp de båda kakorna och så var det med den saken…

Xoxo, 

Vicky 

Somna Själv, eller Tvinga Babyn Att Sova?

Hur ställer ni er i frågan? I många grupper och så ser man att folk skriver ”jag lägger mitt barn 19.30″ o.dyl. Jag är inte mycket för att ”tvinga”, jag själv har aldrig varit tvungen att sova en viss tid, visst har jag blivit tillsagd att det är sent och gå och lägg dig, men det har aldrig varit ett måste så långt bak jag kan minnas. Och jag har lite samma filosofi med Elle. Är hon inte trött och vill sova så måste hon inte. 8 av 10 gånger somnar hon mellan 20-21, men ibland är hon uppe till efter 22 eller så sover hon bara en kortis och vaknar runt 21 och är uppe typ 2h.

Försöker vi få henne att sova så blir hon vansinnig så jag förstår inte riktigt vitsen, speciellt då jag inte tycker att det är svårt  ”att ha henne uppe”. Jag menar det stör inte oss att hon sitter med oss och leker eller är på golvet och leker. Ja, man får titta lite på henne, men annars är det ju inte speciellt kämpigt. Vad tycker ni?

Ser vi att hon blir skrikig och trött så tar jag självklart henne för att natta, men annars så tycker jag att det är ganska mysig när hon somnar själv.

Idag vaknade hon t.ex redan en bit innan 6.30 *zzZzZZz* och hon började bli trött vid 8.30, men blev helt vansinnig när jag försökte få henne att sova, så jag lät henne leka i sängen pch så somnade hon själv efter typ 15min.

Coolest Baby Beds Ever!

Jag vet inte hur ni känner, men jag vill inte ha den där vanliga, tråkiga spjällsängen och jag tycker att utbudet i Sverige överlag är alldeles för tråkigt när det kommer till baby. Fick upp en sponsrad post på Facebook där de visade en massa coola sängar och jag blev helt lyrisk över vissa och var bara tvungen att dela med mig till er :)

och så två barnsängar att inspireras av :)

Vad säger ni? Kära?

xoxo,

Vicky

En Av Min Drömmar Har Gått I Uppfyllelse

Alla har vi drömmar, stora och små. Jag tror inte på att bara ha en dröm i livet, precis som man bör ha delmål, så tycker jag att man ska ha olika drömmar som man kan uppfylla under livets gång. Jag har hitintill lyckats pricka av 2st (4st om vi räknar ”barndomsdrömmar” som åka till USA och sen en dröm som är mer x-rated som jag också hade när jag var yngre), den första var att få en Porsche Cayenne, det tog mig nästan 10 år efter att jag fått mitt körkort. Och nu har jag infriat ännu en dröm som jag haft ”sedan jag var liten”.

Vi har nu skaffat en nanny här nere. Hon kommer 3 gånger i veckan och tar hand om Elle så att jag får tid till att bl.a. blogga, fixa med online-jobb och helt enkelt ha lite tid för mig själv till att göra det jag vill eller måste. Jag har sedan lång innan jag fick barn sagt att ska jag ha barn så ska jag ha en nanny. Min syn på ”nanny” har dock ändrats med tiden för från början skulle jag ha en live-in nanny så att jag slapp ta hand om babyn på nätterna osv. Skulle jag fortfarande vilja ha en live-in? Ja, absolut har vi ett tillräckligt stort boende så är det något som jag fortfarande är positiv till i framtiden. Och NEJ, jag är inte en dålig mamma för att jag vill göra annat och inte bara vill vara med min baby hela tiden. Jag blir uppriktigt arg på personer som gör sådana påhopp. Vi är alla olika och behöver oliak saker i livet och det har inget att göra med att vi älskar våra barn mest i hela världen. En glad mamma är en bättre mamma :)xoxo,

Vicky

This Mom’s Favourite Clothing Pieces – Part 1

20170320_140212You may get surpriced on what it is, but life as a new mom makes you tend to go back to the easy choices, the comfy choice that you know works. A couple of extra kilos and trying too much new stuff on or see if your old stuff fits one more time is not something you want to do too often.

I have two ”full outfits” that I tend to go too. Of course I can mix them up with eachother. 20170320_140220

  • t-shirt: Ed Hardy (I love their women tees)
  • long sporty zip-jacket:  WARP
  • jeans: PEARL
  • shoes: New Balance
  • sunglasses: Ray Ban

20170320_140218  20170321_091649 20170320_140248

xoxo,

Vicky

Det Som Absolut Inte Fick Hända Hände :(

20170126_190523   Denna dagen har inte varit på min sida. Ni vet när man känner att man vaknat på fel fot med världen? Först höll jag på att slå ihjäl mig när jag ahde moppat granitgolvet i hallen och lämnat kvar en våt fläck som mina flip-flops slank snyggt på, men inget ont med det. Skulle iväg en snabbis för att handla lite brunhc och jag var inställd på att handla simits från bageriet som jag skulle äta med ost hemma. På vägen dit så kommer jag dock på att bara 20m längre bort finns Dominos som nu har en superbillig kampanj på sima små pizzor som är perfekt som brunch. När jag kommer dit sVå är det dock 2 höga trappsteg ner, så där kan jag inte ta vagnen, jag tittar mot andra dörren och tänker försöka mig på den istället, men nu ser jag inte längre några plakat om den billiga pizzan, så jag bryr mig inte om det utan går tillbaka till bageriet där jag köper mina simit och så börjar jag gå hem, 20m från bageriet tittar jag på Elle och upptäcker till min fasa att hennes snuttefilt inte är i vagnen. Jag tittar överallt under påsen jag just slängde i , i skötväskan, jag går tillbaka in i bageriet, jag går till Dominos och sedan springer jag hela vägen hem i hopp om att den ska ligga någonstans på vägen. Promenaden tog ju max 10min och jag tror mig minnas att hon fortfarande hade den när vi svängde runt hörnan utanför residenset.

Ingen snuttefilt. Jag hoppas innerligt att jag glömt den hemma, trots att jag är 99% säker att jag hade den med mig… Väl innanför dörren tittar jag överallt…nope. Snuttefilten är borta och jag är så arg, Arg på mig själv som inte höll bättre koll på den viktigaste ägodel Elle har. Hennes snuttefilt är ALLT. Hon somnar inte utan den och under natten så ”använder” hon den hela tiden, så fort hon vaknar till eller vänder på sig. Sen är jag arg på någon jävla person som var tvungen att ta den, som sagt det tog mig knappa 10min. Det är 450m exakt och enligt google maps tar det 6min att gå.20170228_095949

Och i Turkiet finns inga snuttefiltar, iaf vet folk inte vad det är, men vi ska kika i Mother Care butiken imorgon som känns som det stället det kanske skulle finnas på. Reten av dagen så har Elle snuttat med en supermjuk teddyoverall, inte helt OK, men man får ta vad man har. Hon vet dock att det inte är hennes snuttis :(

Min moster och mamma flyger hit nästa tisdag så mina föräldrar har redan fått direktiv om att få tag i samma snuttefilt som hon hade. Det är en special edition Diinglisar så finns inte på så många ställen :(20170304_124439

20170109_085208

xoxo,

Vicky

Twistshake Ambassadör :)

Vi älskar Twistshake flaskorna här hemma, så det är extra kul att vi nu blivit en av deras ambassadörer. Twistshake har helt  fantastiska produkter och de kommer ut med hela 17 nya produkter detta året som vi kommer vara först med att testa *yaaay*
Via mig får ni också alltid 20% rabatt på hela Twistshakes sortiment med koden VICKTORIAMURAWSKA20 :)

På min Instagram kommer det även upp tävlingar av och till där ni kan vinna deras produktetär. Så följ mig där om ni inte redan gör det @vicktoriamurawska 

Xoxo, 

Vicky

Vårt Baby Favoritmärke

Vi har alla våra favvisställen att handla på till våra små frön. Jag personligen är inget direkt Newbie-fan. Ja, vissa saker är gulliga, men överlag är jag inte frälst och därtill tycker jag att priset är för högt för en lågpriskedja som Kappahl. Polarn. o. Pyret hör inte heller till favoriterna, tycker deras kläder är för dyra mot känslan de ger och oftast så  gillar jag inte deras tryck.
Men jag skulle ju tala om vårt favoritmärke här  hemma. Absolut inte superbilligt (ska göra ett inlägg  om mina bästa budgettips också!),  men jag tycker priset är väldigt rättvist  för kvalité och designen man får. Noa Noa Miniature. Vi har en hel del här hemma både i kläder och accessoarer.

Har ni några favoritmärken?
Xoxo, 

Vicky 

Förlossningsberättelse, Kejsarsnitt – del 3

Del 1 hittar ni HÄR – – – Del 2 hittar ni HÄR

skynket har alltså åkt upp, något som jag helst inte ville, men det gick ju tyvärr inte i Sverige och monitorn fungerar inte, så jag kan inte se vad som händer heller.     sitter bredvid mig och håller mig i handen. Läkaren tar pincetten och nyper mig på magen. Jag minns faktiskt inte om jag ”kände något” eller om det inte kändes alls, han nyper på olika ställen och frågar om det känns/gör ont. Varför jag säger att jag inte minns är för att när man är under bedövning så känner man att något händer ”där”, men man känner inte exakt vad eller var och det gör absolut inte ont, eller ger någon känsla på det sättet. Väldigt svårt att förklara innan man varit med om det för hur kan något kännas som inte känns?! Iaf så hade bedövningen tagit. Perfekt säger läkaren, då snittar vi. Först klipper de upp mina sjukhustrosor, jag minns att det kändes när de drog bort de under rumpan (ännu en gång, superkonstig känsla).

När jag träffade förlossningsläkaren Annie Lööf nere i mitt BB-rum så klämde hon på magen, jag sa till henne att man sagt till mig efter TUL och mätningarna 2-3 veckor innan att man trodde att skulle jag gå fulla veckor så skulle Elle väga runt 3200g, och att vid KS-datumet så gissade man på runt 2700-2800g. Annie tittade på mig och sa att det tyckte hon var helt fel och att efter hennes ögonmått på magen så gissar hon på runt 3500-3600g, jag var förvånad för jag trodde att det skulle komma ut en ”liten” bebis med svenska mått mätt. Nästa sak jag glömde skriva var att när jag kom in i OP-salen så tittade sköterskorna på mina naglar, jag hade Shellac, men då jag tappat/brutit av 3 naglar så var det OK, då de kunde hålla koll på nagelplattan där, annars hade de fått ta bort Shellacen, för de måste ha koll under operationen och bl.a. kollar man på nagelplattorna på hur patienten mår och till glömde jag nämna för er att ganska snart efter att bedövningen var lagd så började man känna en värme som steg genom benen.  Jag minns att jag inte vågade testa om jag kunde röra på benen och fötterna, jag vet inte varför, men jag vågade inte. Och där kom ännu en gång tankarna tillbaka att ”tänk om jag inte kommer att kunna att röra mina ben igen, tänk om bedövningen inte släpper efteråt?”.

Tillbaka till nutid: Dessa tankarna försvinner direkt där pincetten är igång och när läkaren Annie Lööf tittar över skynket, ler och säger ”nu sätter vi igång”. Även om jag vet att det inte kommer att kännas så tittar jag på monitorerna som tar puls och mina värden, jag är nervös för att det ska kännas i alla fall, vilket det såklart inte gör. OP-personalen pratar inte så mycket med mig under tiden nu, jag hör Annie Lööf prata med den andra läkaren om vad de gör, tror de nämner vilket ”lager” de skär igenom nu. Helt plötsligt känner jag hur de typ drar och sliter inne i magen på mig, tänk er typ en dragkamp inne i ens kropp, det är Annie’s och den andra läkarens händer. Ännu en gång, nej det gör inte ont eller är obehaglit, det är bara en konstig känsla, jättekonstig och så kommer ett bebisskrik ”oj, säger Annie hon skriker redan innan hon är ute”. Kort där efter är hon ute, ”hon är ute, en frisk liten flicka”, jag blir tårögd, vet inte om någon tår faller nerför min kind,  jag är alldeles för uppspelt och exalterad över att att hon är här, och frisk. För även om jag personigen tycker att kejsarsnitt är det säkraste sättet både för mamma och baby att födas, så blir man itutad så mycket rent ut sagt skit, att babyn inte kommer andas och behöva andningshjälp etc.  så just i de få sekunderna då man vet att nu kommer hon ut så är man orlig, man vill höra ett gråt, även om man blir tillsagd att det inte alls är ovanligt eller farligt att babyn måste tas ut och bli tömd på det sista fostervattnet för att kunna andas, så är man ändå orolig. Elle är alltså ute, hon gråter lite, men slutar ganska fort, jag blir tillfrågad om jag vill få henne på bröstet direkt lite innan hon ska vägas, det vill jag såklart. Hon blir lagd på mitt bröst, hon har en massa fosterfett på sig, men hon är inte blodig och ”äcklig”. Ja, jag använder äcklig då när man ser födslar på film etc så är inte bebisarna så ”fräscha”, sen bryr man sig kanske inte om det när ens egen bebis precis kommit ut, men jag vet att jag tänkte på det när hon blev lagd på mig, att hon var fin och ”oblodig” bara en massa gult fosterfett och en liten kalufs på huvudet, precis som jag hade när jag föddes även om min var svart och typ dubbelt så stor som hennes. Tror inte hon ligger där länge, hon gråter iaf inte, jag tror att det enda vi säger till henne är ”hej, hej flickan, så fin du är”, sköterskorna frågar om de kan ta henne för att ta ut henne i andra rummet för vägning och navelsträngsklippning och att hon kommer tillbaka en stund till mig efter det.17351243_10213026334241484_1581695137_n

E följer med de till rummet bredvid. Jag vet inte exakt vad som händer i det andra rummet, någon berättar att hon väger 3680g, Annie Lööf var väldigt nära med sin gissning :) Vet inte om jag får reda på hur lång hon är där. E bestämmer sig för att klippa navelsträngen, Jonas fotar allt som händer. Till E‘s förvåning så blir han inte illamående eller svimfärdig, det är som det mest naturliga ever att göra, lätt som en plätt, a piece of cake. Strax är Elle tillbaka hos mig och E är stolt och berättar att han klippte navelsträngen precis som jag ville att han skulle göra.

17352614_10213026334281485_1661562554_nJag får hålla Elle i en liten stund till , vi får höra hur perfekt och frisk hon är och sen vill de ta henne och E och bege sig iväg och jag ska sys ihop. Detta är lite dimmigt för mig, jag vet inte om jag började sys ihop direkt efter att Elle kom ut eller först när både E och hon kördes iväg till vårt BB-rum, men vad jag ser på fotona så höll E henne när hon kom tillbaka, d.v.s. jag fick aldrig tillbaka henne efter vägning, kanske eftersom jag började sys ihop direkt efter att de tagit henne ifrån mig. Under tiden jag sys ihop är jag superlugn, glad, Annie Lööf berättar om hur hon helst syr ihop ett snitt för den andra läkaren för bästa resultat. Runt klockan 13 är det klart, ihopsytt och färdigt. Jag minns att jag tyckte att just att sy ihop tog lång tid, medan att snitta upp och få ut Elle bara tog någon minut då hon föddes 12.08 och om jag inte minns fel så kom Annie Lööf in i OP-salen 11.55.17392066_10213026334841499_503659217_n

Annie Lööf och den andra läkaren tackar för sig, säger att allt gick helt fantastiskt, att jag bara blödde 200 (ml?) vilken är jättelite och att en normal KS-blödning ligger på runt 800 (ml?). att jag hade enormt starka vävnader och magmuskler så att hon och den andra läkaren fick typ kämpa, dra och slita innuti mig, att det var jobbigt för de, men väldigt bra för mig. Sen går de.

Jag blir utkörd ur OP-salen och där utanför ska jag få byta säng. Jag minns att jag för första gången nu vågar försöka röra på mina ben. Läskigt. Superläskigt, för jag försöker, men inget händer. Tankarna som flyger genom huvudet i detta ögonblick är inte snälla. Hutlösa. Paralys, tänk så kommer jag aldrig kunna röra benen igen, men det som är värst är känslan, att din kropp inte lyder dig, att du gör något, men det händer inte. Paniken växer och växer inom mig, trots att jag typ har ett leende på läpparna och låtsas som om allt är som det ska. Classic me, jag hade inte förväntat mig något annat. Jag vill skrika, men jag vet att jag måste prata ner mig själv, det är ju bedövning, den kommer avta…eller kommer den? Sköterskorna som kört ut mig tar fram en ”lyftkran” vi ska nämligen byta från OP-sängen till uppvak sängen. Denna ”flygturen” var superrolig, vet inte varför, men det var en supercool känsla, kanske berodde det på att jag var paralyserad från brösten och ner, men kul var det och alldeles för kort, något jag sa till sköterskorna också ;)

Jag kommer till uppvak och jag säger till sköterskan om att jag vill ha min bedövning intravenöst (något jag redan skrev i mitt förlossningsbrev) då min mage är superkänslig för piller och det sista jag vill göra är att börja kräkas just efter ett KS (och ska jag vara ärlig så ville jag inte ha någon ”jämn” smärtlindring, jag vill få den snabbt och hårt och inte ha ont alls). Utan någon motsägning får jag som jag vill, jag ber även om jag kan få något att dricka, jag är urtörstig. Sköterskan tittar lite snett på mig coh säger attd e egentligen inte vill ge något, men att jag kan få lite. Saften smakar gudomligt. Hon tittar och klämmer på min mage. Jag känner ingenting och allt ser bra ut. Jag ligger vid fönstret och har utsikt över Pildammarna, med mobilen i ena handen.

wpid-wp-image-1445864074jpg.jpegE skickar ett foto på sig själv och Elle, Gud vad jag vill vara där, men samtidigt känns det skönt att få ta in allt som hänt, på något sätt som om det inte har hänt än, man förstår liksom inte riktigt. Under de 2h jag ligger där på observtion så kommer olika sköterskor in ett par gånger för att kolla på mitt snitt och klämma och känna. De är förvånade över känslan, tydligen så brukar det inte kännas ”så bra” kändes tydligen inte alls som om där var ett KS gjort bara 1-2h innan. Flera gånger testar jag även mina fötter, något som även sköterskorna frågar om varje gång. Tror första gången jag kände att jag kunde röra tårna minimalt var efter drygt 1h och satan vad jag kämpade för att det skulle gå mer, men ikke. Efter 2h kan jag dock lyfta benen minimalt vilket är tillräckligt för att jag ska bli godkänd för att lämna observation och äntligen är dags för mig att bli körd till mitt rum. Jag blir körd in. E sitter med Elle och jag får min lilla prinsessa i min famn <3

17409934_10213026335081505_21506797_n

Sista delen som kommer handla om tiden på sjukhuset ska jag försöka få ihop under första delen av den kommande veckan!

xoxo,

Vicky

This Is What A Filter Can Do For Your Photo

There are some amazing IG-accounts out there, both small ones and big ones which pictures are perfect like impossible. Some of them are of course majorly photoshoped. Others just fixed with easy free apps on their phones, but you can do loads only with the Instagram-filters too. The trick is to find your favorite filter that works with your pics or basically go through them all every time you gonna post something. Me myself I use 9 of 10 times the Clarendon or the Amaro. Below I wanna show you one of the before and after pic using just Amaro as a filter and no other changes.

@vicktoriamurawska
  Xoxo, 
Vicky