Blir Det Ett Kejsarsnitt Även Denna Gång i Graviditet 2?

Får denna frågan väldigt mycket. Det var ett kejsarsnitt med Elle som gällde och om jag har samma tankar nu när jag är gravid igen? Och mitt svar är självklart. Jag tycker att min ståndpunkt bara har blivit starkare för kejsarsnitt än den var när jag var gravid första gången. Inte bara för att jag tyckte att hela upplevelsen var fantastisk, och att allt gick så himla enkelt och bra, men främst också därför att det kommer fram så mycket när det kommer till vaginala förlossningar i Sverige varje vecka.

Jag tycker inte att kompetensen finns i dagens Sverige i det stora hela när det kommer till förlossningsvård på sjukhusen. Ta det inte fel, men de flesta sjuksköterskorna eller barnmorskorna som tar emot “väntande mödrar” verkar inte ha det minsta hum om vad de beslutar, de lyssnar inte och tar inte saker på allvar utan skickar hem folk, eller helt enkelt låter de vänta till det tyvärr ofta är för sent. Något som skildrats väldigt mycket i både både online media, men även tv-program den senaste tiden. Det är en risk som jag inte är i närheten ens villig att ta så för mig är det enda alternativet att föda barn, just ett planerat KS. Därtill är riskerna med en vaginal förlossning enligt mitt tycke mycket högre, speciellt om man tittar på längre sikt. Förlossningsskador som inte bara är en sprickning grad 1 utan som kan fortsätta med en livet ut. Tack, men nej tack. Det är inget som jag vill riskera.

Mitt KS-samtal nu inför bebis nummer 2 fick jag runt vecka 25, jag blev direkt kallad till läkare (precis som förra gången), men tänkte att jag kan skriva ett längre inlägg om det besöket i ett eget inlägg. Men ja, jag fick även detta snitt beviljat, så det blir ännu ett planerat kejsarsnitt.

Graviditet 2: Vecka 28-32

LÄS om 1:a Trimestern v. 1-13 – – – – LÄS om 2:a Trimestern v. 14-27

Det blir lite oftare vecko-uppdateringar nu när det börjar närma sig BF för mig. Dels för att jag är mer motiverad att både skriva och dela med mig (ska få ihop ett inlägg varför det inte varit så innan), men också för att det kanske händer lite mer nu.

Vecka 28: Foglossning deluxe, gör riktigt ont och jag knaprar Alvedon som om det vore halstabletter. Blir under 2000 steg per dag enligt mobilen, men jag har så ont som om det vore 20 000 steg jag gjort. För övrigt är allt som vanligt.

Vecka 29: Samma som veckan innan, ingen direkt skillnad. Har dock blivit superkänslig för dofter. Lök, typ foccacia-mackor på EH, kött, kyckling ja, jag vill typ kräkas så äckligt tycker jag att det luktar.

Vecka 30: Luktsinnet fortsätter att vara överkänsligt. Jag är även supertörstig hela tiden. Annars är det som veckorna innan. Sover väldigt dålig om nätterna, vaknar typ mitt i natten (4-5) och kan inte somna om.

Vecka 31: Foglossningen är KATASTROF denna vecka. Köpte foglossningsbälte som känns skönt, men måste ärligt säga att det inte gör så mycket för smärtan egentligen. Är ganska trött också.

Carriwell foglossningsbälte 199kr

Vecka 32: Bebis har nu fixerat sig vilket blev bekräftat av barnmorskan. Då bebis också är tyngre, enligt mitt sista TUL väger han nu ca 2100g så måste jag också säga att det gör mer och mer ont ner i underlivet, trycket är hårt och inte allt bekvämt, samtidigt som jag praktiskt taget alltid känner mig obekväm speciellt när jag står upp eller går. Illamåendet är också tillbaka, främst på morgonen. Inte i den mån att jag behöver kräkas, men det känns som det. Vet inte om det beror på att bebisen nu trycker på några specifika nerver, men ja det är inte mysigt. Sparkarna och slagen inne i magen är ganska robusta också och det är en bestämd herre där inne som inte sover speciellt ofta måste jag säga. Hade en riktigt svår migrän under ca 24h denna vecka och lite mindre små huvudvärk. Trots att jag är trött i rygg, så känns det nästan som om foglossningen lättat lite, eller så är det bara för att allt annat blivit så mycket jobbigare så jag har mer att fokusera på. Därtill får jag väldigt svåra energidippar, ögonen håller sig inte uppe och det känns som jag måste ta en ordentlig power nap redan någon gång runt lunch. Kan ju också bero på att jag sover väldigt dålig och vaknar ofta. Behöver denna vecka gå på toaletten typ minst 2-3 gånger varje natt som såklart stör sömnen en massa.

Graviditet 2: Varning För (monster)Hormoner

Damn. Jag måste säga att jag är ganska speechless när det kommer till denna graviditet och hur den har påverkat mig rent hormonmässigt i jämförelse med när jag var gravid med Elle. Ska vi vara helt ärliga så ja, det har varit väldigt väldigt mycket runt omkring allt de senaste 3 månaderna som kanske har påverkat, men tittar jag på när jag var gravid med Elle så var det ju inte direkt en dans på rosor rent privat då heller med all ovisshet och tid det tog med E’s uppehållstillstånd från Migrationsverket så vi kunde komma till Sverige etc.

Ni som varit gravida mer än en gång, har ni sett någon skillnad på era hormoner i de olika graviditeterna?

Jag vill kanske inte kalla mig för ett monster ut mot världen, men jag har nästan inget tålamod, en explosion är nära hela tiden och jag känner mig helt slut som människa. Jag orkar inte vara social (om ingen tvingar mig till det, för d är jag det) och vill absolut inte ta initiativet till det själv. Jag gråter stup i kvarten av de minsta orsakerna. Jag hade lätt till tårar när jag var gravid med Elle också när det kom till tv-serier och filmer, men nu är det på en helt annan nivå. Jag är överkänslig för allt och blir rörd och tårögd av allt.

I morse t.ex. så skulle jag borsta Elle’s hår innan hon skulle till förskolan, men hon ville inte komma till mig där jag satt på toalettstolen i badrummet, det bara brast för mig och jag började storböla. Jag orkade liksom inte bråka med henne utan jag fick bara nog, handfallen. Helst av allt hade jag bara velat lämna mitt liv och försvinna bort i 1 vecka eller så, ligga vid någon pool och göra absolut ingenting och sippa på drinkar. Inga barn, inga måste bara jag och solen. Inne i vecka 31 nu så det är ju inte så långt kvar, men vet ärligt talat inte hur jag ska klara dessa knappa 2 månader som är kvar när det håller på såhär.

2:a Trimestern v. 14-27

Veckorna 1-13 hittar ni beskrivna HÄR

Kan börja med att säga att jag under hela andra timestern är sjuk. Allt från nästan 40 graders feber till influensa, halsont, hosta så att vi misstänker lunginflammation, förkylning, feber och frossa, ja, you name it. Jag är alltså aldrig frisk under hela denna period. Kommer några få dagar i sträck där jag “bara är lite förkyld”, men sen ökar det i intensitet igen till något värre, känns som sjukdomarna helt enkelt avlöser varann. Ni som undrar varför jag inte får något “medicin” så är det för att den enda receptbelagda medicinen som är godkänd vid graviditet är pencillin, och pencillin är jag allergisk mot… Får dock Cochillana av min mamma för hostan. Som jag egentigen behöver mest under natten då jag inte kan sova för att jag hostar ut lungorna…MEN cochilana med sitt morfin har effekten på mig at jag ligger vaken utan att kunna somna fram till 5 på morgonen, så det är tyvärr inget jag kan ta just för att slippa hostan under natten.

Vecka 14-17: Väldigt trötthet, daglig huvudvärk, och början till migrän som dunkar bakom ena ögat. Där till kommer illamående lite av och till oliak tider på dygnet.

Vecka 18: Jag har något som jag trodde var en nervlåsning eller liknande. Som problem med ischias där det strålar ner från ena skinkan ner till knäet, så pass mycket att jag kan fastna i en position och få skrika efter hjälp för att det gör så ont. Jag får massage som hjälper lite. (visar sig längre fram vara foglossning, något jag inte alls hade när jag var gravid med Elle, så mina tankar med dessa symptom var såklart direkt att det hade något med rygg och muskler att göra.

Vecka 19-21: Det onda i skinkan fortsätter, massage hjälper, men det kommer tillbaka. Nu börjar jag även känna en del flimmer i magen från babyn. Känns dock mycket mer på insidan, men sätter man handen ovanpå så känns det typ nästan aldrig på utsidan.

Vecka 22-23: Då “muskel”-värken i skinkan inte släpper alls så börjar jag tänka i banor att det kanske är något med graviditeten, första att babyn trycker någonstans, men efter ett litet tag kommer jag fram till att just det finns ju något som heter foglossning, börjar läsa lite mer om det och kommer fram till att jo, det måste vara detta. Jag är alltså nu inne i det så pass “svårt” att har jag ett event jag håller i där jag står många timmar i sträck eller gör mer än 5000 steg/dag så kan jag inte sova på nätterna p.g.a. att det gör så ont. Och det är efter att jag tar Alvedontabletter varje kväll mot smärtan.

Vecka 24-27: Foglossningen kommer in i en ny fas, dvs den har hoppat från bara ena sidan till att lägga sig på båda skinkorna. Därtill har jag börjat få kramp i baksida lår, men det värsta är krampattacker som jag oftast får under morgontimmarna i vaderna som jag djävulskt ont. Babyn rör sig väldigt mycket nu och har precis som Elle hittat sin favoritsida, dvs högersida av min mage där det blir mycket tryck och sparkar. Jag har dock hittat något som känns som om det hjälper foglossningen och det är att ha på värme i sätet i bilen på full styrka, känns skönt, likadant att sitta på en pall i duschen och bara spruta riktigt varmt vatten på både rumpan och baksida lår. Jag har även kommit in i fasen då jag ständigt är törstig och jag kan dricka galet mycket på en och samma gång.

Boka Din FrisörTid Inför Jul & Nyår

Julen närmar sig med stormsteg och man vill ju vara fin i håret. Tan Bergqvist har inte många tider kvar att boka nu, så vill ni komma till hos bästa frisören i stan så är det dags att haffa en av de sista tiderna.

Blir ännu helt paff hur många gånger varje månad jag blir stoppad av folk som undrar var jag fixar håret för att få en sådan grym färg. Sista var det på Högevallsbadet i Lund när vi var och bada med Elle. Två kvinnor som kom fram och ville ha adress och nummer för de var helt tagna av den grymma färgen.

Ja, vad kan man säga, Tan är helt enkelt grym på det här med färg.

Han finns i city på Davidshallsgatan 4, knappa 5min promenad från Gustav Adolfs Torg här i Malmö.

online-bokningen kan ni hitta här: https://www.bokadirekt.se/places/tan-bergqvist-barber%26girl-29040

Varför Jag Bytte Från CuraKliniken Till Annan Barnmorskemottagning

Jag har gått till min barnmorska sedan gymnasiet, men då det ligger nära mina föräldrar och vi bor på andra sidan stan, så kände jag att det var mycket mer praktiskt att leta upp en barnmorska som var betydligt närmre Limhamn. Curakliniken är ju “the place to go”. Lite “fint” och alla verkar skriva in sig där. Så, ja, jag följer väl strömmen tänkte jag och skickade iväg ett mail om gravidinskrivning där jag förklarade min situation. Redan när jag fick tillbaka mailsvaret så kändes inte magkänslan kanon. Jag tyckte det var “kallt”, ointresserat och faktiskt inte svarade alls på de få frågor jag ställt, eller de önskningarna jag gjorde. Önskningarna lät jag passera att de inte fick någon skriftlig respons, för de kan hon ha ju tagit “in consideration”, men jag mailade tillbaka ännu en gång och ställde min fråga.

Då jag inte hade en aning om vilken vecka jag var i så sa hon att ett tidigt ultraljud inte ingår i deras utbud, utan isf får man boka och bekosta det själv. Något jag kan tycka är lite konstigt, då jag inte förstår hur de kan följa min graviditet alls om vi inte vet i vilken vecka alls jag är i. Hur bokar e då in alla kontrollet, rutinultraljud och KUB-test om de inte har ett sus om vilken vecka den blivande mamman är i?! Samtidigt så bokar hon in ett KUB på ett datum (utan att veta var i graviditeten jag ligger i). Men iaf, det jag reagerade på var att jag varken fick något telefonnummer, vart jag skulle boka ett ultraljud eller exakt vad jag skulle boka, något som jag åter igen fick maila om.

Jag släppte dock allt detta och gick till min barnmorsketid som de bokade in. Jag satte mig i väntrummet och väntade. 10 minuter försent (efter lunchrast) kom barnmorskan som jag direkt inte fick något bra intryck av. Hon kändes inte det minst inbjudande, väldigt likgiltig, frågade igen efter mensens sista dag etc. Saker jag redan skrivit att jag inte visste om. Hon gav mig 2 papper att fylla i, nämde att om jag ville så kunde jag boka in ett ultraljud antingen hos deras egna läkare för 400kr eller på Emma Ultraljud för 550kr för att se hur långt jag var gången OM JAG VILLE. Jaha, hur ska vi annars veta hur vi ska planera, “ja det vet vi ju inte” – svarar hon. Sen var det inte mer med det. Eftersom hon nämnde antingen deras egna läkare eller Emma Ultraljud som val, så undrade jag vilket jag skulle ta och vad som var skillnaden “det väljer du vad du vill”. Sen fick jag ett par ark att fylla i hemma, ett provrör att kissa i som jag skulle ta med mig inför “inskrivningen” någon vecka senare och så var det hejdå. mindre än 15 minuter var jag inne hos henne och jag gick därifrån och kände att nä, här vill jag fan inte gå. Ett sådant ointresse, bemötande vill jag inte få, vare sig Curakliniken så kallat ska vara “bäst i stan”. Fy fan säger jag bara och jag skulle ALDRIG rekommenderar Curakliniken mödravård till någon som är gravid. Det känns helt och hållet som deras popularitet stigit de åt huvudet, att de bara proppar in så många “kunder” som möjligt på kortast möjliga tid och gör minsta möjliga möda.

Som jag nämnde i början så hade jag en dålig magkänsla redan efter första svaret som jag fick via mail (från att ha varit superexcited till att skriva in mig där), så jag kollade runt vilka andra barnmorskor som fanns i närheten och hade bokat in mig till dagen efter hos Barnmorskegruppen Öresund i Slottstaden, som också erbjuder ultraljud. Jag avbokade inte mina kommande besök hos Curakliniken för jag tänkte att det kanske bara jag som är superkänslig, och att då det är en ny BM för mig och inte en som jag känt i över 10 år så blir det kanske lite “stelare” i början. På Barnmorskegruppen fick jag dock ett helt annorlunda bemötande, och en helt annan känsla, men tänkte jag tar det i ett annat inlägg.

Gravidveckor 3 till 13

Här kommer en veckoöversikt på de veckor som jag har skrivit sedan jag började känna av min graviditet. De rödmarkerade veckorna är innan jag visste att jag var gravid, men som jag i efterhand ändå käne av lite olika symptom.

vecka 3 – Mina bröst var mer ömma en vanligt, eller de gjorde ont. Något som var ett av de första tecknen på att jag var gravid med Elle, men detta var iaf inte tillräckligt mycket för att jag skulle tänka graviditet än.

vecka 4 – Brösten ömmar, dock inte “konstigt mycket” än, men jag känner mig väldigt trött på eftermiddagarna/kvällarna. Lite illamående börjar komma, men jag tror att det är en lätt matförgiftning.

vecka 5 – Tröttheten är katastrofal och jag kräks konstant. Vi pratar alltså inte om ett morgonillamående, utan 5-10 gånger per dag, mitt i natten etc. Jag tror det är en matförgiftning och en bakterie i tarmen. Därtill har jag nästintill dagligen en halsbränna från helvetet.

vecka 6 – Brösten börjar nu göra sjuhelvetes ont, och jag börjar misstänka att “allt inte står rätt till”, jag skriker typ när Elle stödjer sig på mig på brösten. Kräkningarna forstätter och jag spenderar stor tid i sängen då jag helt enkelt inte orkar något annat då jag konstant kräks och står på knä framför toalettstolen och hulkar trots att magsäcken är heltom. Halsbränna från helvetet.

vecka 7 – Jag köper hem graviditetstest, och redan medan jag kissar på stickan så visas 2 linjer direkt. F*ck tänker jag…trots att jag varit slarvig med mina mini-piller så ville jag inte bli gravid än… Jag köper hem ett graviditesttest som även visar veckor. Jag mår lika skit som innan, kräks fortfarande lika mycket och är supertrött. Jag är ÖVERKÄNSLIG för lukter, vilket bara får mig att vilja kräkas ännu mer. Verkligen noll apetit och ingen dricka smakar gott. Lök är det värsta jag vet. Och så den välkända halsbrännan.

vecka 8-9 – Forsätter som veckan innan.

vecka 10 – Tröttheten avtar lite, så jag känner mig lite piggar, men annars fortsätter det med ännu en helvetesvecka i början, men mot slutet av veckan så börjar heldagsillamåendet och kräkningarna avta något och så även halsbrännan.

vecka 11 – Jag mår betydligt bättre, tröttheten är borta. Brösten värker fortfarande en massa. Illamåendet har övergått till att mest visa sig på morgonen, och det är även då jag kräks lite, dock inte i matförgiftnings”hastighet” längre. Mitt i denna veckan är jag iväg på tidigt ultraljud för att få reda på hur långt gången jag är. Jag får ett preliminärt BF datum på 19:e Mars 2019, något som då kommer ändras då jag även denna gång ska ha ett planerat kejsarsnitt.

vecka 12 – Jag mår ganska bra nu, illamåendet kommer lite när som under dagen, främst på morgonen, men jag kräks inte längre. Däremot kan jag känna ,ig svag vid ansträngning. Apetiten är fortfarande borta och inget smakar gott direkt. Däremot äter jag gärna surt, som polsk saltgurka, nyplcokade syrliga svenska äpplen, apelsiner etc. Däremot så dyker min välkända från förra graviditeten migrän upp. Jag är sängliggandes 2 dagar denna veckan. Här har jag även min inskrivning hos Barnmorska där vi även kör ett cellprov – mer om detta kommer i ett seperat inlägg.

vecka 13 – Extrem trötthet, daglig huvudvärk, och början till migrän som dunkar bakom ena ögat. Väldigt känslig för alla snabba väderombyten som sker. Jag hatar all matlukt, förutom grillat och blir illamående.

Blir Det Ett Kejsarsnitt Även Denna Gången?

Elle föddes med planerat kejsarsnitt 2016. Av humanitära skäl som det så fint heter, dvs typ av någon form av rädsla eller psykologisk orsak och inte p.g.a. någon sjukdom eller liknande.

Jag skrev många inlägg om detta när jag var gravid med henne, lättast kan ni läsa de via fliken graviditet här i bloggen. Mitt KS gick fantastiskt, både under och efter, men jag lovade läkaren som beviljade det att tänka gällande en vaginal förlossning inför framtiden.

Det som har hänt i den svenska förlossningsvården de senaste 3 åren har gjort att jag istället för att se mer positivt på ett vaginal förlossning är ännu mer långt ifrån den. I korta ordalag så känns det som om kompetensen på sjukhusen minskat, resurserna inte är tillräckliga och läkarna inte varken vill lyssna på patienterna är vidta andra åtgärder om vaginal förlossning är bestämd. Vilket tyvärr resulterar i både dödsfall hos bebisar och mammor som vi kan läsa om praktiskt taget varje vecka i tidningarna.

Därtill kommer allt man hör av bekanta och influencers. “Vattnet har gått, så vi är på väg in” – i telefon svarar de på BB, “vänta lite, jag ska se om det finns plats” – “mitt förra barn kom inom 4h från när vattnet gick sist, vi kommer nu!” – “nej, vänta lite sa jag, har vi inte plats får du vänta hemma lite till.”

Enligt mig är det helt oacceptabelt beetende från sjukvården. Som bara p.g.a. kan jag personligen inte förstå att man som blivande mamma vill och vågar utsätta sig för en vaginal förlossning. Behöver ju ibte tillägga hur barbariskt och hemskt jag tycker det är väl på plats, vägrar ge en epidural, när det väl är “dags” ja då finns det ingen läkare ledig etc.

Men iaf, så NEJ aldrig en vaginal förlossning här. Kejsarsnitt all the way 💜

Att få igenom det är en annan femma, ni har en massa tips från mig i tidigare inlägg från förra graviditeten, men jag kommer självklart uppdatera er mer gällande graviditet nummer 2 hör i bloggen om hur allt går till, tankar, tips, knep etc.

Får fortfarande trots att Elle nästan är 3.5år fortfarande mail, PM eller DM på Instagram från er gällande frågor om allt möjligt som hör till 💕

Xoxo

Vi Blir 4 under 2020!

Jag har hållit det under wraps ett tag, men börjar bli svårt att dölja nu, så the news are out. Under 2020 blir Elle storasyster och det blir en extra knodd här hemma 🙂

Någon mer av er som är gravid och ska föda under 2020?

Xoxo,

Vicky

Giambattista Valli x HM-besvikelse

Jag har varit så grymt taggad inför detta designer-samarbetet och har planerat att lämna över 15 000kr imorgon i butiken… men så blir det inte. Varför? Jo för att de 2 klänningarna som jag vill ha med mig hem är helt plötsligt BORTTAGNA ur kollektionen som släpps! WTF?!?!?

Kommer fortfarande gå dit för att kolla in vad Giambattista Valli har gjort för H&M och har mitt öga på ett par saker, men är inte alls excited, utan besviken på att jag inte kommer få det jag vill ha…

Detta är iaf det jag kommer kika på imorgon:

Det enda som eventuellt jag kan tänka mig att vara lite excited inför är tyll-klänningen som bara visas i svart-vitt på H&M’s hemsida just nu, och bara en del av den, så vi får se om det eventuellt är en av de som jag var intresserad av från början. Ska ni in i butik och kika, eller online?